Vi fick en fantastisk överraskningspresent när vi fyllde år, nämligen en heldag med Classe, Petra och Leo. Vi möttes allihop i hamnen i Vaxholm och åkte mysigt ångfartyg ut till Gällnö, en av öarna i Stockholms mellersta skärgård.
För en vecka sedan fick jag den här fina weekendväskan i skinn i ett samarbete med Bagasi. Jag packade den med badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster och sårsavetter (alltid bra att ha med sig), en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde använda förrän vid hemresan.
Efter en mysig timme på fartyget var vi framme och följde skyltarna mot en badplats på ön som Classe fått tips om.
Petra dukade upp en så god picknick med bland annat hemgjord pesto och korv som de köpt med sig hem från Ungern. Jag hade gjort tortillawraps som jag rullat in i blårutigt smörgåspapper. Jag hade fyllt tortillabröd med sådant vi hade i kylen, som kyckling, prosciutto, grönsaker, philadelphiaost och litet majonnäs, salt och peppar. Väldigt gott med Petras tsatsiki.
Fint väder med svag vind och den här utsikten.
Jag, på väg att testa vattentemperaturen…
På kvällen gick vi till en familjär liten bar/restaurang under körsbärs- och äppelträden, alldeles vid vattnet. Från bryggan, där båtarna till Gällnö lägger till, tar det tjugo minuter till Gällnö handelsbod/café/bar. Jag läste i efterhand att det också är ett vandrarhem, så vill man kan man åka ut hit och stanna längre.
Tjejerna och Leo på bryggan vid Gällnö. Så fint och varmt kvällsljus att njuta av.
Jag tänkte på trilogin om Havsfolket när vi gled fram mellan öarna i skärgården. Berättelsen utspelar sig här, och det är både skrämmande och vackert med övernaturligheter som möter skärgårdsskrock. I den tredje och avslutande delen fryser en Vaxholmsbåt fast i isen och alla ombord försvinner. Klicka på länken om du vill läsa mina recensioner av böckerna.
Jag önskar mig verkligen inte oväder med dimma och ruskigheter när jag är ute i skärgården, men jag kan föreställa mig hur mysigt och småläskigt det faktiskt skulle vara att sitta i exempelvis ett rum på vandrarhemmet och höra hur regnet piskar mot rutorna. Och vilka bilder man skulle kunna ta.
Apropå bilder måste jag ju bara ta en bild på Bella med sina skor och skärp från Vans, och tröjan hon köpte på Lollapalooza med turnéplanen för Billie Eilish. Spännande hur tjejerna har bytt stilar sedan de var små, från rosa och gulligt till svart och grungigt.
Sent i går var vi hemma igen, trötta men väldigt nöjda med en underbar dag med härliga människor, fantastisk skärgårdsmiljö, god mat och fint väder. Weekendbagen fungerade perfekt för en utflykt som i dag. Jag hade min kamera i den, och var inte det minsta orolig när det plötsligt började regna på väg till bryggan. Väskan var tät och kameran låg väl skyddad. Jag skall visa fler bilder på den i ett eget inlägg. Den rymmer väldigt mycket utan att vara skrymmande, så den kommer jag att ta med även när vi reser till Gotland snart.
Några tips inför en skärgårdstur till Gällnö
★ Vi köpte biljetter tur och retur till Gällnö i pressbyrån i Vaxholms hamn genom Waxholmsbolaget
★ Enkel resa Vaxholm – Gällnö tar ungefär en timme. Gällnö ligger mellan Grinda och Sandhamn
★ På S/s Norrskär, som vi valde att åka med, finns möjlighet att boka bord om man vill
★ På Gällnö finns inga souvenirbutiker, men det finns klippor, sandstränder, ängar, ett vandrarhem med handelsbod, café med både kaffe, drinkar och mat. Grillar gör personalen under körsbärsträden alldeles vid trädgårdsborden för gästerna
★ Uppe vid campingplatsen på Gällnö badar de flesta turister, medan öborna badar på platsen som är utmärkt på kartan nedan som Landsgrunderna, där även vi var
Blåklockor känner jag igen, och blåklint. Men vad heter den gula blomman i buketten, känner ni igen den? Ganska oansenlig, men den doftar väldigt gott. Som smultron.
Nästa år skall jag bara odla potatis i pallkragarna. Det borde jag väl inte misslyckas med. Stoppa mig om jag nämner att jag skall odla några andra grönsaker eller rotfrukter, för jag har inte tillräcklig lust eller kunskap till det, uppenbarligen…
Titta bara på de här rädisorna, som vuxit sig alldeles för stora. Jag smakade på en av de största för att se om de var så träiga som jag läst att de blir när de växer iväg för långt. Träigt var det inte, men beskt och inte alls gott. Varför odlar jag ens rädisor när jag inte tycker om dem?
Jag skyller inte enbart ifrån mig, men en anledning till att jag missat att hålla koll på pallkragarna är att det regnat så mycket den senaste tiden att jag inte tyckt att jag behövt vattna. Men jag måste nog inse att odlingsintresset är i princip obefintligt. Jag önskar att det vore större, men jag är nog mer för att skapa med bokstäver än med växter. Och mer för att umgås med min häst, i ur och skur ♥
Jag cyklar till henne tre gånger om dagen för att ge henne hö, vitaminer och mineraler. Jag passerar pallkragarna, och ändå har jag missat att se hur det växer i dem. Det säger väl allt.
På väg hem i morse fotade jag grimman som hängde hos grannarnas hästar. Så somrigt och fint med det höga gräset och blommorna.
Här hamnade blombuketten från dikeskanten. Även en snabbt ihopslängd lunch av vad man har i kylskåpet blir godare med jordgubbar från eget land och med en vas med vilda blommor.
