Söndagens smakbit ur en bra bok – Små stora saker, av Jodi Picoult

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag öppnade boken och tänkte läsa några rader för att få en uppfattning om den här boken skall bli dagens läsning. Jag fastnade direkt.

Citatet är från sidan 46. Paret Brit och Turk har precis blivit föräldrar. På förlossningsavdelningen i New York arbetar Ruth:

Jag vaktar den svarta sköterskan som en hök medan hon vaskar av Davis och tvättar hans hår och sveper in honom i en filt igen. Hon fäster ett litet elektroniskt band runt vristen på honom – som de där man ibland ser på sådana som dömts till övervakning. Som om han redan straffats av systemet.

Jag stirrar så intensivt på den svarta sköterskan att det inte hade förvånat mig om hon fattat eld. Hon ler mot mig, men leendet når inte ögonen. ”Sådär”, säger hon. ”Ren och fin. Då ska vi se om vi kan få honom att ta bröstet.”

Hon börjar dra undan Brits sjukhusrock, men då står jag inte ut längre. ”Bort från henne”, säger jag. ”Jag vill tala med din chef.”

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Historieläraren av Matt Haig

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Berättelsen handlar om Tom Hazard, som blivit född med en åkomma, som han kallar det, som gör att han inte åldras i samma takt som vanliga människor, utan betydligt långsammare. Vi får följa med honom genom de senaste fyrahundra åren och får fina, sorgliga och insiktsfulla perspektiv på hur det skulle vara att leva längre än en vanlig livstid. Jag har inte läst så långt än, men tycker hittills mycket om den här boken.

Citatet är från sidan 44, då Tom funderar över hur livet förlorat sin mening efter fyrahundra år:

Det föll mig in att människor inte levde bortom hundra år för att de helt enkelt inte var gjorda för det. Psykologiskt, menar jag. Man liksom tog slut. Det fanns inte tillräckligt med själv för att fortsätta. Man blev för trött på sitt eget sinne. På livet som upprepade sig. Att det efter ett tag inte fanns ett leende eller en gest som man inte hade sett förut. Det fanns inte en förändring i världsordningen som inte var ett eko av andra förändringar i världsordningen. Och nyheterna slutade vara nya. Själva ordet ”nyhet” blev ett skämt. Det var bara en cykel. En långsamt roterande nedåtgående cykel. Och ens tolerans för människorna, som begick samma misstag om och om och om och om igen, började avta. Det var som att fastna i en refräng som man en gång hade gillat men som nu fick en att vilja slita av sig öronen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Söndagens smakbit ur en bra bok – Förlåten av Agnes Lidbeck

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:


Det här är Agnes Lidbecks andra roman. Debutromanen, Finna sig, kom förra året vid den här tiden och precis som den präglas Förlåten av en hel del svärta. Två systrar som lever helt olika liv förlorar plötsligt sin pappa. Skärgårdshuset där de tillbringade sin barndoms somrar måste städas ur och säljas.

Jag skall strax skriva mer ingående om romanen i ett eget inlägg, men kortfattat kanske man kan beskriva den som en relationsroman om de två systrarna som reflekterar över och till viss del diskuterar sina egna och varandras livsval.

Citatet är från sidan 42:

Hon är smalast till dess att sommarvikarierna kommer, varje år, de som är mycket unga och bara här tillfälligt. Då blir Maria en av alla dem som inte är här tillfälligt, utan alltid, och som inte är smal utanför äldreboendet, utan bara i jämförelse med de andra här. Hon påminns om att hon är här för alltid, att hon inte är här tillfälligt eller på väg bort. Vikarierna kommer, de blir yngre för varje år. Viktnedgången har inte blivit av det här året heller, inget år.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker