Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon om vi har några tips på hur man kan få barn att läsa.
Vilken otroligt viktig, och svår, fråga!
Ni vet låten av Björn Afzelius, Ikaros, som handlar om hans barndom. Jag tänker ofta på några rader ur den:
Ändå står snart dom vuxna där och pekar
ut den riktning dom tycker man ska ta
Alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn
Hur ofta kan man inte ana att det är just så här i många familjer. Och när man rannsakar sig själv inser man hur lätt det är att själv göra samma sak. Man vill egentligen bara hjälpa, visa på den väg som man känner till och som har fungerat. Sopa undan svårigheter på vägen och göra den enklare att gå. Man vill ju bara barnens bästa.
Jag gör samma sak. Jag värdesätter själv läsning väldigt mycket, och all forskning visar att läsning är bra på många olika sätt, alltså är det naturligt för mig att uppmuntra till läsning. I andra familjer kanske inte läsning uppmuntras alls, eftersom föräldrarna själva inte läser utan föredrar andra intressen och tycker att det har fungerat utmärkt för dem.
Så, skall man knuffa barnen in i läsningen eller inte?
Jag tror att man faktiskt skall göra det, på ett smidigt sätt. Vi matas med så otroligt mycket information i dagens samhälle, att jag är rädd att man riskerar att hamna i bakvattnet och inte kommer att kunna få samma möjligheter om man inte kan läsa och ha ett stort ordförråd. Men hur skall man då göra för att få barn att läsa?
Så här fungerar det hos oss
Att föregå med gott exempel
Jag läser väldigt många böcker själv och huset är fullt av dem i alla rum, vi har även en morgontidning och vi läser månadsmagasin. Man skulle alltså kunna hoppas att barnen ser mig och gör som jag, men som jag skall berätta litet längre fram så fungerar det tyvärr inte så hos oss.
Högläsning hemma
Vi läste högt för barnen ända tills de kunde läsa själva, och litet längre än så.
Allt med text är bra läsning
Själv började jag läsa serieböcker som min storebror lånat från bokbussen. Lucky Luke och böcker om någon amerikansk pälsjägare. Inte så avancerat, men jag läste och det ledde mig vidare till barn- och ungdomslitteratur och så kallad kiosklitteratur som låg i korgar vid kassan i livsmedelsbutiken, och med tiden till mer krävande litteratur.
Lärarna i våra barns skola uppmuntrar lågstadielever (kanske även elever i andra årskurser) till att se Disneyfilmer på originalspråk med svensk text för att öva upp läshastigheten. I Disneyfilmer är det inte så mycket tal, så det är bra filmer att börja med. Dessutom känner barn ofta till handlingen i filmerna och det blir inte så frustrerande om de missar något ord.
Läskontrakt
I skolan har alla elever från förskoleklass till nian ett läskontrakt som innebär att de varje vecka skall läsa högt för någon 15 minuter per dag, måndag till torsdag. På fredagen lämnas läskontraktsboken in till elevernas lärare med uppgifter om vilken bok som lästs och ibland något om hur det gått, intryck, upplevelser med mera.
Ett otroligt bra initiativ från skolan. Som ett exempel läste Jackie första året med läskontrakt under andra terminen i första klass delar ur 25 litet enklare böcker, och en hel kapitelbok. Tiden vi lade ned på högläsning var väl investerad och läsutvecklingen var fantastisk. Den gick från i princip ingenting till att kunna läsa enklare kapitelböcker.
Fri läsning i skolan
Upp till en viss årskurs, jag tror att det är till och med sjätte klass, läser eleverna tyst för sig själva första timmen av dagen. De väljer själva vilken bok de vill läsa ur skolans bibliotek.
Men när barnen inte vill läsa, vad gör man då?
När våra barn var yngre, upp till femte klass ungefär,var det inte så svårt att få dem att läsa. Visst var det ett visst motstånd mot att läsa ibland, men de läste i alla fall och kunde fastna i böcker och läsa och lyssna på ljudböcker i timmar. Sedan hände något. Plötsligt vill ingen av dem läsa. De är tolv och tretton, och kanske är det svar i sig. Vänner och sociala medier är intressantare just nu. När skolan börjar nästa vecka kommer läsningen att komma igång igen, eftersom de är noga med att sköta läskontraktet, så de kommer åtminstone att läsa en timme i veckan, och det är bättre än ingenting alls.
Jag nappar dessutom direkt om något av barnen säger att de önskar sig en viss bok. Jackie hade sett citat ur poesi- och prosaboken Milk and honey av Rupi Kaur, som behandlar erfarenheter av våld, missbruk, kärlek, förlust och femininitet, och ville ha den. Jag beställde den direkt och hon läste ut den samma dag den kom hem.
Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också. Själv skall jag nu klicka runt hos alla och inhämta goda råd!
På onsdag nästa vecka börjar Bella och Jackie i skolan igen och vi återgår till många av våra vanliga rutiner. Sommaren har varit lång, men det känns ändå litet vemodigt att höstterminen börjar nu. Samtidigt skönt. Jag gillar vardag.
