Recension: Mödrarnas söndag, av Graham Swift

Så här snyggt är omslaget när man vecklar ut det – en del av en målning av konstnären Leonardo Dudreville

”En gång för länge sedan”, så börjar den här omtumlande och fantastiska berättelsen som dels är en kärlekshistoria, dels en tidsskildring som på sätt och vis rymmer hela 1900-talet.

Mödrarnas söndag syftar på den dag på året, då tjänstefolket på engelska gods fick ledigt för att åka hem till sina familjer. Det här är en berättelse om vad som hände några familjer just den ödesmättade dagen, den 30 mars 1924, och vilken betydelse det fick för den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild på Beechwood.

Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod uppställt och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville i det. Självklart kunde han det. Och hon hade aldrig varit i det förut, och hon skulle aldrig vara i det igen. Och hon var också naken.

För första och enda gången möts husjungfrun Jane Fairchild och den ende levande sonen och arvtagaren till godset Upleigh, Paul Sheringham, på hans föräldragods. Under sju års tid har de i hemlighet varit älskande och tvingats att träffas i smyg i buskar och uthus. Nu har han bett henne att komma till godset. Just den här dagen har inte bara tjänstefolken lämnat godsen för att bege sig till sina familjer. Även herrskapet Sheringham har rest på utflykt för att planera det arrangerade bröllop som skall stå om två veckor, mellan Paul Sheringham och familjen Hobdays dotter, i syfte att försöka bevara det som varit och som annars riskerar att försvinna.

När husjungfrun Jane Fairchild kommer cyklande längs grusgången upp mot godsets huvudentré, öppnar Paul Sheringham den stora porten för henne och hjälper henne av med kläderna, som om han i den nya situationen är underordnad henne istället för tvärtom. Efteråt ligger hon kvar i hans säng och ser på honom på samma sätt som en hustru skulle göra medan han i lugn och ro klär sig. Han har ett inplanerat möte med sin blivande fru och måste ge sig av, men han tar god tid på sig, klär sig onödigt elegant och kommer med all sannolikhet att bli försenad. Knappt märkbart, men väldigt kännbart, låter författaren oss ana att något kommer att hända som skall förändra allt, för alla.

Mödrarnas söndag hade kunnat vara en djupt tragisk berättelse om otillåten kärlek, men samtidigt som den är sorglig och gripande är den också livsbejakande. Till skillnad från Paul Sheringham, som tvingas fylla sina bortgångna bröders platser och ensam vara släktens framtidshopp, har husjungfrun Jane Fairchild ingen familj och därför inte heller några krav på sig om att hon bör bli vid sin läst och inga krav på hur hon bör uppföra sig. Hon har ingenting att förlora och kan själv välja vilken riktning hon vill att hennes liv skall ta. Förmiddagen på godset Upleigh blir ett uppvaknande. När Paul Sheringham lämnar henne ensam på godset går hon omkring naken i alla rum och känner sig för första gången mer som sig själv än någonsin tidigare.

När Jane Fairchild cyklar tillbaka till sin arbetsplats hos herrskapet på Beechwood upplever hon en oväntad känsla av frihet. Det känns som om hennes liv just har börjat, som om dagen har vänts ut och in, som om det hon varit med om och lämnat bakom sig inte är förlorat i ett hus, utan påverkar hela hennes sätt att se på livet, som om det har blandat sig med luften hon andas. Med ens vet hon vad vill göra med sitt liv.

Nästan maniskt läste jag boken i ett svep från början till slut. Jag måste få veta hur det skulle gå, vad de illavarslande antydningarna skulle visa sig ha för innebörd. Tankarna fortsatte efter att boken var utläst, och jag kände ett behov av att läsa boken en gång till. Den här gången lugnare, för att njuta av prosan och inte missa någon enda tanke eller formulering. Det är en berättelse om otillåten kärlek och det är självklart en bok om klass, det är ofrånkomligt när det handlar om godsägare och tjänstefolk. Men berättelsen visar också hur maktstrukturer kan förändras beroende på både personliga och yttre omständigheter. Det är en ovanligt tunn bok, men den rymmer så mycket och berör så djupt.

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-03-10
Originaltitel: Mothering Sunday
Översättare: Hans-Jacob Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100169299
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: En sax i hjärtat, av Marie Bengts

Det här är författarens debutroman och första delen i en planerad serie med huvudpersonen, Hannah Lönn. En klassisk pusseldeckare som utspelar sig i en idyllisk småstads- och landsortsmiljö på femtiotalet. Språket, miljöerna, kläderna och maten – ja, allt är tidstypiskt skildrat in i minsta detalj. Här finns samma personligheter som i en storstad, men i småstadsmiljö framträder de så mycket tydligare. Det är vanliga och ovanliga människor som alla är måna om att visa upp en fin fasad, men som i praktiken inte är så präktiga som de vill ge sken av. Det är bland andra den alkoholiserade smeden, luffaren och kvinnokarlen, den litet udda konditoriföreståndaren, de strama syjuntedamerna, de rejäla lantbrukarkvinnorna, den vackra men kyliga Grace Kelly-kopian och så Hannah Lönn, som kommer med fart, fläkt och flärd i sin gräddvita folkvagn från Stockholm för att bo hos sin faster under några veckor eftersom fastern skadat foten.

