Smygstarta våren – så perenner redan nu i höst

Under våren och sommaren är det en aktiv tid för den som har utomhusväxter; man vattnar, gödslar, rensar och skördar. Nu väntar en betydligt lugnare tid med höst och vinter. Här hos oss skall vi kratta upp alla lönnlöv som just nu rasar i massor, och jag skall klippa ned jordgubbsplantorna, men så mycket mer än så finns inte att göra i vår trädgård i oktober och november.

Men vet ni vad man kan göra nu på hösten, när tempot inte är lika högt som på våren? Man kan så vissa perenna växter. Det passar mig perfekt!

Jag har aldrig tidigare tänkt på att man kan så perenna växter på hösten. Att man sätter tulpanlökar och andra vårblommande lökar på hösten visste jag, men att man kan så till exempel löjtnantshjärtan den här årstiden, det var nytt för mig. Men tänker man på hur det fungerar i naturen så blir det logiskt. Mogna fröer faller till marken på hösten och ligger sedan i vila under vintern och gror när det blir varmare på våren.

Jag passade på nu i helgen när det var uppehållsväder och skönt att vara utomhus. Det får inte vara för varmt så att fröerna gror och tittar upp redan innan vintern, då kan plantorna ta skada av kylan. Man kan ha som riktmärke att så innan frosten kommer.

Jag blir glad av att tänka på hur det tidigt i vår, när ljuset och värmen återvänder, men marken fortfarande är frusen, redan gror i mina höstsådda krukor! Och sår man i krukor behöver man inte bestämma redan nu i höst var man skall placera växterna, det kan man vänta med tills i vår. En annan fördel med att höstså i krukor är att du inte riskerar att rensa bort de små plantorna när det är dags att rensa rabatterna från gamla växtdelar i vår.

En av mina favoriter bland de perenna växterna är löjtnantshjärta. Jag har planterat sådana som jag köpt från handelsträdgården, men nu skall jag prova att själv driva upp dem från frön – så spännande! Jag beställde även stäppsalvia, brokiris, prärielök och kransveronika. Alla sorterna är sådana som har lång grotid, flera månader, och kan sås under september-november.

Gör så här i oktober – november

1. Fyll krukorna med 2/3 planteringsjord och toppa med ett par cm såjord. Vattna. Lägg på fröerna och lägg såjord på större fröer som är mörkergroende och ett tunt lager perlit på små fröer som är ljusgroende. Ta en annan kruka och tryck till litet försiktigt. Med planteringsjord i botten får plantorna tillgång till näringsrik jord så snart de börjat växa och rötterna når ned till det undre jordlagret. Då får de kraft att växa till sig litet innan omplantering.

2. Om du inte vet om fröerna är mörkergroende eller ljusgroende (om de är ljusgroende står det ofta på fröpåsen) gör du på nästan samma sätt: Fyll krukorna med 2/3 planteringsjord, ett par cm såjord. Vattna. Ett till lager med fröer. Såjord ovanpå. Fler fröer och sedan perlit eller grovkornig sand på toppen. Då är man garderad.

3. Jag förberedde träetiketter där jag skrivit växternas namn innan jag sådde, så var det bara att sätta ned dem i krukorna. Jag vet ju inte hur det är med ert minne, men mitt är inte så bra att jag skulle minnas vilken växt jag sått i vilken kruka :)

4. Jag har läst att krukorna skall stå varmt i minst en vecka, så att fröerna får en möjlighet att dra åt sig fukt ordentligt. Eftersom det är + 8 grader dagtid och + 4 nattetid här hos oss nu, så chansar jag på att det är tillräckligt, så mina krukor ställer jag ut direkt.

5. Man kan gräva ned krukorna i rabatten, där de får ett naturligt skydd mot uttorkande sol och vind och den värsta kylan. Jag valde dock att placera mina krukor i ett av våra uthus på tomten. Dels därför att vi har katter som brukar gräva i rabatterna, och jag vill inte heller att möss skall äta upp fröerna, dels därför att det finns en risk att fröerna ruttnar under vintern och tidig vår om det blir mycket nederbörd. Välj en ljus, skyddad plats, men inte i direkt sol eftersom sådden då riskerar att torkas ut.

6. En köldperiod är bra, men alldeles för kallt kan man skydda fröerna mot. Jag kommer att lägga juteväv eller granris över krukorna under den allra kallaste perioden, så att jorden dessutom behåller fukten.

Fortsätt så här tidigt i vår

7. Eftersom man vattnat igenom jorden ordentligt innan sådd behövs i regel ingen vattning förrän i vår. Då kan det vara bra att känna på jorden och vattna när den känns torr.

8. När sådden kommit upp och 4-6 bladpar visat sig är det dags för omskolning. Jag kommer att sätta en planta per kruka, i planteringsjord. Gödning tillsätter man när plantorna vuxit till sig litet, gärna långtidsverkande som benmjöl. Inte för mycket. Fortsätt att skydda plantorna mot för mycket sol.

9. När plantorna blivit större är det dags för utplantering i rabatt eller stora krukor.

Det här kändes så otroligt tillfredsställande att jag måste beställa fler fröer att höstså!

