Vårens mest efterlängtade böcker 2023

Jag kommer att fylla på med böcker under fliken boknyheter 2023 här i bloggen. Här är ett urval, och jag skriver litet (okej, ni som känner mig vet att litet betyder mycket) om några av dem.

Lycka till är en spänningsroman med familjehemligheter som kommer upp till ytan under en påkostad bröllopsfest. Jag inser att det i princip är omöjligt att nå upp till samma nivå som filmmanuset Festen av Thomas Vinterberg, men temat med en fest som spårar ur och en falsk fasad som krossas är väldigt lockande att läsa om. Kontrasterna mellan det påkostade, vackra och det som döljs under lager av fernissa.

Cara Hunters serie om Adam Fawley som utreder brott är, enligt mig, en av de bästa serierna i spänningsgenren. Nu har den sjätte delen kommit, Mörkare än döden. Kriminalhistorierna är genomtänkta in i minsta detalj med ledtrådar som lockar mig hit och dit, men håller mig i ovisshet ända till slutet. Parallellt med utredningsarbetet, förhörsprotokoll och nyhetsartiklar, pågår de olika personernas privata liv. De porträtteras skickligt med både sympatiska och otrevliga drag, vilket gör dem mänskliga, trovärdiga och intressanta att följa.

Jag har ännu inte läst någon roman av Anna Kuru, men nu är det dags. Hennes romaner har tidigare utspelat sig i Kiruna i Tornedalen, och hennes senaste, De ensamma, utspelar sig i samma eller liknande miljö. Jag har bläddrat litet i den, och tyckte direkt om språket och hur karaktärerna skildras. Redan av de första raderna anas en mörk underton som fångar mitt intresse.

Lögnaren i skafferiet är den andra delen i serien om kommunikationschefen Nina Storm. Jag har fått den första delen, vars titel jag älskade: Klänning för korta kvinnor, men inte hunnit läsa än. Jag är litet extra förtjust i pusseldeckare med en humoristisk underton, så den här serien måste jag påbörja så snart som möjligt.

David Ärlemalm, behöver jag ens berätta om hans Stockholmstrilogi, ni som läst är redan fast och er andra kan jag bara uppmana att läsa. Börja med Lite död runt ögonen (en smakbit ur boken bjuder jag på i det här inlägget) som är den första delen i serien, där vi först lär känna den före detta missbrukaren Arto, dottern Bodil och Bodils mamma Sofia, som dog av en överdos när Bodil var fyra år. Läs sedan Som natten och den nyutkomna Allt för Bodil.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska gavs ut 2006, och ges nu ut på nytt. Alla intäkter från bokförsäljningen går till Charities Aid Foundation och deras särskilt riktade insats mot Ukraina. Romanen beskrivs som en ”ömsint och mycket rolig berättelse om familjer, läkning av gamla sår, ålderdomens prövningar och glädjeämnen och – faktiskt – om Europas historiska arv under de senaste femtio åren”.

Ian McEwan, ytterligare en favoritförfattare. Jag har läst Domaren och Nötskal, två sinsemellan helt olika berättelser och olika stilar, men båda är fantastiska. Nu har jag fått hem Lektioner, och den skall absolut läsas.

Ett trasigt äktenskap, renovering av ett pensionat på Mallorca, en grop med en död man och sökande efter mannens identitet, parallellt med en otrohetshistoria, en försvunnen bror och en okänd pappa. Det är några av trådarna i Ingen du älskar kan dö. Visst blir man nyfiken!

Tålamod är skriven av en författare som jag inte kände till tidigare. Romanen har prisats, och utifrån hur handlingen beskrivs förstår jag varför. Den här boken är ett absolut måste för mig att läsa:

”Vi får följa de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira som var och en med sin egen röst gestaltar hur livet kan te sig för kvinnor från folkgruppen fulani, som lever i utkanten av Sahara. Här tvingas kvinnor systematiskt till underkastelse och misshandlas inom äktenskapet. De tre kvinnorna är på olika sätt rebeller i sin familjekrets och kämpar för att slippa frysas ut från de polygama hushåll de lever i bara de nu lyckas uppamma tillräckligt med tålamod förstås, ett tålamod de lärt sig hata och som är romanens tema. I rak och saklig ton berättar Amadou Amal om en social struktur som kan te sig oerhört främmande men som gång efter annan gör sig påmind även här i Sverige. Det är en hisnande modig och klarsynt roman som skänker hopp för kommande generationer.”

