Just nu – Just här

Recension: Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma

Publicerat den 25 februari, 201829 januari, 2020 av Justnujusthar14 kommentarer

https://www.instagram.com/p/BfoQGwpDFrp/?taken-by=justnujusthar

Jag har tänkt läsa den här boken så många gånger, men jag har inte känt mig tillräckligt lockad av att läsa om en polarexpedition som skulle genomföras för ungefär 120 år sedan i en vätgasballong till Nordpolen, och som misslyckades och alla tre deltagarna dog. Men i morse vaknade jag redan vid fem, utvilad och pigg i ett tyst och stilla hus med sovande man och barn. Jag hämtade boken om ingenjör Andrées polarexpedition och började läsa. När resten av familjen vaknade var boken utläst och fullproppad med minneslappar på många sidor. Vilken fantastisk bok! Jag blev så gripen av berättelsen och känner mig fortfarande alldeles omtumlad och matt.

Tre män ger sig som första svenskar iväg i en luftballong som inte ens är provflugen. Planen är att under trettio dagar ta sig till Nordpolen där de från luften skall släppa ned en boj som en markör att de var först på platsen, och sedan flyga vidare till fastlandet. Redan vid start blir luftballongen ostyrbar, men expeditionen fortsätter ändå. Redan efter två dagar tvingas de nödlanda på packisen utan land i sikte åt något håll, ensamma i ett av jordens mest otillgängliga områden. De tre männen bestämmer sig för att vandra tillbaka mot land där de kan hittas och undsättas, dragandes på varsin drygt hundra kilo tung släde med allt vad de kan tänkas behöva, och utöver detta även uppslagsverk, kravatter, halsduk av rosa siden med vita ränder, en rund bordsduk med hålsöm och fransar, portvin och champagne… Drygt trettio år senare hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Det som skulle bli en historisk triumf och ett ärofyllt svenskt hjältedåd, med stöd av bland andra den svenske kungen Oscar II och Alfred Nobel, slutade i tragedi.

Man kanske måste vara så besatt som Bea Uusma av en viss olöst gåta, vilket polarexpeditionens tre deltagares död varit, för att lyckas göra en så grundlig efterforskning som hon har gjort. Hon har läst allt som finns skrivet av andra författare och forskare om polarexpeditionen, alla arkiverade dokument inklusive Andrée-expeditionens dagböcker och obduktionsrapporter, hon har besökt museum och sökt upp och intervjuat relevanta personer som skulle kunna belysa gåtan. I boken ingår avsnitt om dödsorsakerna, vilka grundar sig på ett års arbete med medicinsk-statistisk evidensanalys. Hon har dessutom gjort flera misslyckade och en lyckad forskningsresa till Vitön, platsen där de tre männen i expeditionen dog. Allt detta berättar hon om på ett lättfattligt och otroligt fängslande vis.

”Det tar en stund innan mina ögon ställer om sig från färg till svartvitt, men så plötsligt känner jag igen mig. Jag står precis på Frænkels dödsplats. Jag tar två steg upp på klippan. Jag sätter mig exakt där Andrée satt när han hittades, med benen utsträckta som han, och när jag höjer blicken ser jag precis samma sak som han såg. Jag tittar rakt på Strindbergs grav.”

Det som skiljer Bea Uusmas bok från andra böcker om Andrées polarexpedition, är självklart att hon kan presentera väldigt övertygande nya rön om hur de tre männen dog. Under de tre sidor i boken (s 226-228) som är en rekonstruktion av vad som hände, och således Bea Uusmas egna spekulationer utifrån de fakta hon presenterat i resten av boken, får man en väldigt trovärdig bild av den sorgliga avslutningen på expeditionen.

Men det som också skiljer hennes bok från andras om samma ämne, är angreppssättet hon valt. Istället för att redogöra för hur ingenjör Andrée som en man av sin tid satte för stor tro till tekniken, blundande för risker och felbedömde naturens makter, och hur de tre skrivbordsmännen inte alls var rustade för en polarexpedition, väljer hon att berätta om den misslyckade polarexpeditionen som en kärlekshistoria ur två perspektiv. Dels ur sin egen passion och besatthet av vad som hände, dels ur kärlekshistorien mellan en av expeditionens deltagare och hans fästmö. Det är så fascinerande och spännande att följa Bea Uusmas steg mot gåtans lösning.

”Jag beställer ut kartongen. Jag vecklar upp det rosa silkespapperet och lägger de båda paren långkalsonger bredvid varandra på bordet. Det luktar död. Jag försöker sträcka ut det ihopknöglade, sandiga tyget. Först reagerar jag inte. Jag tittar och tittar, liksom alldeles blank. Det är så svårt att värdera vad man ser, om man inte vet vad man ska leta efter. De riktiga bevisen ropar inte högt. Men så hejdar jag mig. Flera gånger har jag trott att jag hittat lösningen på gåtan. Jag orkar inte jaga upp mig längre, så nu när det sker igen, försöker jag att hålla mig lugn. Ändå dunkar mitt hjärta upp i halsen.”

