Höstens fem bästa böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Höstens bästa

Jag har inte hunnit läsa lika många böcker som jag brukar, men istället har jag läst riktigt bra böcker. Alla de här fem är fantastiska på olika sätt.

Allra bäst var Slutet av Mats Strandberg. Man brukar säga att man slukar böcker, men i det fallet slukade den mig helt och hållet. Jag kan inte sluta tänka på den, och jag har tränat extra snabbt på gymmet för att få tid att läsa vidare i boken under tiden mina tjejer har sina danslektioner. Slutet kan mycket väl bli årets starkaste roman. Förhoppningsvis hinner jag skriva om den senare i dag, så titta gärna in då.

Sju dagar med familjen är en feelgoodroman som utspelar sig vid jul. Jag läser gärna så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, där personerna i boken går igenom svårigheter och kommer ut på andra sidan litet klokare och med nya insikter om både sig själva och andra. Det brukar vara en skön avkoppling och underhållning för stunden. Men det är inte så ofta som jag efteråt fortsätter att fundera på handlingen och budskapet i sådana böcker. Det gör jag nu, för Sju dagar med familjen är inte bara en varm, charmig och julig berättelse, utan också en väldigt insiktsfull roman om en familj och deras olika relationer till varandra och till andra.

Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Ramberättelsen i romanen Makten är en brevväxling mellan två personer tusentals år i framtiden, där en av dem har skrivit ett manus om hur det tros ha gått till, det som i deras tid är helt naturligt och självklart, nämligen att kvinnor är det starkare könet. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället försköts från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Manuset är historien som berättas i boken.

Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet. Historien är tankeväckande och det blir aldrig klichéartat. Många händelser som i vårt samhälle vanligtvis inte får mig att reagera särskilt kraftigt, får mig att bli illa berörd när rollerna är omvända i boken. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden snabbt blir normaliserade och därför accepteras i ett samhälle.

Äntligen har andra delen givits ut om Doktor Bagge och hans fru Lilly Bagge; Doktor Bagges anagram. Båda böckerna skildrar delvis samma tid. Det är tidigt 1900-tal och Lilly slutar sin anställning som lärarinna för att gifta sig med Doktor Bagge. Under tjugo år lever de som äkta makar, tills den dag då Doktor Bagge skriver in sig på sjukhuset efter en tids sjukdom och kort därefter går bort. I den här andra delen får vi följa den strame, korrekte och direkt okänslige Doktor Bagge och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Båda böckerna är litterära juveler i litet format. Läs och njut.

Fler tips på riktigt bra böcker som blivit lästa under hösten får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

♥

Glad måndag – det är ny vecka!

Den här veckan skall jag bli klar med mina kommentarer till Mattias Edvardssons kommande roman. Det är mer krävande att läsa ett manus, och hela tiden tänka på hur jag upplever det jag läser för att kunna ge feedback, än att läsa en roman och bara flyta med i berättelsen. Jag gillar det väldigt mycket. Jag är intresserad av själva hantverket och hur olika författare och andra skribenter går till väga för att få till en riktigt välskriven text.

Förutom att läsa manuset kommer jag att läsa ut Mats Strandbergs senaste roman, Slutet. Den är så otroligt bra. Titta gärna in här om någon dag eller två, och läs min kommande recension. Den kommer att bli översvallande positiv.

Fem dagar i veckan har Bella och Jackie danslektioner som ni vet, och numera tränar jag fyra pass i veckan istället för att läsa böcker. Smärtan i rygg och höft försvinner nästan helt när jag tränar, men dessvärre kommer den tillbaka när jag rider. När man rider vinklar man bäckenet som signaler åt hästen att den skall samla sig, trava, tölta med mera, så det är inte så konstigt att de rörelserna stör läkningsprocessen. Å andra sidan kan jag inte bara sitta och rulla tummarna, av det blir det varken muskler eller rörlighet i kroppen, så jag tänker fortsätta så länge det inte gör alldeles för ont. I kväll är det överkroppsdag med en av mina favoritövningar, latsdrag. Ser fram emot det!

I dag har jag påbörjat julklappsinköpen. Ungefär två veckor senare än normalt för att vara jag. Men jag har en ganska bra idé om vad vi skall ge, så under nästa vecka tror jag att inköpen kommer att vara klara, både av julklappar och födelsedagspresenter till dem som fyller år innan jul. Varje helg fram till jul kommer vi att fira födelsedagar, och sedan blir det avslutningsshow för dansskolan, luciafirande och en bloggträff. Mycket kul på gång!

Glad måndag till er!

 

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

♥

Lars Tunbjörk: Retrospektiv

Lars Tunbjörk var en svensk, internationellt erkänd fotograf som mottog flera utmärkelser för sina fotografier. Den här Augustnominerade fotoboken innehåller 250 fotografier, utvalda av filmaren och fotografen Maud Nycander, som var gift med Lars Tunbjörk. Det är framförallt äldre foton från 1980-talet och fram till 2000-talets början. Boken innehåller också intressanta texter om Lars Tunbjörk, hans liv och arbeten, av bland annat vännen och kollegan, dokumentärförfattaren och filmaren Göran Odbratt och Kathy Ryan som är bildchef på The New York Tomes Magazine.

Boken saknar medvetet bildtexter, vilket jag anser är en av bokens förtjänster. Det blir upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Och bilderna väcker onekligen många tankar. De fångar detaljer ur vår vardag som framförallt får mig att känna hur sorgligt absurt livet kan vara. Som bilden tagen på Tomteland i Mora, mitt i sommaren med rallarrosorna för fullt blommande i bakgrunden. Tre solbrända personer i shorts på en asfalterad bilbana med en tomteklädd person som övervakar. Eller de nio taken på helt identiska villor i rad, där bara några röda tulpaner bryter av det trista och enahanda.

Bilderna känns så äkta och oförskönande. Ibland, som bilden på de två äldre kvinnorna som hjälper sin väninna att prova en behå utanpå kläderna, blir det väldigt fint och jag blir glad av att se dem, men oftast är det svårmodigt. Som de grå, opersonliga kontorsrummen där det enda som skapar liv är de tilltrasslade elkablarna. Eller lunchmatsalen med två spelmän och en helt oberörd och tvärtom väldigt sorgsen man med sin matbricka bakom en monstera.

Boken är intressant som en dokumentation av vårt samhälles och våra livs mest solkiga och oförskönande delar, så som fotografen såg det. Fotograferat på andra sätt, ur andra vinklar och med andra tekniker, hade samma motiv förstås kunnat upplevas helt annorlunda. Många av bilderna är fotograferade med stark blixt, vilket ger ett hårt och direkt ljus vilket inte tilltalar mig. Jag blir fascinerad av bilderna, men inte överväldigad.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2018-09-05
Förlag: Max Ström
Form: Patric Leo
Foto: Lars Tunbjörk
ISBN: 9789171264398
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Ps. På Fotografiska i Stockholm pågår fram till den 2 december 2018 en utställning med Lars Tunbjörks fotografier: Tunbjörklandet – blicken från sidan

♥