Dubbelexponering, av författaren Sebastian Avindell – en spänningsroman som kom som en överraskning i veckan. Jag blev nyfiken och läste direkt prologen. Detta verkar vara en blodig historia 🩸 Enligt omslaget är det första delen i en ny deckarserie; Östgötamorden.
Just nu är jag otroligt kräsen när det gäller spänningsromaner. Kortfattat vill väl alla läsare att böcker skall vara välskrivna, underhållande och gärna originella, men vad de kriterierna innebär kan förstås vara ganska personligt.
Många spänningsromaner följer samma upplägg, vilket gör att jag tappar intresset eftersom jag tidigt inser vem som gjorde det. Inte alltid varför, dock. Jag gillar inte heller när upplösningen måste förklaras på slutet, till exempel genom att de utredande poliserna går igenom fallet med varandra och på det sättet knyter ihop trådarna. Jag vill få ledtrådar serverade på ett smart sätt efterhand som historien utvecklar sig, så att jag visserligen blir överraskad, men alla bitar skall falla på plats på slutet så att det känns helt logiskt, och absolut inte konstruerat. Tvärtom skall slutet kännas så självklart när bitarna fallit på plats, att jag själv känner mig litet dum som inte lyckats inse vem som gjorde det och varför. Och jag vill absolut inte läsa en klyscha som avslutande mening. Hellre ett ganska abrupt slut än att göra det sentimentalt med någon filosofisk fundering som bara har som syfte att avrunda när författaren har svårt att sätta punkt.
Vad önskar ni av en spänningsroman? Har ni någon favoritförfattare som lyckas uppnå kriterierna välskrivna, originella och underhållande spänningsromaner?
En av de fina koppar jag fick i mors dags-presenter från mina flickor ♥ Och syrener i vas för den underbara doften. Utanför fönstret blommar de för fullt nu, ser ni?
Boktips i färgskala – denna måndag i rosa 🌸 färg. @my.loved.books håller i utmaningen.
Här ligger flera riktigt välskrivna, intressanta och fängslande böcker. Ni känner säkert igen många av dem:
🌸 Väldigt träffsäkra tecknade böcker ur serien Sisters. Ni som själva har systrar, eller som jag döttrar, kommer skratta igenkännande :) 🌸 Mattias Edvardssons psykologiska spännings-/relationsroman, En nästan sann historia. En favorit i genren. 🌸 Nadia murad, Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Läs! Oerhört stark självupplevd skildring som gjorde stort avtryck i mig. 🌸 Glappet av Christina Herrström. Läs eller gör som jag, se teveserien, den är omtumlande och helt fantastisk. 🌸 Emma Hambergs bok, ❤️ & 6, som alla högstadieelever borde få från sina skolor. 🌸 Ian McEwans roman Nötskal. En bedrift att få ihop en sådan berättelse, där det är fostret som är berättarrösten och som styr handlingen. Inte lika bra som Domaren, men välskriven och intressant.
Övriga har jag inte läst ännu, men jag har tyckt om annat som författarna skrivit. Jean M Auel läste jag som tonåring och älskade alla redogörelser för växter och natur, och förstås hur självständig och stark Ayla var. Jag har rensat ut övriga böcker i serien, och undrar nu hur jag tänkte när jag sparade bara den här. Kanske är den fortfarande oläst. Undrar vad jag skulle tycka om den, ungefär trettio år senare..?
Helena med bokbloggen Ugglan & Boken håller i bokutmaningen Tisdagstrion. Alla som deltar tolkar veckans tema på valfritt sätt, tipsar om tre böcker och klickar runt hos varandra och tar del av varandras boktips. Den här veckan handlar det om böcker med parallella berättelser/flera tidsplan.
De här tre böckerna har fått betyget 5/5 av mig. Ni vet hur rätt och hur fel det kan bli med tolkning av samband. Här skulle man till exempel kunna tolka sambandet mellan berättartekniken och betyget som att jag gillar böcker med parallella handlingar och berättelser som sker på olika tidsplan. I det här fallet tror jag att det kan stämma, det är ett författartekniskt grepp som jag ofta tycker gör berättelser mer intressanta på grund av de olika perspektiven.
Berättelsen i Goda grannar sker utifrån dels tre olika personers perspektiv; Mikaels, Jacquelines och Fabians, dels ur två tidsperspektiv: före och efter en olyckan som blir central för berättelsen.
Så här avrundade jag mitt omdöme: ”Berättelsen följer en klassisk dramaturgisk modell där spänningen successivt stegras, för att sedan avta litet, precis så mycket att man som läsare slappnar av litet grand, och då, när man inte är beredd, klipper berättelsen till med full kraft så att man fullständigt tappar andan.”
Om allt vore annorlunda är en roman om komplicerad och förbjuden kärlek. Om att följa sitt hjärta och bryta mot normer, eller att nöja sig i en ljummen relation, eller till och med hindras att leva med sitt livs kärlek. Jag kunde inte sluta läsa. Det var så fint och insiktsfullt skrivet och kändes så äkta. Jag tror att de flesta kan känna igen sig själva från någon fas i livet, eller känna igen någon i sin närhet, i den här berättelsen om två förbjudna kärlekshistorier. Den ena berättelsen utspelar sig 1937 och den andra 2017, och i slutet vävs de ihop på ett oväntat men självklart vis.
Vilken debutroman det här var! Yaa Gyasi skildrar nio olika generationers liv och öden, med början i Ghana i slutet av 1700-talet då europeiska handelsstationer bedrev slavhandel med hjälp av Ashantifolket, en folkgrupp med egen stat i Ghana, vars makt under den här perioden underbyggdes av bland annat afrikansk slavhandel som en av de viktigaste inkomstkällorna. Ashantifolket tillfångatog och sålde slavar till de europeiska slavhandlarna fram till dess slavhandel förbjöds i Ashanti på 1850-talet.
I Vända hem skildrar författaren en persons liv och öden i taget, generation för generation, kapitel för kapitel fram till modern tid då slaveriet avskaffats och Ghana blev självständigt år 1957. Boken inleds enormt starkt. Man ser personerna framför sig, känner deras rädslor, sorg och glädje. Man känner dofterna, både de behagliga som kryddor, mat och växter, men även de vämjeliga, när människor ligger travade på varandra i sin egen avföring i fängelsehålorna.
I första kapitlet möter vi Effia, en vacker flicka som av en i början av boken obegriplig anledning sviks av sin familj och gifts bort med en engelsk guvernör på Fästningen i Cape Coast. Författaren till Vända hem är själv född i Ghana, men uppvuxen i delstaten Alabama i sydöstra USA. Idén till Vända hem fick hon när hon gjorde just det, vände hem, och besökte Fästningen i Cape Coast, där brittiska soldater bodde och arbetade under den europeiska kolonisationen, och också ofta gifte sig med kvinnor från lokalbefolkningen. Parallellt med Effia lever hennes okända syster, Esi, som på sin fjortonårsdag blir tillfångatagen och såld som slav till britterna. Utan att veta om varandra lever Effia som soldathustru i Fästningen, och Esi hålls till att börja med inlåst under Fästningen i fängelsehålorna där slavar hölls fångna till dess de såldes vidare.
Fler tips om böcker på temat parallella berättelser/berättelser på olika tidsplan hittar du hos Helena med bloggen Ugglan och Boken.
Just nu - Just här 