Dagens bokpost – Spegelmannen, Keplers nya kriminalroman

Dagens bokpost – Keplers nya: Spegelmannen. Den verkar lika ruggig som de tidigare böckerna i serien om kriminalkommissarie Joona Linna och Saga Bauer från Säpo.

Kepler brukar alltid betyda klassiskt hårdkokta kriminalromaner med skickligt uppbyggda intriger, ett skyhögt tempo och spänning så stor att man blir alldeles utmattad. Författarna strävar hela tiden efter att knuffa sina huvudpersoner närmare kanten för att se hur de kommer att agera. Det går inte att motstå de här böckerna.

För nästan exakt två år sedan var jag inbjuden till författarträff med Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, alias Lars Kepler, på Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Vi minglade under någon timme med vin, vatten och snittar, och sedan var det dags för samtal med författarna. Albert ”Abbe” Bonnier ledde samtalet och vi fick möjlighet att ställa frågor. Det var en väldigt trevlig kväll. Här skrev jag om författarträffen och visade många bilder från kvällen.

Jag gav den förra boken, Lazarus, en fyra i betyg. Det psykologiska djupet som jag tidigare saknat i personbeskrivningarna fanns där och författarna gestaltade extremt skickligt hur brottsling och hjälte många gånger i själva verket är som två sidor av samma mynt, med förståelse för varandras själar och psyke. Det som skiljer är att de agerar utifrån helt olika motiv. Det enda sättet de kan komma åt varandra på, är genom att veta hur den andre tänker. Och det var just det mentala spelet som gjorde den boken så intensiv och infernaliskt spännande.

Recensionsdag är om en vecka. Keplers böcker är rena tegelstenarna, men går ändå blixtsnabbt att läsa, så jag kanske hinner till dess. Lovar inget ;)

Höstplantering i krukor – före och efter

Sommarblommorna har ledsnat och det är dags att byta ut dem mot något färgstarkt. Jag gillar när det är ganska mycket färg i krukorna under höstmånaderna. Det piggar upp under den tid vi har framför oss, som ofta brukar vara grå och regnig.

Minns ni vildkattungen som föddes i vårt stall i somras? Hon försvann plötsligt och vi har inte sett henne under flera veckor. Men titta här, nu dök hon upp bakom växterna som jag ställt fram för plantering.

Rosorna överlevde förra vintern i krukorna, och har fortfarande knoppar, så de får sitta kvar, trots att de börjar vissna. Jag planterade låga höstväxter under dem och i de andra krukorna. Jag brukar dekorera med nyponkvistar, mossa, äpplen, rönnbär, granris och annat som jag kan hämta på tomten eller i skogen, men i höst har jag fullt upp med annat, så det får vänta tills det är dags att dekorera inför vinter och jul.

Den hjärtformade stenen har vi alltid på trappan vid ytterdörren. Den hittade Jackie när förskolan var på utflykt, och hon släpade i smyg hem den i ryggsäcken. Hon var sex år, nu är hon fjorton. Jag tyckte att ryggsäcken kändes väldigt tung när jag skulle plocka ur matlådan och annat efter utflykten, och då låg stenen där i botten. Pumporna hade en vän med sig när han kom på besök. Så fint med de olika formerna och färgerna.

Vanliga dagar i oktober

I fredags var jag i Uppsala för att hämta ut nyckeln till mitt rum i Kvarteret Munken. Bara namnet, så allvarligt men fint det låter.

Sofia på Hair Team visade hur jag kan sätta upp håret på ett enkelt sätt så att det inte är för prydligt, utan litet slarvigt. Mycket prat och skratt som vanligt!

Jag har drömt mardrömmar på grund av avhandlingen. En natt drömde jag att jag måste ta mig upp för en flera meter hög vägg av gräs och mossa. Jag körde in fingrarna och naglarna i mossan, men den lossnade hela tiden och jag kände mig helt övertygad om att jag inte skulle klara det. Det var en sådan besvikelse, och kändes som ett så stort misslyckande att jag blev överraskad själv i drömmen. Ofta vaknar jag mitt i drömmarna, och får inte veta hur det gick. Men den här drömmen var snäll mot mig, för jag vaknade inte förrän jag låg på mage över kanten högst upp på väggen, och hade klarat det!

