Bokbloggsjerka v. 28 – böcker som överraskar

I bokbloggsjerkan den här veckan ställs frågorna:

1. Har du halvt om halvt längtat ihjäl dig efter en bok som till syvende och sist inte alls höll måttet? Vilken i så fall?

2. Eller omvänt, finns det en bok som du var tveksam till men som senare skulle visa sig överträffa alla dina förväntningar?

.

Besvikelsen...
Besvikelsen…

Den här boken väntade jag på i flera månader, och var övertygad om att den skulle vara fantastiskt bra. Lyckliga människor läser och dricker kaffe Titeln på boken, omslaget och att den var skriven av en fransyska – allt talade för att den skulle bli årets läsupplevelse. Känslosam men realistisk och trovärdig, litet melankolisk och charmig, på det där typiskt franska sättet ni vet. Boken börjar väldigt gripande, det är väldigt starkt och trovärdigt berättat, jag led verkligen med Diane, fick kramp i bröstet och gråten i halsen. Resten av boken gjorde mig däremot inte berörd alls. Den är för rakt och enkelt berättad, ungefär som en bok för litet äldre barn. Jag har recenserat den här.
.

Boken som överträffade alla förväntningar!
Boken som överträffade alla förväntningar!

 

Den här underbara berättelsen måste ni bara läsa! Jag och barnen satt och bläddrade i en tidning från en av bokklubbarna vi är med i, och det var faktiskt Isabella som blev mest intresserad av Pingvinlektionerna. Hon började läsa i den som högläsningsbok på kvällarna (skolan de går i har tecknat så kallat läskontrakt mellan sig och alla elever i åk 1 – åk 9, vilket innebär att eleverna skall läsa högt för någon 15 minuter, fyra dagar i veckan), men jag kunde inte nöja mig med bara 15 minuter per kväll. Jag började läsa och kunde inte sluta. Det är en fullkomligt underbar och häpnadsväckande berättelse, som dessutom är sann. Illustrationerna av pingvinen som fick namnet Juan Salvador, är en extra bonus, de är ljuvliga.

Samtidigt som läsaren får följa med på den spännande resan, och uppleva utvecklingen som sker mellan den lilla pingvinen och hans omgivning, får läsaren inblick i det argentinska samhället och den politiska och ekonomiska situation som rådde i Sydamerika under 1970-talet. Författaren har ett stort naturintresse och ett starkt engagemang i miljöfrågor, och boken berör också också ämnet hur människors sätt att leva påverkar djurlivet. Det här är en sådan där bok som man aldrig glömmer. Jag har recenserat den här.

Fler böcker som överraskat tipsar andra om här!

Recension: Kråkslottet, av Ewa Christina Johansson

Recensionsexemplar från B.Wahlströms Bokförlag - tack så mycket!
Recensionsexemplar från B.Wahlströms Bokförlag – tack så mycket!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 189
Utgivningsdatum: 2016-05-18
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Omslagsformgivning: Cecilia D Engström
ISBN: 9789132168581
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Isabellas recension på Instagram

 

Jag och våra barn, 10 och 12 år, har läst Kråkslottet av Ewa Christina Johansson. Redan omslaget till boken ger en känsla av obehag. Ett gammalt fönster med spröjs, en spetsgardin, en kvinnohand med långa, kloliknande fingrar, en ring och en katt som ser rakt på dig.

Viva skall hälsa på sin syster Vicks under sommarlovet. Vicks har nyligen köpt ett gammalt hus mitt ute på landet. Ett riktigt kråkslott. Ett tvåvåningshus med svart, brutet tak, avflagnad färg och en rostig brandstege utefter ena väggen upp till ett vindsfönster. I fönstren hänger tunna, vita spetsgardiner. Huset har stått öde en längre tid, tills Vicks köpte det för nästan ingenting. Det var så billigt att det nästan var litet mystiskt.

Redan på de första sidorna inser man att något kommer att hända. Det börjar med att Vicks inte dyker upp i tid för att möta Viva vid bussen, och det visar sig att hon flera gånger blir inkallad att arbeta extra, och att Viva då blir ensam kvar i huset. Det börjar hända mystiska och oförklarliga saker. Gardiner som rör sig i fönstren, som om någon står där bakom och ser på henne. Steg från någon som går i huset, trots att hon är ensam hemma. När Viva lär känna grannens son, får hon veta att det finns historier om det här huset. Historier om en kvinna som kallades Silverhäxan och om två flickor som försvann spårlöst…

Författaren lägger sig på en alldeles lagom kuslig nivå för berättelsen. Det är övernaturligt och spöklikt på ett smygande sätt som passade våra barn. Texten är enkel och levande. Det som för berättelsen framåt är det kusliga som Viva råkar ut för, men det som gör att boken fångar vårt intresse litet extra och får oss att sträckläsa den, är att den också på ett så insiktsfullt sätt skildrar relationen mellan Viva och hennes äldre syster Vicks.

Det här är den första bok vi läser av Ewa Christina Johansson, men nu vill både Jackie och Bella läsa hennes tidigare böcker också: Galgbacken och 20 över 7, som är skrivna för barn i åldern 9-12.

 

Hur rädd är du om dina böcker?

franska barn 2

De böcker som är mina egna läser jag på ungefär samma sätt som när jag arbetar. Jag viker hörn, klistrar in pastellfärgade små lappar med noteringar, stryker under och skriver kommentarer i kanterna. Ofta brukar det finnas ett samband mellan hur bra boken är och hur mycket jag vikt och skrivit i dem. Jag är med andra ord inte överdrivet rädd om dem i det avseendet, däremot kan jag inte skiljas från bra böcker. Dels därför att jag vet vilket hantverk det är, dels därför att jag blir glad av att se dem. Ofta tror jag att jag kommer att läsa om dem någon gång, men jag tror inte att det har hänt hittills.

Hur rädda är ni om era böcker? Gör ni som jag, eller vill ni att böckerna skall behålla sitt ursprungsskick intakt? Behåller ni de böcker ni äger, eller kastar ni/ger bort?