Recension: Vad som helst är möjligt, av Elizabeth Strout


För drygt ett år sedan läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men jag älskade boken direkt. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Vad som helst är möjligt är precis som författarens tidigare bok, en roman som berör på djupet. Delvis på grund av berättelserna, men framförallt genom det sätt som Elizabeth Strout beskriver ganska vanliga människors liv, där det döljs så mycket mer under ytan.

Lucy Barton återkommer i en av de löst sammanhängande berättelserna i romanen. Hon var den mentalt starkaste av syskonen, som hade kraft att ta sig ur den destruktiva situationen i barndomshemmet och skapa sig ett bättre liv i New York. Efter sjutton år återvänder hon hem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffas väcks minnen till liv från den barndom de delade, men upplevde och hanterade på helt olika sätt. Samtidigt som de står varandra så nära och känner varandra så väl, blir det uppenbart att de är främlingar för varandra.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns förutom Lucy Barton även Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt. Något av det allra bästa jag läst.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2018-08-22
Förlag: Forum
Originaltitel: Anything is possible
Översättare: Kristofer Leandoer
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789137151137
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris och Hedengrens Bokhandel

♥

 

Röd tematrio hos Lyran

Den här veckan är temat rött hos Lyrans Noblesser. I våra bokhyllor fanns det många böcker med röda omslag, men i min trio är det framförallt innehållet som är rött.

1. Romanen 1968 är skriven av Jan Guillou, som åtminstone tidigare var kommunist, vilket var ett tydligt rött politiskt ställningstagande. Var han står numera vet jag förstås inte, men jag skulle gissa att han röstar åt vänster och fortfarande röstar rött. Förutom att författaren själv röstar rött, handlar romanen bland annat om vänstervågen år 1968. Alltså en röd skildring. Bokens omslag är ganska självklart rött det också.

2. Thomas Eriksson har gjort sig till en rikskändis genom sina böcker där han utgår fyra personlighetstyper som är indelade i rött, gult, grönt och blått enligt det psykologiska DISA-systemet.

3. Barn av sin stad är en roman av den svenske författaren Per Anders Fogelström som utspelar sig under åren 1880–1900 och skildrar livet i Söders arbetarkvarter. Fogelström skildrar som ni vet inte bara livet för Lotten och Henning, utan även Stockholms historia mellan 1860 och 1968. Det var under den tiden som socialismen växte fram i Sverige. Det var till exempel i november 1881 som August Palm höll det första socialistiska föredraget i Sverige, år 1886 förklarade den första skandinaviska arbetarkongressen i Göteborg sin anslutning till socialismen, 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti och 1890 hölls de första majdemonstrationerna i Sverige.

Här har deltagare i Lyrans Tematrio länkat till sina blogginlägg på temat Röd. Alla är välkomna att vara med.

♥

 

Höstplantering i krukor – före och efter

Jag gillar att dekorera med nyponkvistar, mossa, äpplen, rönnbär, granris och annat som jag kan hämta på tomten eller i skogen. Den här hösten är nog första gången som jag bara använt mig av köpta växter i krukorna.

Före och efter. Sommarblommorna hade verkligen ledsnat totalt, så det var dags att fräscha upp krukorna med mer färgstarka växter.

Vanlig ljung och bärljung (Pernettia). I bakgrunden en sockertoppsgran.

Den här hjärtformade stenen har har vi alltid på trappan vid ytterdörren. Den hittade Jackie när förskolan var på utflykt och hon släpade i smyg hem den i ryggsäcken. Hon var då sex år, nu är hon tolv. Jag tyckte att ryggsäcken kändes väldigt tung när jag skulle plocka ur matlådan och annat efter utflykten, och då låg stenen där i botten.

Shelly är alltid med, och att Sheltiesar var lättlärda visste jag, men vad sägs om det det här: när jag tar fram kameran och riktar den mot ett visst motiv, då skyndar hon sig till precis den platsen. Om jag vrider mig åt andra hållet, då skyndar hon sig dit istället. Jag brukar ju vilja ha med henne på bild, och nu har hon lärt sig exakt hur hon skall göra :)

I dag var även Fame med när vi var ute.

Nästa trädgårdsprojekt blir att ta tag i ogräsbekämpning av grusgångarna. Under hela sommaren har vi knappt behövt rensa grusgångarna, ingenting har ju vuxit. Men nu har både ogräs, gräsmattor och hästhagar kommit igång sent omsider, och är lika gröna som de brukar vara i början av sommaren. Läskigt med klimatförändringarna som förändrar naturens lagar så mycket.

När det blir frost och vi närmar oss jul skall jag byta ut en del av växterna mot granris, då brukar det se ut så här hos oss.

Men först har vi tre färgstarka höstmånader att njuta av :)

♥