Det var oväntat att jag kände en sådan enorm besvikelse över att misslyckas, jag har uppenbarligen inte insett hur mycket den här avhandlingen betyder för mig. Men tack för den drömmen, den gav mig extra skjuts i skrivandet. Stress på gränsen till panik är tydligen inte fel ibland.

Det har landat en del böcker här hos mig den senaste tiden. Mest överraskande var Camilla Läckbergs tecknade bok om Super-Charlie, som kom snyggt förpackad med en påse Polly (Camillas dotter heter Polly, och är med som en av karaktärerna i boken). Jag skall fråga Erica om jag får låna Max och Uno någon halvtimme, och läsa boken för dem. Övriga böcker har jag sett fram emot att få hem, nu måste jag bara strukturera upp min tid och skippa det Bodil Jönsson kallar för ”ställtid”, för det har jag inte tid med, med tanke på allt jag vill hinna med!

Sanna Mac Donalds debutroman var en helt underbar bok, med så mycket värme och så mycket svärta. Jag skrev tydligen i min recension, att döma av blurben (fult ord, men det heter så), att den var en riktig liten bokpärla, och så minns jag den också. Hoppas att den svåra andra boken är lika bra 💚🧡

Fokuserad vid hip thrust-maskinen. Jackie tycker att det är cringe, alltså pinsamt, när jag tar bilder i spegeln och tittar in i spegeln och inte in i telefonen. För mig är det ett stort steg bara att visa bilder på mig själv, det tog ungefär 40 år innan jag kunde vara någorlunda bekväm med det ;)

Min lilla Leiftra finns inte längre som ni vet. Men jag underhåller ridningen genom att rida lektion minst en gång i veckan. Det här är jag och Markus. I går lyckades vi få till ett moment i ridpasset som gjorde mig helt lycklig! Jag började skratta och tappade helt fokus, så vi susade iväg i galopp på ridbanan, vilket bara gjorde mig ännu lyckligare och fick mig att längta efter att få galoppera i full fart över en åker! Men det får vänta, nu är det dressyr/gångartsridning som gäller.

Jag har också fått rida Loki. En helt annat typ av häst, och det är bland annat det som gör ridning så roligt. Det är en utmaning varje gång! Det tar litet tid att känna in en ny häst, och veta hur just den bör ridas för att det skall bli så bra som möjligt.

I går hade jag en deadline för ett avsnitt i mitt manus. Jag tror ärligt talat att piskan fungerar bäst för mig, ger man mig en morot sätter jag mig ned och njuter av den i lugn och ro. Jag har fått så mycket gjort när jag känt mig pressad den senaste tiden, och nu tror jag inte att jag kommer att drömma några mardrömmar på grund av avhandlingen igen. Jag är inne i ett flow och även om det är mycket jag skall göra, har jag riktningen klar för mig.

Bland annat har jag läst 1200 sidor om ”Konstitutionellt kritiskt dömande. Förändringen av nordiska domares attityder under två sekel”. Väldigt intressant och jag fick en hel del inspiration av det Martin Sunnqvist forskat och skrivit om.

Dags för höstväxter i krukorna. Jag har köpt några som skall planteras tillsammans med rosorna på trappan, och så skall jag plocka nyponkvistar och annat i skogen att dekorera med.

Apropå växter. Den nyzeelänska spenaten fortsätter att leverera, trots att rådjuren går och knipsar av topparna på nätterna. Vilken dag som helst skall jag skörda alltsammans och röja upp i pallkragarna inför vintern.

Litet blåsigt, men ljumma vindar så att man kunde äta lunch utomhus i går ☀️ Salsiccia på lamm från Starrhammar gård (dvs från ägarna till Johannesbergs Golf) med ugnsbakade grönsaker och paprikasås. Så gott! Och som vanligt var det en god sallad till, den här dagen med senapsdressing. Jag uppskattar verkligen krögarens ambitionsnivå.

Förra veckan åt jag lunch ensam på golfrestaurangen, och just den dagen prickade jag in fisk- och skaldjursgryta med saffransaioli – obeskrivligt gott!

Efter en paus från arbetet med boken, för att skriva det här blogginlägget och åka och hämta matkassar till mina föräldrar, är det åter till manuset. Men först skall jag hämta en kopp Nespresso och en bit av det som Jackie och Milo bakade i går; brownies à la Roy Fares, till hög julmusik. Det skall börjas i tid, bara 79 dagar kvar till julafton ;)