Ser ni ett mönster..?

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: Mönster. När jag började fundera på hur jag skulle tolka temat insåg jag att man kunde se några olika slags mönster i mina bilder på de bilar jag haft i år.

Dels ser man ju ett mönster i den krossade bilrutan. Inte kul att upptäcka att jag fått ett stenskott på bilen som jag dessutom bara haft i fyra månader.

Jag var tvungen att vänta två veckor på att få komma till verkstaden och få rutan utbytt, så vi löste det med silvertejp och plast. Efter ett tag började jag fundera på om det var så smart med silvertejp, tänk om lacken skulle bli skadad. Så vi bytte till maskeringstejp och eltejp.

Ingen tejp fungerade särskilt bra. Plasten slets hela tiden bort. Från verkstaden fick jag sedan tipset att absolut inte använda silvertejp, den förstör det svarta på listerna som inte är av gummi utan av någon slags folie. Istället kan man ta en stor sopsäck och klämma fast i dörren så att den sitter fast. Jag hoppas jag aldrig behöver använda mig av det tipset, men det lät ju väldigt bra.

Personalen på verkstaden var i alla fall väldigt serviceinriktade. Några av dem vågade sig på att försöka få bort klistret från tejpen, och det lyckades. Jag var så otroligt tacksam att jag inte behövde lägga tid och pengar på att lämna in bilen på rekonditionering också, så jag tackade dem från botten av mitt hjärta. När jag gick därifrån var alla glada och nöjda och skrattade och vinkade. Trevligt ställe det där. RA Motor i Uppsala. Jag är inte sponsrad med bilen :))

Man kan se andra mönster i mitt bilägande än de rent konstnärliga, som ju den krossade rutan var. Man kan se otur som ett mönster också.

Kommer ni ihåg hur det började med den här bilen, i januari i år? Jag trodde att jag skulle köra ihjäl mig, på fullt allvar. Bilens filhållningsassistans var inkopplad och när jag styrde åt något håll, kunde bilen istället hålla emot och reagera med någon sekunds fördröjning. Inte kul att möta lastbilar i snömodd med en bil som inte svänger åt sidan när man vrider på ratten… Jag skrev om det här.

Och anledningen till att jag var tvungen att köpa ny bil var den här. En av våra stora lönnar föll rakt över min förra bil under stormen Alfrida i januari. Fler bilder från det finns i det här inlägget.

Ett annat mönster man kan se är att förra gången jag deltog i den här utmaningen så handlade det också om bilar. Det var då jag skrev om min nära-döden-upplevelse med bilen, som jag länkade till tidigare.

Klicka på hjärtat här nedanför om du vill se fler tolkningar på temat från andra som deltar i fotoutmaningen.

 

Fame gillar också min nya weekendväska

Jag fick den här snygga väskan i ett samarbete med Bagasi. Jag har redan testat den på en dagsutflykt i Stockholms skärgård, och till det var den perfekt. Jag hade plats för badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster, en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde den dagen.

I dag tänkte jag ta några närmare bilder på väskan, men ni vet kanske hur katter är? De gillar alla skrymslen som de kan krypa in i, så Fame var snabb att krypa ned i weekendväskan. Men då ser ni ju å andra sidan hur rymlig den faktiskt är. Bredvid  väskan står den necessär som följer med väskan. Superfin den också, i mocka.

Här kan du läsa inlägget och se bilderna från ångbåtsturen till Gällnö, inklusive tips på hur du bokar biljetter, var du kan äta, fika, övernatta och bada. Jag har fått flera roliga kommentarer på inlägget i bloggen och på Instagram, om att den fina weekendväskan liknar de gamla väskorna som barnmorskorna hade med sig ut till kvinnorna i stugorna som skulle föda, eller en läkarväska. Någon tyckte att den liknar Pippi Långstrumps kappsäck. Den här är dock inte fylld med pengar, dessvärre ;)

En skinnväska passar alltid en litet mer dressad, välklädd stil. Men jag har använt den till en mer avslappnad stil i jeans och sneakers, och jag tycker att den fungerar lika bra till det. Weekendväskan finns i skinn och kanvas i olika storlekar och färger. Jag gillar min mörkbruna, men även den bruna i skinn och kanvasväskan i färgen british racing green. Och så har Bagasi jättefina ryggsäckar också, och datorväskor, skötväskor och en hel del mer.

Supersnygg och klimatsmart weekendväska som håller minst en livstid eller två. Hellre en litet mer påkostad väska som håller länge än många olika tycker jag. Den här väskan är handsydd i väldigt mjukt och följsamt skinn. Jag gillar den verkligen. Ni kommer säkert att få se den i fler inlägg. Dels var den med på utflykt till Väddö, där vi åt på Bonden & Burgaren och på Bondens Glasskalas, dels kommer jag att packa till mig i den när vi reser till Gotland.

Nu är det dags att ta cykeln till Leiftra och ge henne lunchhö. Har jag berättat att hon fick tummen upp av veterinären för en vecka sedan? Nu kan jag börja träna upp henne igen, sakta sakta. Tittar runt hos er senare i kväll!

♥

Små citroner gula och hur vi ser på film

Jag tittade igenom arkivet med alla inlägg i bloggen, och påmindes om det här tillfället från juli 2013. Jag hade precis läst boken Små citroner gula och var nyfiken på om filmen som också kom ut det året var lika mysig. Patrik skulle handla på vägen hem och jag messade en inköpslista, som jag avslutade med: Hyra film? Små citroner gula? Han kom hem utan film, men med två citroner…

.

Intressanta fakta om filmtittande från Svenska Filminstitutet

Gamla inlägg och bilder är tidsdokument som i efterhand kan väcka en hel del tankar. Bara en sådan sak som att man för sex år sedan hyrde filmer i butik och sedan lämnade tillbaka. Vi gjorde det ganska ofta. Kan man ens hyra dvd-filmer i butik fortfarande? Det måste jag kolla upp nästa gång jag är på ICA.

Hos oss streamar vi eller laddar ned filmer från HBO och Netflix, ibland från Viaplay, C More och Filmstaden. Vi ser i princip aldrig på vanliga Tv-kanaler eftersom det mesta går att streama. Bio går vi på flera gånger per år, om det är filmer som kommer bäst till sin rätt i stort format och med kraftfullt ljud. Och om vi inte vill vänta på att filmerna går att streama. Filmfestival har jag varit på en enda gång, Popcornfestivalen i Stockholm.

Det jag ofta saknar hos streaming- och nedladdningstjänsterna är de litet smalare filmerna. Tidigare såg jag sådana filmer på Zita och Victoria i Stockholm, eller köpte filmerna. Som filmer av Pedro Almodóvar. Nu har jag tyvärr fastnat i de stora produktionerna.

Hur ser ni på film?