Till skillnad från sitt liv som sömmerska och klädskapare i Stockholm förväntar sig Hannah tråkiga veckor med kafferep och syjuntor. Men när Hannah och hennes faster hittar den nyligen pensionerade Asta Grankvist död, med en sysax i bröstet, kommer successivt åtskilliga mörka hemligheter i dagen och det blir en långt ifrån långtråkig landsortsvistelse. Precis som i de klassiska pusseldeckarna från femtiotalet, visar det sig att de flesta i byn hade motiv till mordet. Asta Grankvist var en kvinna som gärna lade sig i andras angelägenheter i sin iver att göra gott och att vara behjälplig. Hennes insikter om vad som i hemlighet pågick i byn tycks ha blivit hennes öde.

Hannah anser ganska omgående att brottsutredarna som utreder mordfallet behöver hjälp, sådan de inte kan få från de hemlighetsfulla byborna. Hon tar därför saken i egna händer och börjar själv luska i vem eller vilka som kan ha mördat grannkvinnan, till brottsutredarnas förtret.

Hannahs spontanitet och rättframhet skapar en charmig kontrast till lugnet i det lilla samhället. Många gånger saknar hon den takt och ton som ofta förväntades av kvinnor vid den här tidsperioden. Hon står dessutom för moderna värderingar som ger henne både sneda blickar och beundran från omgivningen. En ogift kvinna i mogen ålder som hellre satsar på sin karriär än att bilda familj med man och barn.

Berättelsen flyter på så lätt och är riktigt trovärdigt skildrad, vilket sällan brukar gälla moderna kriminalromaner. Den är skriven med ett stort mått av glimt i ögat. Vad sägs till exempel om det här citatet ur boken, då hemförhör skall hållas med en av byborna, som står med blod upp till armbågarna när det ringer på dörren:

Hon kände med ens igen den rödhårige. Han öppnade truten och mumlade något om kriminalassistenter. Han kunde inte sluta stirra på förklädet. ”Nödslakt”, sa Svea. De var nog inte bondsöner, för de fattade inte galoppen. Under ett ögonblick for fanken i Svea och hon var på väg att säga att det var gubben som låg styckad och klar inne i köket. Att hon gjort processen kort eftersom han hade hösnuva – vilket förstås inte gick an för en bonde. Tack och lov hejdade hon sig. Hon blev rädd för sig själv, var kom all den där galghumorn ifrån?

Eller det här:

Molinskan visade tänderna igen och bad dem sätta sig i salongen medan hon blandade till en kanna fläderlemonad. Laila undrade vad det var, hemma drack de bara flädersaft.

Det här är en bok i min smak. Den fick mig till och med att köpa med mig sådana vaniljhjärtan hem från konditoriet som Hannah är så förtjust i. Jag gillar det långsamma tempot och att man får ta del av alla ledtrådar och resonemang. I slutet av boken knyts alla ledtrådar ihop på ett inte direkt oväntat, men väldigt självklart och snyggt vis. Spänningsnivån och drivet är inte, och bör nog inte heller vara, lika högt i en pusseldeckare som i en kriminalroman. Det är istället de olika karaktärerna som håller ihop och skapar intresse i berättelsen. Jag ser fram emot att följa Hannah Lönn genom kommande delar i serien.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 477
Utgivningsdatum: 2017-03-10
Serie: Hannah Lönn (del 1)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100168735
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Andras vänner, av Liane Moriarty

andras-vanner-liane-moriarty

Precis som i Liane Moriartys föregående bok, Stora små lögner, får vi direkt veta att något har hänt som fått allvarliga konsekvenser för bokens huvudkaraktärer. Något hände på den grillfest där Vid och Tiffany stod som värdar och Erika och Oliver med vännerna Clementine och Sam med deras två små flickor var inbjudna. Berättelsen pendlar mellan nutid och dagen för grillfesten och sakta, sakta närmar vi oss svaret på gåtan.

Överdrivet sakta, enligt mitt tycke. Visserligen skapar Liane Moriarty karaktärer som det är intressant att få veta mer om. Vilka de ser ut att vara i betraktares ögon och vad som är deras dolda agendor, vad de egentligen tänker och tycker, innerst inne. Det är ganska vanliga medelklasspar som tänker ganska vanliga tankar om sitt förhållande, barn, arbete och vänner. Som läsare känner man igen sig själv och sina egna vänner i bokens karaktärer. Men det räcker inte för att hålla intresset vid liv under 460 sidor.

Vad som hände den där dagen för grillfesten avslöjas inte förrän i slutet av boken, och när det avslöjas upplever jag det som ett antiklimax. Inte för att händelsen inte är allvarlig och ingripande i allas liv, utan för att författaren berättartekniskt har försökt att bygga upp någon slags spänning genom hela boken, som har fått mig att tro att jag läser en psykologisk spänningsroman. Varje kapitel avslutas med en cliffhanger eller en fras i dramatisk stil som skall skapa en vilja att läsa vidare. I själva verket handlar boken om relationer. Familjerelationer, parrelationer och vänskapsrelationer. Jag känner aldrig den där spänningen som författaren vill få mig att känna. Som relationsroman är den däremot bra, och i en kortare version utan det konstgjorda spänningsmomentet hade den fungerat betydligt bättre. Boken fungerar som trevlig lördagsunderhållning när snön yr utanför fönstret och man vill ha lättsam och snabbläst avkoppling.

Mitt betyg: 2/5

 

Antal sidor: 461
Utgivningsdatum: 2017-02-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: Truly, madly, guilty
Översättare: Anna Strandberg
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789100170936
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris