Den 5 maj var det äntligen dags för Sigtuna litteraturfestival. Jag hade läst böcker av många av författarna och intervjuat några av dem inför festivalen. Om du vill läsa alla inlägg jag skrivit om festivalen, finns de samlade här.
På festivaldagen var det strålande sol och härligt väder! Årets första riktigt varma dag här i Uppland.
Jag hann med en hel del den här dagen, bland annat Språkfrukost med Sara Lövestam på Stora Brännbo Konferens & Hotell. Gott kaffe och krämig yoghurt med färska bär och pumpafrön i en liten konserveringsbruk, som blivit så trendigt i tider då väl knappast någon vet längre hur man egentligen konserverar ;)
”Jag är här för att svenska folket älskar grammatik”, inledde Sara Lövestam med. Vilket förstås ledde till skratt överallt i restaurangen. Överhuvudtaget präglades föreläsningen av en stor dos humor. Förmodligen det bästa sättet för att nå ut med grammatikregler.
Jag har läst Sara Lövestams två första grammatikböcker, och jämfört med dem tycker jag att budskapet blev mer klargörande under föreläsningen. Men böckerna är populära, de har sålt mer än någon av Sara Lövestams romaner.
Jag trodde inte att jag skulle hinna lyssna på Ann-Helén Laestadius och Mikael Niemi, men spontant bestämde jag mig för att hinna med både dem och en författare till på Stora Brännbo innan jag begav mig ned mot biografen i Sigtuna. Fotografen för dagen hade för övrigt en kamera av samma märke som jag, och han hade valt samma sorts objektiv. Med den skillnaden att min kamera låg i kameraväskan, jag fotade med mobilkameran… ;)
Ann-Helén Laestadius berättade att uppföljaren till Augustvinnaren Tio över ett kommer i höst. Den måste jag självklart läsa.
Så här uppsluppen och glad stämning var det :) Mikael Niemi är en fantastisk berättare, som vi skrattade när han berättade olika anekdoter. Jag har inte läst hans senaste bok, Koka björn, men måste absolut göra det efter att ha lyssnat på honom.
Som tredje författarsamtal lyssnade jag på Anna Laestadius Larsson. Jag har inte läst någon av hennes historiska romaner, men blev väldigt sugen på att göra det.
Hon berättade bland annat hur hennes intresse för kvinnor i historien började när hon var nio år, och hur intresset vuxit sedan dess. Hon vill helst strössla med bortglömda kvinnor från svunna tider i sina romaner, kvinnor som haft stor betydelse men som ändå inte nämns i historieböckerna.
Historia skall inte bara vara His story, utan också Her story, så att det blir Our story”
Lunchen på Stora Brännbo var väldigt god. Blomkålssoppa med krutonger och bröd med ost, marmelad och vindruvor till efterrätt. Till att börja med var jag nästan ensam i restaurangen eftersom 90 % av festivalbesökarna betalade lunchen med betalkort och hamnade i en lång, lång kö. Själv valde jag att swisha och hamnade först i en egen kö, mycket praktiskt :)
Efter lunch tog jag en halvlång promenad ned mot centrum och biografen Gröna Ladan, där Kristina Ohlsson och Christoffer Carlsson skulle prata om vad som gör en deckare riktigt bra.
På vägen till författarsamtalet hamnade jag i en liten park där det växte magnoliaträd. De enda foton jag tog med min systemkamera var på de här vackra magnoliorna. Men titta på bilderna i det här inlägget, magnoliorna i South Carolina, USA, ser helt annorlunda ut.
Kristina Ohlsson gav en hint om att det kanske, kanske kommer fler böcker i deckarserien om Fredrika Bergman. ”Jag är nästan säker på att jag avslutat serien”, sade hon. Nästan är trots allt bara nästan, så kanske skriver hon en del till.
Christoffer Carlsson berättade att han skickade in sitt första manus till Ordfront förlag när han var tio år. Förlaget valde han eftersom de gav ut Henning Mankells böcker. Det gick inte hela vägen den gången, men senare har det ju gått desto bättre.
På frågan vad som gör en riktigt bra deckare ansåg båda två att det förstås krävs hantverksskicklighet för att snickra ihop ett manus. Men det krävs också talang. Kristina Ohlsson påpekade att vi ofta säger att ”alla kan skriva”, men hon ansåg att alla inte borde det. Bra texter har det gemensamt att de kännetecknas av ett flyt. Det skall kännas som att man blir omhändertagen, som på en bra flygresa.
Kristina Ohlsson och Christoffer Carlsson visade sig ha helt olika litterära förebilder. Kristina Ohlsson nämnde Stephen King, Dennis Lehane och Jo Nesbø, som hon tycker triggar baskänslor. Christoffer Carlsson läser gärna författare som inte skriver kriminalromaner, som P.O. Enquist och Kerstin Ekman. Författare som bjuder på en språklig upplevelse, där språket inte bara är att verktyg för att få något sagt. Han tycker om berättelser som vinner på att läsas långsamt.
Det var intressant med just de här två författarna, som visade sig vara varandras motsatser i mycket. Kristina Ohlsson föredrar när det inte är några tvetydigheter, inga miljöbeskrivningar, så få ord som möjligt, fokus på att föra handlingen framåt och anser att språket inte är det primära. Christoffer Carlsson anser att många kriminalförfattare är journalistiskt drivna och skriver likadant. Han har tröttnat på det och anser det begränsande. Tvärtom, i förhållande till Kristina Ohlsson, anser han att språket är just det primära.
Och här sitter jag med böcker som är skrivna av två av författarna på litteraturfestivalen, Jan Guillou och Pascal Engman. Båda skall läsas, helst innan de kommer med nya romaner, vilket sker i september.
Sammanfattningsvis var det en härlig dag med spännande samtal, mycket humor och skratt, kloka tankar och god mat i vackra och mysiga Sigtuna!
♥
Just nu - Just här 