Så glad att vara tillbaka!

Så märklig, men helt oslagbart fantastisk känsla att vara tillbaka i den här miljön. Det känns som det var en livstid sedan jag stängde dörren hit när jag ville fokusera på att vara mamma till Jackie och Bella. Fjorton år senare är jag välkommen tillbaka, jag tror knappt det är sant…

Jag får möjlighet att skriva klart och disputera på min avhandling på Uppsala universitet, sannolikt först nästa vår eftersom det är en lång process, men allt ordnar sig så bra. Långt bättre än jag vågat hoppas på.

Åren med barnen har utan minsta tvekan varit de allra bästa i mitt liv. Jag har inte saknat universitetet en sekund. Det trodde jag inte att jag gjorde nu heller, men när barnen faktiskt inte är barn längre utan ganska självständiga ungdomar, och jag kom tillbaka som den jag var en gång i tiden, som bara jag, med möjlighet att fokusera helhjärtat på mitt arbete igen, då kändes det helt rätt.

Jag hade Hogwarts mitt framför ögonen, men såg det inte. Nu gör jag det och kan uppskatta de här fina, gamla byggnaderna mer än jag gjorde då. I sal X under klockan har jag suttit på många föreläsningar på juristlinjen, och sedan höll jag själv i seminarier här i universitetshuset.

När Bella kom avslutade jag alla seminarier jag höll i och lade avhandlingen på hyllan för att helhjärtat kunna vara den mamma jag ville vara till dem. Det var ett helt nytt liv, och jag har älskat varenda sekund. Att vara mamma passar mig bättre än något annat. Men Bella och Jackie växer upp. Den här veckan arbetar Bella på ett hotell i Uppsala som praoelev. Kan det bli mer tydligt att de inte behöver mig lika mycket längre. Jag behöver en ny utmaning för att trivas.

Här satt jag i går och fick ett samtal som jag tror kommer att förändra mitt liv ganska mycket framöver. Nu tänker jag vara hundra procent lycklig över hur allt utvecklat sig och inte oroa mig för allt som jag skulle kunna oroa mig för. Jag skall göra mitt allra bästa för att skriva en så bra avhandling att jag lever upp till förväntningarna på mig och förhoppningsvis kan ge litet tillbaka till dem som inte gav upp om mig, utan välkomnade mig tillbaka efter fjorton år. Överraskad, oändligt tacksam, litet stolt och så in i norden lycklig!

♥

Den senaste veckan i text och bilder

Jag brukar aldrig se några kluriga, roliga eller galna skyltar, men en kväll när jag som vanligt var ute med Leiftra stod den här vid vägen… Lekande pensionär, det vill jag också bli. Hos BP finns fler kluriga, roliga, kloka och galna skyltar.

Miljöträning är bra, särskilt när man själv står på marken och inte riskerar att flyga av när Leiftra blir skrämd av grävmaskiner och annat som låter, rör sig och doftar konstigt. Hon är väldigt nyfiken och litar väldigt mycket på mig, det här blir nog bra.

Leiftra och jag brukar gå en sväng upp i skogen, och där är det så här fint på träden med mängder av små kottar.

Litet mer världsvana hästar såg jag förra helgen när vi tittade på en Islandshästtävling. Så fina hästar och kul att se var nivån ligger numera tills jag själv förhoppningsvis kommer ut med Leiftra.

Vilken man många av Islandshästarna har.

Ännu en klurig skylt, som tydligt visar vad som gäller på tävlingsplatsen.

Här är det inte krypfart längre. Max har blivit ett år, och vilken dag som helst får han en lillebror. Jag är såklart gärna barnvakt så mycket jag hinner ♥

När jag var barnvakt nu i veckan kom ett lass med trallvirke. Så spännande att titta på för en ettåring, när kranen lyfte av stora lass med virke.

Så gullig! Men varför envisas jag med att använda mobiltelefonen hela tiden, när jag vet att bilderna blir gryniga och oskarpa. Irriterad på  mig själv.

Plötsligt blev det alldeles mörkt och när jag tittade ut såg det ut så här. Jag har förstärkt kontrasterna så att träden framträder bättre mot himlen eftersom jag fotade med min dåliga mobiltelefonkamera, men färgerna var precis så här dramatiska. Jag trodde att det var ett engångstillfälle och fotade förstås, men sedan har de här vyerna hållit i sig hela veckan med dramatisk himmel och skarpa, gröna färger. Maj är verkligen en fantastisk månad. Men nu får det gärna bli litet varmare och mer sol.

I går lagade jag lunch med ingredienser från Gourmetrummet. Handgjord pasta som var så här fin, och olja, vinäger och fint strössel att ha på salladen och laxen.

I Vaxholm träffade vi Classe, Petra och Leo, som tog oss i kragen och såg till att vi bokade hotell och färja till Gotland i sommar! Tack och lov att vi har omtänksamma vänner. Nu får vi chans att umgås mycket på Gotland också. Halva tiden på Fårö och andra halvan på gotländska fastlandet. Tipsa gärna om vad att se och göra! Vi har aldrig varit på Gotland, så allt blir nytt för oss.

