.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 164
Utgivningsdatum: 2016-05-04
Förlag: Riviera Förlag
Översättning:
ISBN: 9789197753173
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Bokens baksidestext
I Franska barn kastar inte mat tar journalisten och mamman Pamela Druckerman reda på hur fransmän lyckas få sina barn att sova bra, älska mat och vara trygga i sig själva.
Franska barn – de hemliga knepen kokar ner den kunskapen till en lättfattlig guide. Smart, rolig och full med sunt förnuft ger Franska barn – de hemliga knepen hundra praktiska råd och principer som hjälper föräldrar att hitta sin egen väg. I boken finns också favoritrecept hämtade direkt från menyerna på förskolorna i Paris.
Pamela Druckerman är tidigare reporter på The Wall Street Journal, där hon var utrikeskorrespondent. Hon har också skrivit för The New York Times och The Washington Post, bland många andra tidningar. Hon har tidigare skrivit bästsäljaren Franska barn kastar inte mat, utgiven i tjugo länder. Pamela Druckerman har en master i internationella relationer. Hon bor i Paris med sin man och deras tre barn.
Så tyckte jag om boken, och några exempel
Jag fullkomligt älskade Pamela Druckermans förra bok, Franska barn kastar inte mat, och har recenserat den här. Till skillnad från den tidigare boken har den här ett upplägg som mer liknar en manual med 100 specifika råd som utmärker franskt föräldraskap, utan författarens personliga upplevelser och kommentarer. Boken är liten och snabbläst, men förvånansvärt innehållsrik. Den täcker in och ger många inspirerande exempel från franskt föräldraskap, såsom graviditet, småbarnstid, sömn, mat och föräldrarelationen.
Sömn
Jag gissar att många som har småbarn undrar hur franska föräldrar får sina barn att sova hela nätterna redan vid fyra månaders ålder, det får de nämligen. Författaren hänvisar till sömnvetenskap och beskriver hur små barn sover i korta cykler. I slutet av varje cykel vaknar ofta bebisar och gråter litet. ”Nyckeln till att ditt barn skall kunna sova längre perioder är att han, på egen hand, lär sig koppla ihop sina sovcykler.” ”Så från att ditt barn är några veckor, avvakta litet när han gråter på natten. Vänta och se, kanske är det just den här natten som ditt barn knäcker sovkoden och dyker rakt in i nästa sömncykel helt på egen hand, utan hjälp från någon. Om du direkt rusar in och tar upp honom kommer han inte att ha en chans att utveckla sin nya färdighet. Kanske är din bebis inte redo ännu att koppla ihop sina cykler. Men om du inte pausar får du inte veta och det får inte ditt barn heller.”
De flesta råden i boken framstår som så enkla och självklara. Att Druckerman dessutom ger logiska och trovärdiga förklaringar till varför franska föräldrar gör på ett visst sätt, är en stor fördel i förhållande till andra böcker om föräldraskap. Den här boken hade jag velat läsa innan vi fick barn.
Mat
”Tänk dig en värld där familjemiddagar är trevliga, där barnen äter samma mat som sina föräldrar, och få barn blir överviktiga. Den världen är Frankrike.” I Frankrike börjar man med puread spenat, morot, zucchini och andra grönsaker när barnen är sex månader. Sedan går de över till frukt, kött och fisk. De försöker visa barnen glädjen med att äta. I Frankrike pratar man om mat. Det ingår i hur man övertygar sina barn om att vi äter inte bara för näringens skull – det är en upplevelse för alla sinnen!
Exempel på vad barn som är 13-18 månader äter till lunch då de går i Sveriges motsvarighet till förskola i Paris:
Förrätt: Fint riven ekologisk morotssallad
Huvudrätt: Hackad laxfilé utan ben i citron- och dillsås
Sidorätt: Broccolipuré
Ost: Chèvre
Dessert: Inbakat ekologiskt äpple
I Frankrike småäts det inte mellan måltiderna. Bakar man en kaka äter man den först till mellanmålet på eftermiddagen. Vid måltiderna ställs grönsakerna fram först. Om barnen inte småätit under dagen kommer de att vara hungriga och då är det troligare att de äter. ”Om du behandlar barnet som en äventyrare som ihop med dig utforskar matens okända land, så är det något hon till slut kommer att bli. Å andra sidan, om du låter henne peta i maten och bara äta makaroner och en banan då och då, så är det så hon kommer att bli.”
Tålamod
Franska barn får lära sig tålamod. Barnen får lära sig att vänta några sekunder eller minuter medan föräldrarna exempelvis avslutar ett pågående samtal. Om din dotter vill att du skall inspektera hennes torn av toarullar, förklara att du kommer om några minuter när du avslutat det du håller på med. Det gör ditt liv lugnare, men det är också en viktig lärdom för ditt barn att hon inte är universums medelpunkt. Tålamod behöver tränas. Ju mer träning, desto bättre blir man på det.
.
Jag har diskuterat bokens innehåll med andra, och fått mina misstankar bekräftade; frågor som gäller föräldraskap och barnuppfostran är väldigt känsliga ämnen. Flera har reagerat med att lyfta fram att aga skulle vara anledning till att man i Frankrike lyckas med att exempelvis få barnen att sova hela nätterna och att äta samma sak som vi vuxna. Läser man Druckermans bok inser man att så inte alls är fallet, aga är inte det hemliga knepet. Franska föräldrar verkar helt enkelt ha en annan syn på barnet och familjen än vi. Till exempel litar franska föräldrar på att barn är rationella, att man kan kombinera några få regler med stor frihet. Man skall lyssna noga på barnen, men inte följa deras minsta vink. Det gynnar varken barnen, resten av familjen eller omgivningen.
Franska barn – de hemliga knepen är lika välskriven som Franska barn kastar inte mat. Jag saknar dock författarens betraktelser från sitt eget familjeliv, i gränslandet mellan amerikanskt och franskt föräldraskap, från den förra boken. De var som små kåserier och väldigt underhållande. Som en lättläst, innehållsrik manual för hur man exempelvis får barnen att sova redan vid fyra månaders ålder, att våga utforska matens okända land och att utveckla sitt tålamod fyller dock den här boken mer än väl sitt syfte. En halv till en sida ägnas åt varje specifikt råd. Det är alldeles lagom för att snabbt och enkelt få en klar bild av både hur man kan gå till väga och varför.
Några avsnitt som handlar om relationen mellan barnets föräldrar är jag inte lika imponerad över som dem som gäller barnet. ”Försök att mildra din feministiska teori med lite gammaldags fransk pragmatism. Fransyskor skulle vara förtjusta om deras partner gjorde mer, men har accepterat en uppdelning av hushållsarbete som inte är helt jämställd, men ändå fungerar, mer eller mindre. De har upptäckt att konflikterna blir färre när alla har sitt uppdrag på hemmaplan – även om de faktiska timmar som går åt inte är exakt lika många.” Även om det kanske fungerar så här i praktiken för många av oss i Sverige också, får avsnittet mig att studsa. Det är ett märkligt råd, att man som kvinna bör bita ihop och ta huvudansvaret för arbetet i hemmet för att bevara husfriden.
Precis som den tidigare boken Franska barn kastar inte mat, har den här boken en lång källförteckning. Författaren har gjort ett grundligt utredningsarbete och resultaten är både trovärdiga och tankeväckande. Jag har fått många aha-upplevelser under läsningen, och framför allt inser jag att vår familj hade kunnat ha en behagligare småbarnstid om vi följt flera av de råd som ges i boken.
♥
Just nu - Just här 