Författare: Justnujusthar

Recension: Goda grannar, av Mattias Edvardsson

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

Du som tyckte om Mattias Edvardsson förra roman, En helt vanlig familj, och haft stora förväntningar på uppföljaren, du kan vara helt lugn. Du kommer att känna igen den hantverksmässiga stilen och tonen i berättelsen från förra boken. Temat förra gången var familjen, och hur långt man som förälder är beredd gå för att skydda och hjälpa våra barn, och för att skydda familjen. Den här gången är temat grannar, och hur ärliga vi är och hur mycket vi kan kan lita på varandra, egentligen.

Den här berättelsen utspelar sig i det jag tycker kan vara det mest skrämmande som finns, nämligen ett på ytan idylliskt villakvarter. Finns det något ruggigare än ett villaområde där alla som bor där ängsligt följer samma mönster; klipper gräsmattan när grannarna klipper sina gräsmattor, köper ny bil när grannarna gör det, reser utomlands minst en gång per år inte för att man egentligen vill utan för att alla andra gör det, ingen höjer rösten när andra kan höra, alla ler och vinkar vänligt när man passerar. Ingenting kan vara så perfekt om det är äkta.

Micke, Bianca och deras två små barn flyttar från Stockholm till Skåne för att starta om, börja ett nytt liv. Någonting har hänt som de vill fly ifrån. Efterhand lär vi känna både dem och människorna som bor på samma gata. Jacqueline som arbetat som modell i USA, men flyttat hem och försöker finna sig till rätta i ett vanligt liv tillsammans med tonårssonen Fabian. Fabian som har svårt att anpassa sig i sociala sammanhang och ständigt hamnar i trubbel. Här finns Ola med ett mörkt förflutet och Peter som arbetar som polis. Pensionärerna Gun-Britt och Åke har koll på allt vad grannarna gör. När Bianca blir påkörd tycks det först röra sig om en tragisk olycka, men under tiden som hon kämpar för sitt liv kommer det fram mer och mer om grannarna som pekar mot att det kanske inte alls var en olyckshändelse utan ett medvetet vållande.

Jag gillar det långsamma berättandet med fokus på undertryckta känslor, stämningar och personbeskrivningar, och jag gillar precis som i Mattias Edvardssons tidigare böcker hur handlingen visserligen kretsar kring ett (förmodat) brott, men att det är hur människor agerar i pressade situationer och i förhållande till varandra som är det intressanta. Berättelsen sker i jagform utifrån dels tre olika personers perspektiv; Mikaels, Jacquelines och Fabians, dels ur två tidsperspektiv: före och efter olyckan. Berättargreppet är inte helt vanligt och jag var först tveksam till förstapersonsperspektivet, men det fungerar väldigt bra. Berättelsen håller ihop från början till slut, med små detaljer som vävs in i berättelsen och som just då inte verkar ha någon större betydelse, men som senare visar sig vara helt avgörande för handlingen.

Berättelsen följer en klassisk dramaturgisk modell där spänningen successivt stegras, för att sedan avta litet, precis så mycket att man som läsare slappnar av litet grand, och då, när man inte är beredd, klipper berättelsen till med full kraft så att man fullständigt tappar andan.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 356
Utgivningsdatum: 2020-06-17
Omslagsformgivning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Förlag: Forum bokförlag
ISBN: 9789137154862
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur: Ormarna, av Sadie Jones

Publicerat den av Justnujusthar15 kommentarer

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Det nygifta paret Bea och Dan har bilat från London till Beas bror, som bor på ett gammalt slott i nordöstra delen av Frankrike. Ett slott som föräldrarna köpt till honom i syfte att han skall bedriva hotellverksamhet där. Det blir snabbt uppenbart att Bea och hennes bror har vuxit upp i en extremt välbärgad men dysfunktionell familj.

Citatet är från sidan 70, när Bea har berättat för Dan hur hon blev kvarglömd hemma när hon var nio år och föräldrarna reste till Karibien över påsk. Familjens au pair åkte för att hälsa på sin pojkvän och trodde att hembiträdet var hemma, vilket hon inte var. Bea somnade livrädd under sin säng i en hög av nallebjörnar och vaknade av att hennes bror slog sönder ett fönster för att komma in, och polisbilar som kom med sirenerna påslagna.

– Och polisen försvann och jag kom ner – och jag trodde att han skulle bli arg, men han var otroligt rar. Han lät mig vara uppe…
– Lät han dig vara uppe?
– Ja, och han gjorde kvällsmat och fick alla sina vänner att vara snälla mot mig. Och dagen därpå åt vi frukost. Det var helt fantastiskt. Det var bäst, helt enkelt.
– Och era föräldrar?
– Vadå?
– Jag vet inte ens var jag skall börja, sa Dan. Hur var det med fönstret?
– Jag sade till dem att jag haft sönder det – han skulle egentligen inte vara där. Men poängen är att det inte var nånting dåligt. Det var Alex. Och han var underbar. Och jag kände en sån… glädje.
– Är det vad du tar med dig efter att ha blivit kvarglömd av dina föräldrar och skrämd från vettet mitt i natten? Glädje?
De såg på varandra på den märkliga, avskilda platsen.
– Jag försöker förklara hur snäll han är.
– Jag ser att han är snäll.
– Vi skulle ha gått åt andra hållet från torget, sa Bea.
– Det spelar ingen roll, sa han.

Titeln syftar dels på ormarna som tagit sig in på slottens vindsvåning genom att slingra sig upp på murgrönan på slottets väggar, dels på ormar i mänsklig skepnad. Jag har bara läst drygt hundra sidor, men det har börjat väldigt bra. Det här är ett psykologiskt familjedrama där man hela tiden anar att det finns mycket mer under ytan. Det man hör och ser är skakande, men ändå bara toppen av ett isberg.

♥

Odla i pallkrage – nu är jag igång

Publicerat den av Justnujusthar18 kommentarer

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!