Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Italien.
Det här är fem böcker som utspelar sig på olika platser i Italien.
1. Av Som om du inte fanns förväntade jag mig en lättsam feelgood, men upplevde en insiktsfull och finkänsligt skriven berättelse med mycket djup som fick mig att fundera över stort och smått. Jag tyckte så mycket om den, en njutning för själen.
2. Gutenberggalaxens nova blev Årets svenska fackbok år 2016. Berättelsen om Erasmus liv ger en bra bild av både Erasmus själv och världen som den såg ut under hans livstid. Det är både intressant och spännande, dessutom lättillgängligt skrivet.
3. Toscana tur och returhar jag fortfarande stående oläst i bokhyllan, men snart måste jag läsa den. Två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Det låter som en feelgood i min smak.
4. Jag tror inte att jag någonsin tidigare läst en bok där nästan varje mening fullkomligt osar av vrede, avsky, äckel, vanmakt, mörker. Dagar av ensamhet är en otroligt stark och insiktsfull roman om hur en kvinna hanterar att bli lämnad efter femton år.
5. 100 dagar av lycka är en melankolisk och vacker berättelse. Trots att handlingen cirkulerar kring en dödlig sjukdom är det ändå en småmysigt. Det är dråpligt och kryddat med en stor mängd galghumor. Som när huvudpersonen fått besked om att han har en elakartad tumör i levern. ”I min gästvänliga mage sitter ett hepatocellulärt carcinom som är 6 cm långt och har en diameter på 0,7 cm. Mer eller mindre samma storlek som en pommes frites. Minsta barnunge vet att pommes frites är skadligt.”
Fler tips på böcker med temat Italien får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.
Mosebacke torg strax innan klockan 17 på måndagseftermiddagen. Snart skulle de nominerade böckerna avslöjas.
Jag hade inte satt mig in i de skönlitterära böckerna och hade ingen favorit i den klassen, men visste att Sara Stridsbergs och Jonas Hassen Khemiris nya romaner var två av storfavoriterna. Jag hoppades att Sara Stridsbergs bok skulle vara av Augustkvalitet, ärligt talat mest på grund av hennes kurage i det som händer kring Svenska Akademien. Jag har inte läst hennes bok än, men den ligger här och väntar. Men ingen av de böckerna nominerades. Av de nominerade skönlitterära böckerna är jag mest intresserad av att läsa En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele, Weyler förlag.
I barn- och ungdomsboksklassen hade jag ingen aning alls. Men generellt sett tycker jag att det är litet väl många bilderböcker som nomineras. Varför så få ungdomsböcker, kan man undra. Av de nominerade barn- och ungdomsböckerna vill jag läsa allihop.
Härfinns alla nominerade med juryernas motiveringar.
Mina favoriter till Årets facklitterära bok
Det här var mina favoriter i fackboksklassen. Jag hoppades på Mannen i skogen och Svälten. Jag har läst delar av båda två och de är uppfyller alla krav som brukar ställas på en Augustprisvinnare. Däremot var jag säker på att juryn inte skulle våga gå förbi den massmediala och internationella haussen kring Roslings bok, så jag var tvärsäker på att den skulle nomineras och sedan ta hem priset. Så blev det inte.
När de sex nominerade fackböckerna hade presenterats var inte Roslings bok en av dem. Modigt av juryn och rätt beslut anser jag just nu, utan att ha läst samtliga nominerade böcker. Jag tycker att det krävs litet större litterära kvaliteter av en Augustnominerad bok än vad Factfulness når upp till. Jag får återkomma när jag läst samtliga sex böcker, om jag håller fast vid min åsikt när jag fått möjlighet att jämföra dem.
Från taket på Södra teatern såg vi hur den här lyftkranen lystes upp av kvällssolen. Tyvärr gryniga bilder eftersom jag inte orkade ta med systemkameran.
Fullsatt i salongen, och här sitter Bella, Jackie och jag (bilden hämtad från filmen längst ned i inlägget). Mina tjejer var inte direkt överväldigade av kvällen, men blev intresserade när texterna som nominerats till Lilla Augustpriset lästes upp.
Och här står författarna till tre av de nominerade böckerna. Jens Liljestrand har skrivit Mannen i skogen och Magnus Wästerbro har skrivit Svälten, två av de böcker som jag anade och hoppades på skulle nomineras.