Jag har helt fastnat i trädgårdspodden Röda vita rosen, med Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund. Jag har börjat lyssna från början, så jag har många avsnitt kvar, vilket jag dels är glad över, dels stressad, jag vill hämta in allt och det snabbt :) Dynamiken mellan dem är helt underbar, stämningen är rå men hjärtlig och medan jag fixar i stallet eller kör bil inspireras jag av alla tips och förslag om växter, placeringar, jord och allt annat man kan behöva veta när man vill skapa och sköta en prunkande, välmående trädgård. Jag ler och skrattar i princip hela tiden. Det enda problemet är att jag under varje avsnitt vill skriva ned det de tipsar om, men jag har antingen en gödselkärra eller en bilratt i händerna :) I mars kommer deras bok Ett år av liv i trädgården, som jag ser fram emot den!

Sju tomma hus beskrivs som ”klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar. Samanta Schweblin har en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande”. Jag är väldigt nyfiken på den.

Att tillhöra arbetarklassen, att vara uppvuxen i den och att fascineras av den som om den är något exotisk är helt olika upplevelser. Inget ska växa över mig är en berättelse om att komma underfund med och acceptera sin identitet, den man haft och den man har. Jenny har alltid sett Stockholm som framtiden, med möjligheter till kultur och karriär. Hon har lämnat den lilla ort där hon vuxit upp, där föräldrarna och syskonen bor kvar och är nöjda med det liv de lever. I romanen skildras den kulturkrock som sker när Jenny träffar Sebastian, en doktorand med tankar, teorier och erfarenheter av världen som hon själv saknar. Jag ser väldigt mycket fram mot att läsa den.

Lejon och lamm är en berättelse om en svensk förort, där det eskalerande våldet utmanar invånarnas moraliska kompass. Vad kostar det att välja sida, och vad kostar det att låta bli? Baba har tröttnat på att sitta och invänta ålderdomen. Han tar över en kiosk i centrum, där den tidigare ägaren överlåtit ett lager av godisnappar, rizzlapapper och snusstockar, och familjen inleder ett nytt liv som kioskägare. Vad ingen vet är att den sömniga förorten snart står mitt i en blodig gängstrid.

Malibu brinner läste jag i engelsk manusform och gav en stark fyra av fem. Det är en insiktsfull och trovärdig berättelse med mycket värme och djup under den lyxiga fernissan av kända och vackra människor, surfingliv och bikinimodellande.

Det är många mörka romaner bland mina favoriter i år. Antingen är det ett sådant bokår, eller också har jag överskott på positiv energi just nu så att jag orkar med att ta till mig dem, eller så är det en åldersfråga, jag vill läsa om personer med livserfarenhet och om öden som inte är spikraka i någon riktning, utan vindlande som livet väl oftast är.

Jag går nu. tror jag är sannolikt en sådan roman. ”Lotta har hals över huvud lämnat allt och tagit sin tillflykt till sommarstugan. Mitt i livet. Kan man trycka på paus då? Omstart? Är det värt att riva upp allt eller finns det något att laga? Sveket bränner i henne och hon ifrågasätter inte bara sin omgivning utan kanske allra mest sig själv.” Den beskrivs som en roman om relationer som inte gick att lita på. Om att bli långsamt manipulerad utan att förstå vad som händer. En roman om att tappa bort sig själv och att hitta tillbaka.

