Jag kommer att fylla på med böcker under fliken boknyheter 2023 här i bloggen. Här är ett urval, och jag skriver litet (okej, ni som känner mig vet att litet betyder mycket) om några av dem.
Lycka till är en spänningsroman med familjehemligheter som kommer upp till ytan under en påkostad bröllopsfest. Jag inser att det i princip är omöjligt att nå upp till samma nivå som filmmanuset Festen av Thomas Vinterberg, men temat med en fest som spårar ur och en falsk fasad som krossas är väldigt lockande att läsa om. Kontrasterna mellan det påkostade, vackra och det som döljs under lager av fernissa.
Cara Hunters serie om Adam Fawley som utreder brott är, enligt mig, en av de bästa serierna i spänningsgenren. Nu har den sjätte delen kommit, Mörkare än döden. Kriminalhistorierna är genomtänkta in i minsta detalj med ledtrådar som lockar mig hit och dit, men håller mig i ovisshet ända till slutet. Parallellt med utredningsarbetet, förhörsprotokoll och nyhetsartiklar, pågår de olika personernas privata liv. De porträtteras skickligt med både sympatiska och otrevliga drag, vilket gör dem mänskliga, trovärdiga och intressanta att följa.
Jag har ännu inte läst någon roman av Anna Kuru, men nu är det dags. Hennes romaner har tidigare utspelat sig i Kiruna i Tornedalen, och hennes senaste, De ensamma, utspelar sig i samma eller liknande miljö. Jag har bläddrat litet i den, och tyckte direkt om språket och hur karaktärerna skildras. Redan av de första raderna anas en mörk underton som fångar mitt intresse.
Lögnaren i skafferiet är den andra delen i serien om kommunikationschefen Nina Storm. Jag har fått den första delen, vars titel jag älskade: Klänning för korta kvinnor, men inte hunnit läsa än. Jag är litet extra förtjust i pusseldeckare med en humoristisk underton, så den här serien måste jag påbörja så snart som möjligt.
David Ärlemalm, behöver jag ens berätta om hans Stockholmstrilogi, ni som läst är redan fast och er andra kan jag bara uppmana att läsa. Börja med Lite död runt ögonen (en smakbit ur boken bjuder jag på i det här inlägget) som är den första delen i serien, där vi först lär känna den före detta missbrukaren Arto, dottern Bodil och Bodils mamma Sofia, som dog av en överdos när Bodil var fyra år. Läs sedan Som natten och den nyutkomna Allt för Bodil.
En kort berättelse om traktorer på ukrainska gavs ut 2006, och ges nu ut på nytt. Alla intäkter från bokförsäljningen går till Charities Aid Foundation och deras särskilt riktade insats mot Ukraina. Romanen beskrivs som en ”ömsint och mycket rolig berättelse om familjer, läkning av gamla sår, ålderdomens prövningar och glädjeämnen och – faktiskt – om Europas historiska arv under de senaste femtio åren”.
Ian McEwan, ytterligare en favoritförfattare. Jag har läst Domaren och Nötskal, två sinsemellan helt olika berättelser och olika stilar, men båda är fantastiska. Nu har jag fått hem Lektioner, och den skall absolut läsas.
Ett trasigt äktenskap, renovering av ett pensionat på Mallorca, en grop med en död man och sökande efter mannens identitet, parallellt med en otrohetshistoria, en försvunnen bror och en okänd pappa. Det är några av trådarna i Ingen du älskar kan dö. Visst blir man nyfiken!
Tålamod är skriven av en författare som jag inte kände till tidigare. Romanen har prisats, och utifrån hur handlingen beskrivs förstår jag varför. Den här boken är ett absolut måste för mig att läsa:
”Vi får följa de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira som var och en med sin egen röst gestaltar hur livet kan te sig för kvinnor från folkgruppen fulani, som lever i utkanten av Sahara. Här tvingas kvinnor systematiskt till underkastelse och misshandlas inom äktenskapet. De tre kvinnorna är på olika sätt rebeller i sin familjekrets och kämpar för att slippa frysas ut från de polygama hushåll de lever i bara de nu lyckas uppamma tillräckligt med tålamod förstås, ett tålamod de lärt sig hata och som är romanens tema. I rak och saklig ton berättar Amadou Amal om en social struktur som kan te sig oerhört främmande men som gång efter annan gör sig påmind även här i Sverige. Det är en hisnande modig och klarsynt roman som skänker hopp för kommande generationer.”
