Niklas Källners bok har följt med mig överallt den senaste tiden, bland annat till loungen där jag brukar sitta och läsa under tiden jag väntar på tjejerna som har danslektion. Jag hade väntat mig en bok skriven på det där skrattroliga sättet ni vet, när det centrala är oneliners och roliga anekdoter som gör att man skrattar antingen igenkännande eller därför att det är helt galet. Men så var det inte. Källners senaste bok är mycket mer. Att boken har en källförteckning avslöjar direkt att Källner har högre ambitioner med boken Och bilen går bra?
Visst är det roligt, och jag ler och skrattar många gånger under tiden jag läser, men det är också väldigt intressant och tänkvärt. Jag är själv inte mycket för kallprat, utan vill gå direkt på djupet, på det som jag tycker är meningsfullt. Att rabbla fraser som egentligen inte betyder något, och som inte alls kommer sig av ett genuint intresse för en annan människa, det känns som att spela teater, det är inte på riktigt. Därför startar jag sällan samtal med okända människor, även om jag gärna pratar och diskuterar om någon annan börjar prata med mig. Jag är obekväm med kallprat helt enkelt.
Källners bok har fått mig att inse att det inte är så dumt med kallprat ändå, när man vill sondera terrängen och känna av var man står i förhållande till varandra, innan man kommer till de djupare samtalsämnena. Källner ger exempel på hur man kan starta ett samtal med kallprat. Förutom de klassiska fraserna om vädret, som de flesta alltid har åsikter om och därför kan vara en bra samtalsöppnare, kan man utgå från en känsla. Om någon frågar hur du mår, svara inte bara med en fras som direkt lägger ett ett lock på samtalet, som att ”jo, det är bra”. Punkt. Utveckla varför du mår bra, då öppnar du upp för att diskutera det vidare.
Personligen tycker jag att nyfikenhet är den bästa grunden för en bra diskussion. Är du genuint intresserad av andra människor kommer frågor och tankar automatiskt. Är du däremot ointresserad av andra människor är det inte så konstigt om samtal känns stela och konstiga och du måste rabbla fraser. Källner är inne på samma spår och tipsar om att lägga märke till detaljer, att lyssna aktivt och ställa frågor.
I boken diskuteras även grannrelationer, småprat i Sverige och utomlands, när man bör undvika småprat och förbjudna ämnen. Politik, pengar och religion brukar räknas till de förbjudna ämnen man bör undvika. Det är ett råd som Källner tillbakavisar. Alla har en åsikt om just de ämnena, så varför inte prata om dem? Det handlar bara om att hålla sig saklig och inte försöka tvinga på någon annan sin egen åsikt, utan tvärtom lyssna och kanske hitta något att enas kring.
Självklart innehåller boken en hel del komiska inslag också, som 100 exempel på hur du pratar med olika yrkesgrupper, olika ortsbor, personer med speciella intressen med mera. Men mest är det en visserligen lättsam, men ändå väl underbyggd vägledning i hur du lär dig att kallprata.
Niklas Källner är journalist och programledare. För mig är det Källner som är behållningen i SVTs pratshow Skavlan, där han intervjuar barn och vuxna på ett sätt som blivit karaktäristiskt för just honom.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 176
Utgivningsdatum: 2018-02-17
Förlag: Bonnier Fakta
Form: Johannes Molin, Foto: Carl Johan Paulin
ISBN: 9789174246155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
♥
Ungefär vid den här tiden förra året läste jag Caroline Engvalls bok Ärren vi bär. Första delen i en deckarserie med ett skrämmande, men väldigt viktigt budskap. Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och böckerna handlar om sexualbrottsutredningar.
Just nu - Just här 