Ytterligare en bok om hur hårt livet tufsar till oss är Jävla karlar. Jag vågar påstå att huvudpersonen blir just tilltufsad, eftersom han enligt bokens beskrivning har sju olika pappor inom loppet av sju år. Jag vill läsa om hur han hanterar det. Om det gör honom starkare eller svagare, om han blir mer empatiskt eller kanske tvärtom utvecklar narcissistiska drag. Kort och gott, vad det blir av honom.

Det är intressant att läsa om vanliga människor och vad vi väljer att göra med våra liv. Därför kommer jag att läsa boken om Allan Mann. En vanlig 18-åring, sannolikt med ett stort rättspatos och stort mod, som frivilligt tog värvning 1939 på finska sidan i Vinterkriget mot Sovjetunionen, och stred med risk för sitt liv för länders frihet och självständighet. När Tyskland sedan invaderade Norge gick han över gränsen och deltog i strider som ledde till Hitlers första nederlag. Svårt sårad på sjukhuset värvades han av brittisk underrättelsetjänst och blev agent och kurir mellan Sverige och Norge. Han utbildades till närstridsexpert och fallskärmsjägare och under krigets slutskede släpptes han längs fiendens linjer i ett mardrömslikt Nordnorge.

Det var ett litet urval av alla böcker som jag ser fram emot att läsa. Fler finns här.

Vad ser ni fram emot att läsa i vår?

Skönlitteratur om nationella minoriteter i Sverige

Jag insåg när jag funderade på litteratur om nationella minoriteter, att jag läst ganska mycket facklitteratur om alla de fem nationella minoriteterna, men känner framför allt till skönlitteratur om judars och under de senaste åren även om samers liv och öden. Det tog litet tid innan det gick upp för mig att några av böckerna jag har i bokhyllorna faktiskt är skildringar ur romers, sverigefinländares och tornedalingars perspektiv.

Romanen Populärmusik från Vittula blev efter tjugo års författande av både prosa, dikter och dramatik Mikael Niemis genombrott, och den tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära roman år 2000.

Romanen är en självbiografisk skildring av Niemis uppväxt och ungdomsår i Pajala, också kallat Vittula, en by vid den finska gränsen. Jag har, antagligen helt felaktigt med tanke på hur omtyckt den tycks vara och att alla tycks känna till den, inbillat mig att den är för grabbig för min smak, så jag har ännu inte läst den. Är den läsvärd tycker ni?

Våren 2018 var jag ambassadör för Sigtuna litteraturfestival, och fick då möjlighet att lyssna på Ann-Helén Laestadius och Mikael Niemi. Och som vi skrattade när Mikael Niemi berättade olika anekdoter! Han är en fantastisk berättare.

Jag har faktiskt inte läst något alls av honom, men Koka björn står på listan med hopp om att den är lika underfundig, klurig och skarp som han själv ger intryck av att vara.

Även romanen Testamente handlar väl om en släkt med tornedalskt ursprung, om jag minns rätt?

Älven av Rosa Liksom är nyutkommen för året. Den skildrar evakueringen av finska Tornedalens befolkning till de svenska flyktinglägren i slutet av andra världskriget.

I Sörjen som blev reser författaren Anna Takanen och hennes pappa tillsammans till Finland. Under resan framkommer mer och mer om hur det var att som fyraåring komma som krigsbarn från Finland till Sverige, att vilja återvända till födelselandet men välja att stanna i Sverige. Och om hur det påverkat henne att vara dotter till ett krigsbarn.

Jag kunde bara komma på en bok som skildrar romers liv; Jag heter inte Miriam. När jag var barn såg jag teveserien om Katitzi och läste serietidningar om hennes liv. Jag minns fortfarande vissa scener ur teveserien som etsat sig fast, om utanförskap, orättvisor och hur stursk Katitzi var, en riktig maskrosblomma.

Böcker om judars liv och öden finns det många, av förklarliga skäl. Den tyska flickan är en av dem, och den skildrar vad jag tror är en mindre känd del av judeförföljelserna och Förintelsen. Den handlar om hur Hannah Rosenthal lever ett sorglöst liv med sin familj och sina vänner i Tyskland när oroligheterna eskalerar under Kristallnatten, hur familjen till slut lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna.