Jag har helt fastnat i trädgårdspodden Röda vita rosen, med Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund. Jag har börjat lyssna från början, så jag har många avsnitt kvar, vilket jag dels är glad över, dels stressad, jag vill hämta in allt och det snabbt :) Dynamiken mellan dem är helt underbar, stämningen är rå men hjärtlig och medan jag fixar i stallet eller kör bil inspireras jag av alla tips och förslag om växter, placeringar, jord och allt annat man kan behöva veta när man vill skapa och sköta en prunkande, välmående trädgård. Jag ler och skrattar i princip hela tiden. Det enda problemet är att jag under varje avsnitt vill skriva ned det de tipsar om, men jag har antingen en gödselkärra eller en bilratt i händerna :) I mars kommer deras bok Ett år av liv i trädgården, som jag ser fram emot den!
Sju tomma hus beskrivs som ”klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar. Samanta Schweblin har en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande”. Jag är väldigt nyfiken på den.
Att tillhöra arbetarklassen, att vara uppvuxen i den och att fascineras av den som om den är något exotisk är helt olika upplevelser. Inget ska växa över mig är en berättelse om att komma underfund med och acceptera sin identitet, den man haft och den man har. Jenny har alltid sett Stockholm som framtiden, med möjligheter till kultur och karriär. Hon har lämnat den lilla ort där hon vuxit upp, där föräldrarna och syskonen bor kvar och är nöjda med det liv de lever. I romanen skildras den kulturkrock som sker när Jenny träffar Sebastian, en doktorand med tankar, teorier och erfarenheter av världen som hon själv saknar. Jag ser väldigt mycket fram mot att läsa den.
Lejon och lamm är en berättelse om en svensk förort, där det eskalerande våldet utmanar invånarnas moraliska kompass. Vad kostar det att välja sida, och vad kostar det att låta bli? Baba har tröttnat på att sitta och invänta ålderdomen. Han tar över en kiosk i centrum, där den tidigare ägaren överlåtit ett lager av godisnappar, rizzlapapper och snusstockar, och familjen inleder ett nytt liv som kioskägare. Vad ingen vet är att den sömniga förorten snart står mitt i en blodig gängstrid.
Malibu brinner läste jag i engelsk manusform och gav en stark fyra av fem. Det är en insiktsfull och trovärdig berättelse med mycket värme och djup under den lyxiga fernissan av kända och vackra människor, surfingliv och bikinimodellande.
Det är många mörka romaner bland mina favoriter i år. Antingen är det ett sådant bokår, eller också har jag överskott på positiv energi just nu så att jag orkar med att ta till mig dem, eller så är det en åldersfråga, jag vill läsa om personer med livserfarenhet och om öden som inte är spikraka i någon riktning, utan vindlande som livet väl oftast är.
Jag går nu. tror jag är sannolikt en sådan roman. ”Lotta har hals över huvud lämnat allt och tagit sin tillflykt till sommarstugan. Mitt i livet. Kan man trycka på paus då? Omstart? Är det värt att riva upp allt eller finns det något att laga? Sveket bränner i henne och hon ifrågasätter inte bara sin omgivning utan kanske allra mest sig själv.” Den beskrivs som en roman om relationer som inte gick att lita på. Om att bli långsamt manipulerad utan att förstå vad som händer. En roman om att tappa bort sig själv och att hitta tillbaka.
Ytterligare en bok om hur hårt livet tufsar till oss är Jävla karlar. Jag vågar påstå att huvudpersonen blir just tilltufsad, eftersom han enligt bokens beskrivning har sju olika pappor inom loppet av sju år. Jag vill läsa om hur han hanterar det. Om det gör honom starkare eller svagare, om han blir mer empatiskt eller kanske tvärtom utvecklar narcissistiska drag. Kort och gott, vad det blir av honom.
Det är intressant att läsa om vanliga människor och vad vi väljer att göra med våra liv. Därför kommer jag att läsa boken om Allan Mann. En vanlig 18-åring, sannolikt med ett stort rättspatos och stort mod, som frivilligt tog värvning 1939 på finska sidan i Vinterkriget mot Sovjetunionen, och stred med risk för sitt liv för länders frihet och självständighet. När Tyskland sedan invaderade Norge gick han över gränsen och deltog i strider som ledde till Hitlers första nederlag. Svårt sårad på sjukhuset värvades han av brittisk underrättelsetjänst och blev agent och kurir mellan Sverige och Norge. Han utbildades till närstridsexpert och fallskärmsjägare och under krigets slutskede släpptes han längs fiendens linjer i ett mardrömslikt Nordnorge.
Det var ett litet urval av alla böcker som jag ser fram emot att läsa. Fler finns här.
Vad ser ni fram emot att läsa i vår?
♥
Just nu - Just här 