Längst till höger står Björn Runeborg som skrivit den skönlitterära boken Socialdemokratiska noveller. Under samtalet mellan Daniel Sjölin och Björn Runeborg trädde Jens Liljestrand in flera gånger och räddade litet märkliga situationer. En eloge till honom.
Det var inte lika uppsluppet i år som tidigare år, men de inspelade intervjuerna med vissa författare fick publiken att skratta, liksom ett par av författarna på scenen. Särskilt roligt blev det i diskussionerna med barn- och ungdomsboksförfattarna. När boken Gropen diskuterades spårade det ur ganska rejält ibland, vilket fick oss alla att skratta. Samma sak när Anders Holmer berättade om sina haikudikter, som är en slags kortdikter, i boken Regn, och menade att han måste skriva kort eftersom han inte var så bra på att skriva. Uje Brandelius som skrivit texterna till Hemma hos Harald Henriksson var inte på plats, men sade i ett inspelat inslag: ”Det är ju glädjande att Augustjuryn valt att nominera sådan här vänsterliberal smörja”.
Härkan du se hela nomineringseventet i efterhand om du missade det i går. Klicka bara på bilden.
Nu väntar jag på att få hem de sex nominerade fackböckerna, så att jag kan läsa och recensera dem. Jag har redan skrivit litet om Mannen i skogen. Det är en väldigt gedigen och välskriven biografi.
Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.
I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:
Jens Liljestrand är litteraturkritiker och skönlitterär författare. Han har också disputerat på en avhandling om Vilhelm Moberg, så när han skriver en biografi om honom kan man räkna med att han har stöd för det han skriver.
Än så länge har jag bara läst delar här och var i den här tegelstenen på 732 sidor, inkluderat not-, käll- och personförteckning på hela 48 sidor, men det är spännande läsning om en man som var så mångfacetterad som människan oftast är.
Facklitterära böcker blir inte recenserade lika ofta som skönlitteratur på kultursidorna i dagstidningar och morgontidningar, men den här boken har det skrivits om i alla de större tidningarna och den har fått fin kritik. Jag är övertygad om att den kommer att finnas med bland de sex nominerade fackböckerna på måndag när det är dags för Augustprisnomineringar i Stockholm.
Dels uppfyller den de kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån, nämligen att de böcker som nomineras i fackboksklassen skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande. Dels är det allmänt ansett att de författare som också är journalister har en större chans att bli nominerade än andra, därför att deras böcker lyfts fram av kollegorna på kultursidorna, och Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.
Här är ett utdrag ur boken, från sidan 183. Vilhelm Moberg lever i ett äktenskap med fru och barn, men har blivit förälskad i Eva, en begåvad skribent i umgängeskretsen. Vilhelm vill inte sluta träffa Eva, men han vill inte heller lämna sin fru. Relationen övergår till att bli mer sporadiskt sexuell och till slut avslutar Eva den.
Informationen i de knappt 40 brev – flera mycket omfångsrika – som Vilhelm skrev till Eva bör förstås tas med en nypa salt. Att han beskriver sitt äktenskap med Greta som en ”tragedi” kan till exempel läsas som människans naturliga behov av att inför en ny kärlek underdriva värdet av den gamla.
I kontakten med Eva ser vi honom ta form på en rad områden: i sin syn på äktenskapet och sexualiteten, på kvinnan och könsrollerna, på den just då högaktuella konflikten mellan stad och land, civilisation och natur. Här och var uppnår breven en känsla av total hudlöshet påminnande om den malande monologen i Sigfrid Segerhuva. Löftet om att vara sann – och kraven på att Eva visar honom samma uppriktighet – går som ett mantra genom breven. Redan från början klargör Vilhelm att förustättningen för deras förälskelse är att han tar av sig sin mask inför henne.
En väldigt intressant bok som jag som sagt tror blir nominerad till Augustpriset för årets svenska facklitterära bok. Jag tror däremot att det blir Factfulness: tio knep som hjälper dig förstå världen som i november tar hem priset. Inte nödvändigtvis därför att den är bättre, utan på grund av den massmediala upphaussningen av den.
Har ni några favoriter inför morgondagens nomineringsevent?
Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Italien.