Samtidigt som Den tyska flickan är hjärtskärande och ångestladdad, flödar den av hopp och framtidstro. Hannah lyckas som sitt tolvåriga jag även ta fasta på ljusglimtarna i en orolig tid. Armando Lucas Correa skriver med lätt handlag en prosa som inte är alls är gråtmild eller anklagande, utan tvärtom pragmatisk. Tonläget ligger på precis rätt nivå för att man skall orka läsa och ta till sig det som sker. Handlingen i sig är talande nog. Den tyska flickan är en bok som förtjänar att både läsas och pratas om.

Den tyska flickan är författarens debutroman. Han har också skrivit Dotterns berättelse, och i augusti kommer De som färdas om natten. Den har jag läst och kan verkligen rekommendera. Håll utkik efter den.

Ann-Helén Laestadius har skrivit många fantastiska och gripande böcker som lyfter fram samernas situation då och nu. För fem år sedan läste jag hennes ungdomsroman Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrat. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok 2016.

Stöld är Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna. Den har beskrivits som en starkt samhällskritisk skildring av motsättningarna mellan renskötande samer och andra bybor, tjuvjakten på renar, klimatförändringarnas, gruvprospektens och Girjasdomens konsekvenser. Den röstades fram till vinnare av Årets Bok 2021 och kommer även att filmatiseras av Netflix. Jag har ännu inte läst, men skall göra det snarast. Jag vill veta mer om samers liv och jag undrar hur Ann-Helén Laestadius ser på Girjasdomen, som jag skrev om här. Helt nyligen kom Straff ut i handeln, den står också på min läslista.

Några tips på filmer som skildrar nationella minoriteter:

  • Kådisbellan är en självbiografisk dramakomedi om en judisk pojkes tuffa uppväxt i 1920-talets Stockholm.
  • Sameblod är ett drama om samiska Elle Marja som växer upp i rasbiologins tidevarv i 1930-talets Sverige.
  • Frost 2 från Disney är inte bara dubbad på nordsamiska utan är även inspirerad av samisk kultur. En särskild samisk expertgrupp assisterade filmmakarna med sina kunskaper om samisk kultur, historia, och samhällsliv genom den skapande processen.
  • Elina – som om jag inte fanns utspelar sig i 1950-talets Tornedalen. Med stark personlig integritet och känsla för solidaritet kämpar den nioåriga flickan Elina för rätten till att bli behandlad med respekt och mot det svenska skolsystemets försök att utradera minoriteters språk och kulturella skillnader. Filmen är en både politisk och poetisk berättelse om en ofta osynliggjord plats och identitet med blick för skönheten i det karga tornedalska landskapet.
  • Livet är underbart är en underbar och hjärtskärande film om hur en bibliotekarie och hans son tillfångatas av nazisterna och skickas till Auschwitz, och hur pappan använder humor och fantasi för att övertyga sonen att de leker en lek istället för att de är i livsfara.

Det är visserligen samernas nationaldag i dag, så temat hade kunnat vara enbart samer. Men jag är nyfiken på om ni har några tips på skönlitteratur och filmer som gäller samtliga de fem nationella minoriteterna i Sverige, eller kanske minoriteter i andra länder?

Tipsa väldigt gärna i kommentarerna, eller länka till egna blogg- eller Instagraminlägg, så fortsätter vi att dela med oss av bok- och filmtips till varandra!