Som ni ser på omslaget har den här boken vunnit det fina Augustpriset. Det gjorde den i fackboksklassen år 2013. Min erfarenhet av Augustprisnominerade böcker i fackboksklassen är att de är väldigt välskrivna och intressanta, och dessutom överraskande lättlästa trots ett ofta komplicerat ämne. Augustprisvinnare brukar fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Alla de här kriterierna uppfyller Bea Uusmas bok med råge. Den har blivit min kärlekshistoria. Jag rekommenderar alla som ännu inte har läst den att göra det.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 240 (pocketboken)
Utgivningsdatum: 2014-10-23
Förlag: Norstedts
Form: Lotta Kühlhorn
ISBN: 9789113061658
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥

Så här tippar jag inför sista deltävlingen

Publicerat den 24 februari, 201824 februari, 2018 av Justnujusthar14 kommentarer

Jag rekommenderar ingen att tro att jag kan få några rätt, mina favoriter brukar åka ut. Jag hade till exempel väldigt svårt för Loreens låt när hon vann år 2012, och ville ha Thorsten Flinck som vinnare. Vad hände? Jo, Loreen vann i finalen och vann också den stora Eurovisionfinalen. Thorsten Flinck åkte ut. Jag gillar fortfarande inte Loreens låt och kan inte sjunga ett ord ur den, däremot kan jag med med rätta handrörelsen imitera Thorsten Flinck när han sjunger jag reser mig igen.

Men förra veckan, då ni! Jag fick in alla rätt! Jag var så helt säker på att det måste bli så här, att jag seriöst övervägde att leta upp någon spelsida och satsa pengar för första och säkert enda gången. Vilket jag som vanligt inte gjorde.

Nu är det dags för sista delfinalen, och jag är inte lika säker på hur det kan gå. Jag brukar inte gilla någon låt egentligen, utan tippar i mello-appen så som jag tror att svenska folket kommer att rösta. Och så här tror jag att det kommer att gå.

Den här gången tycker jag om Emmi Christenssons låt Icarus. Jag är svag för pampiga och svulstiga låtar som skulle passa i en musikal, och så låter den här. Sångerskan är förresten musikalartist, hon spelar rollen som Christine Daaé i Phantom of the Opera, som ju vi såg för ett år sedan. Fantastisk!

Övriga låtar berör mig inte alls, men jag tror att många kommer att piggna till i sofforna av Robert Gustafssons gäng och av Elias Abbas som sjunger en Samir- och Viktorkopia till låt, men med mer och bättre sång och inte lika många ryck i T-shirten. Mariette tror jag går till final tack vare säker och fin röst och åtminstone litet upptempo.

För övrigt gillar jag Freddie sedan jag såg honom som programledare för Bolibompa, hans utstrålning och glädje går igenom rutan. Han är ju en yngre kopia av min favoritkaraktär i Modern Family, Cameron Tucker. Ni ser ju!

Tittar ni, och hur tror ni i så fall att det går i kväll?

♥

Förfrågningar från författare om att läsa deras böcker

Publicerat den 23 februari, 2018 av Justnujusthar34 kommentarer

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan funderar hon kring förfrågningar från författare om att läsa deras böcker: Hur gör ni vid förfrågningar via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?

Eftersom jag har fulltecknad kalender redan som det är, är jag ganska restriktiv med vad jag åtar mig. Det gäller inte bara recensionsexemplar, utan allt i livet. Numera. Jag tänker inte hamna i en situation där jag plötsligt inser att stress har tagit över mitt liv. Been there, done that.

Eftersom det inte är mitt arbete utan min hobby att läsa och skriva om skönlitterära böcker, åtar jag mig för det första bara böcker som jag är väldigt nyfiken på. I regel läser jag enbart böcker som givits ut på ett etablerat förlag och fått en seriös redigering. Men, ibland gör jag ett undantag för en privatperson som givit ut sin bok på egen hand, när boken är tillräckligt lockande, och två sådana böcker står med bland de här :)

Jag har bara varit med om ett tillfälle hittills då personen inte kunde acceptera ett nej. Jag fick ett långt och argt mejl tillbaka om hur viktig den här personens bok var och att det var synd och skam att jag inte ville läsa den. Jag kanske borde skicka tillbaka min avhandling och be personen läsa och skriva en analys av den, så gör vi ett arbetsbyte.

Mias bonusfråga: Vilken bok läser du nu? Jag skall bara skriva ett par recensioner, sedan är det äntligen, äntligen dags att läsa Bea Uusmas bok! Och efter den – Ormen i Essex! Vad jag älskar böcker!