Recension: Råttkungen, av Pascal Engman

För ett år sedan kom Eldslandet, den första delen i en planerad serie om poliskommissarie Vanessa Frank. Pascal Engman introducerade därmed en ny och intressant karaktär inom spänningslitteraturen. En rättfram och tuff kvinna med stark känsla för rättvisa, men som inte nödvändigtvis alltid följer det som i samhället anses vara rätt. Vanessa Frank har på olika sätt drabbats av livet och tvingas bära på ett väldigt tufft bagage. Det gör henne mänsklig och trovärdig. I Eldslandet fick vi veta att något hänt hennes dotter, Adeline, och att dottern inte överlevde. Ett trauma som Vanessa Frank fortfarande har svårt att hantera. Och inte blev livet bättre av att hon lämnades av sin man för en yngre kvinna, som han nu dessutom skaffat barn med. I Råttkungen får vi veta mer om vad som egentligen hände.

Råttkungen följer samma berättartekniska modell som Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Den här gången är temat olika former av förtryck av kvinnor, och kvinnohat så som det kommer till uttryck i en av sina värsta former, i den så kallade incelrörelsen. Incel är en förkortning av involuntarily celibate, eller ofrivilligt celibat, vilket är en person som lever utan partner och som har haft liten eller ingen erfarenhet alls av kärlek och sex. Dessa incels är oftast heterosexuella män, och de samlas på internetforum där de odlar sitt hat mot kvinnor.

Vi lär känna ganska många karaktärer i boken, alla intressanta på sina olika sätt. Den unga kvinnan Emelie Rydén besöker mannen hon trodde var sitt livs kärlek på den anstalt där han sitter fängslad för grov brottslighet. Han är också pappa till deras treåriga dotter, vilket gör det extra svårt att bryta med honom. Men bryta med honom måste hon. Inte långt senare hittas Emelie knivhuggen till döds i sin lägenhet. Parallellt utsätts den unga kvällstidningsreportern Jasmina Kovac för övergrepp av manliga kollegor, och på ännu värre sätt utanför jobbet. Här finns också tolvåriga Celine, som lever ett liv som får ett vanligt Svenssonliv att framstå som rena drömmen. Och det medelålders uteliggarparet som får stor betydelse för handlingen.

Här finns också Oscar Sjölander, centralfigur inom film, vars otrohetshistoria med den unga och vackra Rakel resulterar i ännu ett mord. ”Skulle han välja bort sin familj för henne? Tanken lockade. För att slippa smygandet. Han var ingen dålig man. Han skulle betala Therese ett ordentligt underhåll, låta henne behålla villan. Det skulle inte gå någon nöd på någon. För Oscars del räckte det med att träffa flickorna varannan helg, ta med dem på utflykter och bjuda dem på resor på loven. ” … ”Ju  mer det sjönk in, desto mer fel kändes det. Rakel var hans fristad, det som bröt av vardagslunken. Inte ville han börja om. Skaffa en ny familj.”

I förra boken tvingades Vanessa Frank samarbeta med den tidigare elitsoldaten Nicolas Paredes, och de utvecklade en speciell vänskap. I Råttkungen strålar deras vägar återigen samman när Vanessa Frank i sitt arbete på Riksmord får i uppdrag att hitta och stoppa mördaren eller mördarna av flera kvinnor. Deras förmåga att samarbeta och deras tillit till varandra visar sig få stor betydelse för många människors liv, inklusive sina egna.

I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte här, tvärtom. Jag har läst författarens alla tre kriminalromaner, och han kan verkligen konsten att gestalta personer och hur de utvecklas under händelsernas gång. Jag blir på riktigt berörd och känner med de personer som han skildrar. Relationen mellan Nicolas och den tolvåriga Celine som växer upp under miserabla förhållanden fick hjärtat att snörpas samman. Jag upplever att gestaltningen av karaktärerna har fått ett ännu större djup i den här senaste romanen. Tempot är fortfarande högt, men kanske litet lägre än i Eldslandet. Jag upplever inte heller de parallella spåren lika snåriga som till att börja med i Eldslandet, här känns de naturligt logiska redan från början. Slutet då. Ja, det är väl inte direkt överraskande, men det är å andra sidan ingen nackdel. Jag ser hellre att man får ledtrådar längs vägen och hålls på helspänn genom att själv ana hur allt hänger samman, trots att karaktärerna i boken fortfarande är ovetande. Ett sådant upplägg kan vara det allra mest nervkittlande.

Sammantaget är Råttkungen en välskriven och genomarbetad kriminalroman. Som läsare hålls man hela tiden i spänning och i kombination med de korta och snabblästa kapitlen är det här en odiskutabel bladvändare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2019-09-23
Serie: Vanessa Frank (# 2)
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin
ISBN: 9789188859440
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Saknar ni mina boktips?

Som BP brukar skriva: den här bilden har absolut ingenting med texten att göra ;)

Numera ägnar jag mycket tid åt min avhandling, men de senaste två veckorna har jag varit förkyld och skippat träningen, och istället läst skönlitterära böcker när jag väntat på Bella och Jackie som haft sina vanliga danslektioner.

Jag lovar och lovar att recensioner är på gång, men tiden och kraften har inte räckt till. Nu lovar jag igen ;) Håll utkik senare under dagen.