____________________

Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram: 🙏🏻 ❤️

Anna Kuru @annakuruwriter:

”Här kommer några tornedalska tips. Den röda tråden i dessa är just Tornedalen, i dåtid och nutid:
👉 Mikael Niemi – ”Koka björn”
Fantastisk berättare och välkokad story.
👉 Åsa Larsson – ”Till dess din vrede upphör”
Min favorit bland hennes böcker, tror jag.
👉 Ulf Henriksson – ”Ett sådant ogudaaktigt högmod”
Lokalhistoria byggd på verkligheten.
👉 Siv-Britt Mangi – ”Sumpmyren”
Läsupplevelse om det moderna Tornedalen.
👉 Mona Mörtlund – ”Jag passerar Juhonpieti när rallarrosen blommar”
Jamen bara titeln är ju poesi…”

Mitt svar:

”Tusen tack! Mikael Niemi har jag lyssnat på, men inte läst än. Det skall jag göra. Övriga visste jag inte hade en koppling till tornedalsk minoritet, jag kollar upp dem. Intressant! Av de nationella minoriteterna i Sverige var det svårast att hitta något skrivet om just tornedalingar, så jag är väldigt tacksam för dina tips. Har dina romaner också tornedalsk prägel?”

Anna Kuru @annakuruwriter:

”Ja, jag intervjuades av Judisk krönika och rubriken blev just Det osynliga folket. Få känner till oss och vårt språk meänkieli. Precis som samiskan förbjöds i nomadskolorna så förbjöds de tornedalska barnen att prata sitt språk; minoriteterna bär samma ärr efter försvenskningsprocessen. Ja, mina böcker (Kirunatrilogin speciellt) bär ord och meningar skrivna på meänkieli. Det finns en ton av kulturen och språket i allt jag skriver.”

Anna Kuru @annakuruwriter:

”Och sen tipsar jag lite nu och då om tornedalsk litteratur på min Insta-sida. Ligger mig varmt om hjärtat då jag är tornedaling/lantalainen själv.”

Helgfrågan: Nya författare

Mia i bokhörnan håller i Helgfrågan. Den här veckan tipsar vi om författare vi upptäckt och gillar.


Jag brukar hålla litet koll på kommande böcker, men de senaste två åren har jag inte tagit mig den tiden. Men så satte jag mig ned och gick igenom kommande böcker hos mina favoritförlag, och blev riktigt nyfiken på en hel del. Och vilket sammanträffande sedan, när jag dagen efter gick förbi Uppsala bokhandel, och såg flera av de böcker jag markerat som extra intressanta i deras skyltning!

  • Rosa Liksom, pseudonym för Anni Ylävaara, är ny för mig, men inte som författare. För bara några dagar sedan kom hennes roman, Älven, en berättelse med avstamp i de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning. Den beskrivs som storslagen och nödvändig att läsa för att förstå vår samtid. Det skall bli väldigt intressant att läsa den.
  • Samanta Schweblin är också en ny författare för mig, men inte för andra. Två av hennes romaner har givits ut i Sverige tidigare, men hon ser sig själv främst som novellförfattare, och noveller är vad Sju tomma hus består av. Författaren anses ha en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande. Visst låter det spännande!
  • Emily forever är en roman om klass, vardagsliv och att försöka hitta en väg framåt i livet. Den kom ut i oktober förra året, men jag upptäckte den först nu. Beskrivning från hemsidan: ”Emily är 19 år och gravid, men barnets far, Pablo, har inga planer på att vara en del av hennes liv. I mataffären där hon jobbar gör ägaren sitt bästa för att hjälpa henne. Det gör även grannen, en ensamstående man som förmodligen är kär i henne. När Emily går in i sjunde månaden flyttar hennes mamma in för att också, på något vis, försöka hjälpa till.”

    Några favoritförfattare som kommit med nya romaner får också vara med på bilden, Ian McEwan och David Ärlemalm, och här är några bilder på deras tidigare böcker som jag läst.

    Och några böcker från författare jag inte läst något av än, och som hamnat hos mig på olika sätt, bland annat tack vare generösa förlag, nämligen Anna Kuru, Tinna Lindberg, Anne Liljeroth och Karin Bojs. Jag har bara hört lovord om deras böcker.

    Inspirerad av min barndomsvän @camillamarashisd, som skapar matmagi, har jag börjat göra snacksfat på helgerna. Okej, jag började förra helgen, men jag tror att det kommer bli en tradition ;) Smått och gott och plockvänligt till en bra bok eller film. Och med det önskar jag er en fin fredag!