I Vaxholm blev vi bjudna på så god lunch och efterrätt. Och så blev vi överraskade med en present – i sommar blir vi bjudna på ångbåtsfärd med lunch ute i skärgården tillsammans med dem! Det ser jag verkligen fram emot, vi har alltid så roligt och  mysigt tillsammans.

Nu skall vi strax på grillmiddag. Tog ett snabbfoto i ett av tjejernas rum. Ni får själva gissa vem det är som har det så här stökigt ;)

Anni påminde mig om inläggen från vår Frankrikeresa, som jag lovat skall komma, men som jag inte hunnit med. Nu lovar jag absolut ingenting, men jag kan väl säga att jag hoppas att jag hinner skriva åtminstone ett inlägg från vår resa i södra Frankrike i kväll, ok?

♥

Vår hos oss, och den gången när jag fick en ödla i min stövel

Nu är det verkligen vår på riktigt. Jag gick runt på vår tomt i dag och fotade litet av  allt som börjat slå ut, bland annat mandelblom. För det är väl mandelblom? De växer vilt på berget på vår tomt.

Våra löjtnantshjärtan börjar leta sig upp och kommer nog att blomma lagom till skolavslutningen i juni. Jag älskar alla gamla mormorsblommor, som just löjtnantshjärtan men också pioner.

Jag hade tänkt rensa rabatter i dag, men hann inte. Det får bli i morgon. Ni ser att det behövs.

Så här långt har en av våra olika sorters pioner kommit. Det är dags att stötta dem med en ställning tills de stora och tunga blommorna slår ut.

Upplands landskapsblomma växer i rabatten. Ganska små och oansenliga om man ser dem på håll, men fint så här nära.

Vår fläder börjar också slå ut. Den halva av trädet som lever. Jag har ingen aning om vad som hänt den andra halvan, men den verkar helt livlös utan blad. Samma sak med vår svartvinbärsbuske, den verkar också helt livlös. Undrar om det blev för torrt förra sommaren och nu i vinter, vad tror ni?

Förra sommaren gjorde jag flädersaft av våra fläderblommor. Det blev väldigt gott, så jag hoppas att det blir tillräckligt många blommor i år så att jag kan göra mer saft. Egentligen dricker vi inte saft, men det är roligt att göra och man kan ju ge bort. Här finns receptet.

Jag har sett bilder på helt utslagna syrener på Instagram, men här hos oss har de bara kommit så här långt. Det tar nog två veckor till innan hela syrenhäcken slår ut och doften av syrener blir nästan överväldigande. När vi går till bilen på morgonen brukar vi stanna upp och bara andas in doften av syren. Ljuvligt… Tänk om man kunde spela in doft och dela med sig av den på samma sätt som film…

Förra ägarna måste ha satt ned tulpanlökar vid husväggen under buskarna som växer där. Jag gillar när det är litet rörigt och vilt, så tulpanerna får fortsätta att växa där bland grenarna.

Kanske blir det jordgubbar på plantorna i år.Förra året torkade jordgubbarna bort, trots ihärdigt vattnande.

Vi har maskrosor på tomten också, och bin!

Rosorna tycks ha klarat sig. Visst blir man glad av allt som spirar och växer!

Rabarber på gång. Jag har en del obehagliga minnen av de här rabarberna… Jag letade upp inlägget då jag skrev om det här på bloggen, och det var tydligen nästan exakt på dagen för sex år sedan. Minnet är fortfarande väldigt tydligt…

Som sagt, på nästan exakt samma datum som i dag krattade jag och slet bort en hel del torrt gräs här vid rabarberna och körde bort i en skottkärra. När jag satte mig på bergkanten för att vila litet kände jag något som rörde sig i min stövel..!

Ned med handen i stöveln för att få upp det som rörde sig. Det var den här delen av en ödla eller orm som låg och vred och vände sig i min stövel… På natten drömde jag mardrömmar om ormar.

Några dagar senare tittade det fram en ödla under en handduk i vår tvättstuga… Det måste ha varit samma ödla som släppte sin svans när den råkade hamna i min stövel.
Ni ser ju att den saknade svans, så säkert var det den jag råkade få ned i min stövel när jag rensade bland rabarberna.

Jag avslutar med en  bild på något vi har mycket av, nämligen brännässlor. Förra året lagade jag någon slags nässelsoppa och bjöd våra vänner på. Det blev inte lyckat. Soppan knastrade i munnen, trots att jag sköljt bladen ordentligt innan. Nu är frågan, skall jag testa och laga något annat av de nyttiga bladen, eller skall jag bara se mig besegrad..?

I morgon skall jag visa hur fin lunch vi åt i dag med olika ingredienser från Gourmetrummet. Och så skall ni få se några kreativa och annorlunda skyltar som jag sett och fotat den senaste tiden.

Ha en fortsatt fin lördagskväll ♥