Hon som vakar, av Caroline Eriksson

.
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter. Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske. När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.
.

Mina intryck och utvärdering

Långsamt, nästan monotont, rullas historien upp om en nyseparerad författare med skrivkramp, ensam i ett radhus. Hon är totalt bedövad av sorg och av trötthet, och det avspeglas väldigt väl i texten. Den är mörk, dyster och energifattig. I början av boken är det nästan jobbigt att läsa vidare. Den deprimerande känslan tynger. Efterhand lägger hon märke till familjen i radhuset mittemot. De ger intryck av att vara så lyckliga och så lyckade. Den perfekta familjen. Men så händer något som gör att hon blir fullkomligt besatt av dem, hon kan inte låta bli att betrakta dem i smyg. Hon förföljer dem för att se vilka de umgås med och vad de gör. För vad är det egentligen som pågår mellan kvinnan och mannen mittemot?

Minnesbilder från vad som skett tidigare i kvinnans liv blandas med vad som sker nu. Men kan man vara säker på att det som verkar ske, verkligen sker? Att det som har skett, verkligen har skett? Vad är verklighet och vad är fantasi? Plötsligt tycks det inte finns något klar gräns däremellan, allt smälter samman.

Jag gissar ganska snart hur historien hänger ihop, vem som egentligen gör vad och vem som är vem. Det är snårigt, men inte tillräckligt snårigt. Jag upplever inte heller historien särskilt kuslig eller spännande. Däremot är det väldigt intressant med det psykologiska perspektivet och de dysfunktionella relationerna som sakta blottläggs bit för bit.

Till skillnad från liknande historier, leder inte den skrämmande situationen till att huvudpersonen totalt tappar fotfästet, tvärtom. I rädslan för vad som tycks hända familjen mittemot, får hon istället kraft. Hon börjar använda sig av det hon ser i sin nya roman, skrivkrampen lossnar och hon skriver som besatt. Det är oväntat med en huvudperson som verkar vara helt under isen, men som lyckas finna kraft i andra människors hemligheter och fasor. Jag gillar det. Särskilt mycket tyckte jag om slutet.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 238
Utgivningsdatum: 2017-08-09
Förlag: Forum
Form: Nils Olsson
ISBN:9789137147895
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Gänget, av Katarina Wennstam

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Nu är de vuxna, med fruar, karriärer, barn. Men de träffas fortfarande och håller ihop, killarna som en gång utgjorde Gänget. Så försvinner en av dem, och advokat Shirin Nouri blir plötsligt indragen i en historia där det förflutna gör sig påmint med brutal kraft. Vad hände den där kvällen på Fåfängan för nästan tjugo år sedan?
.

Mina intryck och utvärdering

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag någon gång på senvintern fick veta vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Och detta vävs in i en mordhistoria om skuld och skam som börjar med att en numera vuxen man från det gamla ungdomsgänget tar sitt liv. Det låter ju onekligen både intressant och spännande. Och det är det.

Det här är en lättläst och lagom spännande roman med en intrig som håller ihop, men som kanske är litet av det enklare slaget i mitt tycke. Alla delar i intrigen är inte självklara från början, men det är ganska uppenbart hur det hänger ihop och ungefär vad som kommer att hända. Författaren har själv sagt i intervjuer att hennes mål med romanerna är att få ut sitt budskap genom att skapa så kallade bladvändare. Det är enklare att påverka genom romaner än genom mer svårtillgängliga facktexter. Det är också väldigt tydligt att det är just det som är Katarina Wennstams syfte. Det fungerar, boken sätter igång tankar om det som sker såväl i romanformen som i verkligheten. Men ibland blir det litet för mycket information om mäns övergrepp mot kvinnor och om näthat i generella termer kring lagändringar och juridisk praxis, utan att det har någon direkt relevans för handlingen.

Katarina Wennstam har uppnått precis det hon själv uttalat att hon vill uppnå med sina romaner, vilket innebär att jag läser ut boken i ett enda svep och jag funderar en hel del på det som sker i boken och diskuterar det med både min man och våra snart tonåriga tjejer. Ett tips till författaren, om hon vill nå ut även till män med sina böcker, är att skriva spänningsromaner med en manlig huvudperson. Män läser helst böcker om män, och den här typen av romaner skulle verkligen behöva läsas inte bara av kvinnor utan även av män.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Serei: Charlotta Lugn och Shirin Sundin (del 5)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100145910
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Veckans topplista v 34 – Sommarens bästa

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Sommarens Bästa.

Det här är de fem böcker som jag tyckte var allra bäst under juni – augusti:

Det växte ett träd i Brooklyn, del 1 och Det växte ett träd i Brooklyn, del 2
Det har skrivits så mycket om de här böckerna, men kortfattat är det en makalöst fint berättad uppväxtskildring som präglas av både hopp och hopplöshet. Mest av hopp. En ren njutning att läsa.

Annabelle
Annabelle är författarens debutroman, och vilken debut det är! Så välskrivet och spännande. Deckare är ofta ganska spännande, men inte från början till slut. Och inte på den här nivån.

Den tyska flickan
Året är 1939 och platsen är Berlin. Familjen är förmögen och välutbildad, men genom nya regler tas allt ifrån dem. Arbete, företag, bostad och värdeföremål. De är inte längre önskade i landet och Hannahs far fängslas på oklara grunder innan han åter släpps. Både deras hyresgäster och deras vänner tar avstånd från dem och kallar dem för smutsiga människor och kryp. När den tyska staten erbjuder familjen rätten att lämna landet i utbyte mot allt de äger, har de inget annat val än att acceptera.

Flickan med gåvorna
Berättelsen är välskriven, allt håller ihop ända till slutet. Den är alldeles lagom lång, det är spännande hela tiden och den innehåller inga transportsträckor. Jag får svar på hur och varför, och när svaren visar sig ha en vetenskaplig förklaring som är inspirerad av ett fenomen som finns i vår verklighet, då köper jag hela konceptet. Och slutet, det är faktiskt genialiskt.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!