Recension: Andras vänner, av Liane Moriarty

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

andras-vanner-liane-moriarty

Precis som i Liane Moriartys föregående bok, Stora små lögner, får vi direkt veta att något har hänt som fått allvarliga konsekvenser för bokens huvudkaraktärer. Något hände på den grillfest där Vid och Tiffany stod som värdar och Erika och Oliver med vännerna Clementine och Sam med deras två små flickor var inbjudna. Berättelsen pendlar mellan nutid och dagen för grillfesten och sakta, sakta närmar vi oss svaret på gåtan.

Överdrivet sakta, enligt mitt tycke. Visserligen skapar Liane Moriarty karaktärer som det är intressant att få veta mer om. Vilka de ser ut att vara i betraktares ögon och vad som är deras dolda agendor, vad de egentligen tänker och tycker, innerst inne. Det är ganska vanliga medelklasspar som tänker ganska vanliga tankar om sitt förhållande, barn, arbete och vänner. Som läsare känner man igen sig själv och sina egna vänner i bokens karaktärer. Men det räcker inte för att hålla intresset vid liv under 460 sidor.

Vad som hände den där dagen för grillfesten avslöjas inte förrän i slutet av boken, och när det avslöjas upplever jag det som ett antiklimax. Inte för att händelsen inte är allvarlig och ingripande i allas liv, utan för att författaren berättartekniskt har försökt att bygga upp någon slags spänning genom hela boken, som har fått mig att tro att jag läser en psykologisk spänningsroman. Varje kapitel avslutas med en cliffhanger eller en fras i dramatisk stil som skall skapa en vilja att läsa vidare. I själva verket handlar boken om relationer. Familjerelationer, parrelationer och vänskapsrelationer. Jag känner aldrig den där spänningen som författaren vill få mig att känna. Som relationsroman är den däremot bra, och i en kortare version utan det konstgjorda spänningsmomentet hade den fungerat betydligt bättre. Boken fungerar som trevlig lördagsunderhållning när snön yr utanför fönstret och man vill ha lättsam och snabbläst avkoppling.

Mitt betyg: 2/5

 

Antal sidor: 461
Utgivningsdatum: 2017-02-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: Truly, madly, guilty
Översättare: Anna Strandberg
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789100170936
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

♥

Recensioner på gång under mars

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

Jag tror inte att jag läst böcker från så många olika genres under samma månad tidigare. Det är barnböcker för riktigt små barn, böcker för litet äldre barn, skönlitterära romaner, deckare, essäer, diktsamlingar, kost- och hälsoböcker och en faktabok.

Några böcker har jag redan läst och recenserat i tidsinställda inlägg för bloggen. Till på fredag har jag till exempel recenserat Liane Moriartys nya bok Andras vänner och de tre ljuvliga små barnböckerna av Beatrix Potter. Lotta Lundgrens kokbok är faktiskt helt fantastisk. Jag har bakat och lagat mat från recept ur hennes humoristiska kokbok, jag skall visa er snart här i bloggen. I kväll hoppas jag hinna recensera Saker jag hade velat veta när jag var 15. En antologi med sjutton kvinnor som skriver om vad de velat säga till sig själva som femtonåringar – jag gillar idén! Kvinnor som Bodil Malmsten, Anna Hedenmo, Sabina Ddumba, Mia Skäringer, Clara Lidström med flera. Det borde väl passa på den Internationella kvinnodagen! Övriga recensioner kommer under de närmaste veckorna.

Ha en fin dag, och ta det lugnt i trafiken! Enbart här i mina hemtrakter kring Arlanda inträffade fyra stora trafikolyckor i går på grund av halkan. Under snön som vräker ned är det ren isgata på många ställen.

♥

 

 

 

Tematrio – Kvinnor

Publicerat den av Justnujusthar15 kommentarer

Temat för Lyrans trio den här veckan är att berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v. Välj själv, eller blanda hejvilt!

Min trio med texter om kvinnor blir den här: Kristin Lavransdotter, Niceville och Genier.

Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset brukar jag nämna när det handlar om fantastiska böcker, och jag kan inte utelämna den nu heller. Den har utnämnts till den bästa kärleksromanen i världslitteraturen och skildrar Kristins liv i 1300-talets Norge, från den första skira förälskelsen till äktenskapets vardag med arbete, nöd och lust fram till hennes ålderdom. Miljöbeskrivningarna är en ren njutning att läsa, liksom personbeskrivningarna och berättelsen i sig. Samtidigt blev jag så frustrerad och arg när jag läste boken. Som läsare inser man att Kristins val många gånger kommer att få katastrofala följder, och hon genomför dem ändå, envist och mot andras viljor. Och så går det som det går. Ändå är boken helt fantastisk. Efter att ha läst hela trilogin, i min bok blir det 864 sidor, saknade jag både Kristin och de andra karaktärerna i boken.
.

Niceville, eller The Help, som den heter på originalspråk, av Kathryn Stocketts, utspelar sig i den amerikanska södern på 1960-talet. Den finns även som film. Boken är mycket mer djupgående, brutal och tänkvärd, men filmen är bra på sitt sätt, även om den är mer åt feelgoodhållet. Man blir upprörd och lycklig om vartannat genom hela boken. Huvudpersonen, Skeeter, kommer tillbaka till sin hemstad Jackson i Mississippi efter universitetet. Hon ser orättvisorna i samhället; hur de svarta männen och kvinnorna behandlas som mindre värda och diskrimineras på olika sätt. Hon bestämmer sig för att skriva en bok om hur de svarta kvinnorna har förnedrats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken sker i hemlighet, eftersom det vore farligt för de svarta kvinnorna om det kom fram att de kritiserar systemet. Har ni inte läst den, har ni fantastisk läsning framför er. Och se gärna filmen.
.

Slutligen, Genier, av Moa Gammel. Vilken lysande bok. Moa Gammel har intervjuat fjorton kvinnor som hon anser är genier. Så här skriver hon i förordet:

Jag ville söka upp mina personliga hjältar för att samtala med dem om hur de lyckats ta makten över sitt liv. De verkade gå på lust snarare än tvång. Hur uppnår man den typen av autonomi? De söker sin egen suveränitet oavsett vilka hinder som omgivningen sätter upp. Hur har de lyckats gå igenom livet så oberörda av den osäkerhet som jag och många andra upplevt? Kanske handlde det om att tvinga sig förbi sin egen osäkerhet. Att fortsätta vidare trots sin rädsla? Namnet Genier var en medveten provokation, då ordet historiskt oftast tillskrivits män. Jag ville ändra historieskrivningen och låta andra typer av historier få utrymme.

Några av de kvinnor som intervjuats är Lena Andersson (författare och journalist), Malou von Sivers (journalist och tv-producent) och Pernilla August (skådespelerska, regissör och manusförfattare). Väldigt intressant läsning!

 

Fler tips på bra texter om kvinnor får du om du klickar in hos Lyrans Noblesser, här. Var gärna med du också!

♥