Bloggdate hos Mr Cake – och de berömda red velvet croissanterna

Äntligen har jag träffat Mia igen och Anni för första gången! Dessutom kom Marie fram och hälsade, vilket också var jätteroligt! Anni föreslog att vi skulle ses hos Mr Cake, vilket var en perfekt plats. Jag har velat gå dit sedan caféet öppnade för något år sedan. Det är Roy Fares och Mattias Ljungberg som driver det. Båda har blivit valda till Årets kock.

Roy Fares satt litet avsides i caféet och arbetade vid sin dator. Av någon anledning tror man (åtminstone jag) att kända personer startar upp verksamheter, men de arbetar inte där själva.

Mr Cake ligger i Arkitekturskolans gamla lokaler på Rådmansgatan 12A, Östermalm. Deras öppettider är mån-fre 7.30-18, lör 9-17, sön 9-16. Från Tekniska Högskolan tar det bara några minuter att gå.

Jag trodde att jag skulle kunna passa på att läsa under de två timmar det tar för mig tur och retur med buss till stan, men så blev det tyvärr inte. Det gnisslade och skakade och krängde så att jag mådde illa på riktigt både dit och hem. Men titta så fin innergård jag gick förbi på vägen mot caféet!

Det var fortfarande frukosttid, så personalen hade inte börjat ta fram luncherna. Jag antar att det var därför det såg ganska tomt ut bakom glasen.

Under tiden jag väntade på Anni och Mia drack jag en god cappuccino i så snygg kopp. Jag älskar både inredningen och porslinet de valt till Mr Cake, som kändes hippt designat och hemtrevligt på samma gång. Ser ni så fint motiv jag fick i skummet – en svan!

Min overnight oats med chiasylt på hallon kostade 56 kronor, en omelett med ost och skinka kostade 76 kronor och havregrynsgröt med äppelkompott kostade 56 kronor. Det är sådant jag lagar och äter hemma till nästan ingen kostnad alls. Jag spanade på gästerna och funderade på om det var ett engångsbesök eller om de var stamgäster. Väldigt många kopplade in sig på sina datorer och satt där i flera timmar, så jag gissar att de var stammisar. Jag tycker att vårt matkonto är högt, trots att vi lagar i princip allt från grunden och inte äter halvfabrikat. Tänk om vi skulle äta ute oftare.

Det fanns så mycket gott, och fint, att suktas av. Här ligger de omtalade Red velvet croissanterna med cream cheesefyllning. Så goda!

Jag köpte med mig en del bakverk hem, och de höll sig otroligt bra. Till och med de berömda croissanterna höll sig krispiga och mjuknade inte trots att vi åt dem en dag senare. Så här snygga blir de när de färgas med rödbetspulver och kakao, dekoreras med vit choklad och fylls med cream cheese.

Lemon Meringue pajen var också så god, och den med toppig maräng är en key lime pie. Jag köpte med mig två olika slags munkar. Den här smakar som Snickers och innehåller salted caramel, choklad och jordnötskräm.

Jag ville att familjen skulle få smaka på godsakerna och kunde inte välja vad som skulle passa dem bäst, så jag köpte med mig litet av varje. När det handlar om god mat och gott fika går jag bananas, så är det bara.

Det finns munkar och så finns det munkar. De här var perfekta. Inte för feta, inte för sockriga, inte sega och vilken god fyllning sedan! Plus snygga att se på.

Alla bilderna är fotade med min mobiltelefonkamera, men visst kan man se hur fint maten serverades? Jag valde en falafelsallad med baba ganoush och rödbetshummus. Det var så gott och smakrikt. Och serverat på det fina porslinet igen. Känner ni igen det får ni gärna tipsa om var man kan köpa det.

Det var så roligt att träffa Anni och Mia efter alla år som vi haft kontakt genom bloggarna. Vi hade så mycket att prata om och tiden rann iväg. Efter fyra timmar var jag tvungen att tvinga mig till bussen för att hinna hämta mina döttrar i skolan. Men jag är säker på att vi kommer att ses fler gånger :)

Recension: Vad som helst är möjligt, av Elizabeth Strout


För drygt ett år sedan läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men jag älskade boken direkt. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Vad som helst är möjligt är precis som författarens tidigare bok, en roman som berör på djupet. Delvis på grund av berättelserna, men framförallt genom det sätt som Elizabeth Strout beskriver ganska vanliga människors liv, där det döljs så mycket mer under ytan.

Lucy Barton återkommer i en av de löst sammanhängande berättelserna i romanen. Hon var den mentalt starkaste av syskonen, som hade kraft att ta sig ur den destruktiva situationen i barndomshemmet och skapa sig ett bättre liv i New York. Efter sjutton år återvänder hon hem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffas väcks minnen till liv från den barndom de delade, men upplevde och hanterade på helt olika sätt. Samtidigt som de står varandra så nära och känner varandra så väl, blir det uppenbart att de är främlingar för varandra.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns förutom Lucy Barton även Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt. Något av det allra bästa jag läst.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2018-08-22
Förlag: Forum
Originaltitel: Anything is possible
Översättare: Kristofer Leandoer
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789137151137
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris och Hedengrens Bokhandel

 

Röd tematrio hos Lyran

Den här veckan är temat rött hos Lyrans Noblesser. I våra bokhyllor fanns det många böcker med röda omslag, men i min trio är det framförallt innehållet som är rött.

1. Romanen 1968 är skriven av Jan Guillou, som åtminstone tidigare var kommunist, vilket var ett tydligt rött politiskt ställningstagande. Var han står numera vet jag förstås inte, men jag skulle gissa att han röstar åt vänster och fortfarande röstar rött. Förutom att författaren själv röstar rött, handlar romanen bland annat om vänstervågen år 1968. Alltså en röd skildring. Bokens omslag är ganska självklart rött det också.

2. Thomas Eriksson har gjort sig till en rikskändis genom sina böcker där han utgår fyra personlighetstyper som är indelade i rött, gult, grönt och blått enligt det psykologiska DISA-systemet.

3. Barn av sin stad är en roman av den svenske författaren Per Anders Fogelström som utspelar sig under åren 1880–1900 och skildrar livet i Söders arbetarkvarter. Fogelström skildrar som ni vet inte bara livet för Lotten och Henning, utan även Stockholms historia mellan 1860 och 1968. Det var under den tiden som socialismen växte fram i Sverige. Det var till exempel i november 1881 som August Palm höll det första socialistiska föredraget i Sverige, år 1886 förklarade den första skandinaviska arbetarkongressen i Göteborg sin anslutning till socialismen, 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti och 1890 hölls de första majdemonstrationerna i Sverige.

Här har deltagare i Lyrans Tematrio länkat till sina blogginlägg på temat Röd. Alla är välkomna att vara med.