Etikett: Piratförlaget

Livet går så fort. Och så långsamt, av Martina Haag

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

Martina Haags nya bok gjorde mig så nyfiken att jag bara måste läsa den. Den handlar om den sista terminen i nian och hur huvudpersonen, Sonja, upplevde den. Själv har jag bara fragmentariska minnesbilder från högstadietiden. De åren kändes mest som en transportsträcka för att komma in på den linje (program) jag ville gå för att sedan kunna söka mitt drömjobb. Det jag minns tydligt är hur mycket bättre och roligare det blev på gymnasiet och på universitetet, med likasinnade som hade liknande mål och ambitioner. Högstadiet var en ganska tråkig period med en väldigt stor variation på mål och mognad hos eleverna. Vissa såg skolan som en lekplats, andra som en arbetsplats. Det är klart att det skapar en hel del kaos.

Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går verkligen in under huden. Utifrån sextonåriga Sonjas syn på livet skriver Martina Haag om att vilja passa in i den coola gruppen, och om rädslan att hamna bland de pinsamma eller mobbade, eller ännu värre, bland de ignorerade. Hon skriver om de oskrivna regler som styrde livet, som att ha rätt märke på jackan och att ha jackan uppknäppt hur kallt det än var. Hon skriver om spritfester som går helt överstyr, om tafsande killar och våldtäktsförsök. Om att vara kär och att bli sviken, om vänner som sviker och att själv svika för att få tillhöra de coola.

Det är en enormt mörk skildring av en sextonårings liv. Jag känner faktiskt inte igen mig i någonting alls. Jo, möjligen i känslan av utanförskap. Men det var nog självvalt. Jag hade inget behov av att tillhöra någon grupp, och absolut inte av att tillhöra de så kallade coola, som jag ansåg var på väg åt ett annat håll än dit jag ville. Däremot kan jag föreställa mig att flera av mina vänner och andra närstående upplevde liknande saker som det Sonja upplever.

Störst behållning av Martina Haags bok tror jag att man får om man känner igen sig i skildringen av Sonjas liv. Om ens egna upplevelser förstärker känslorna som väcks när man läser. Trots att boken är förhållandevis kort, jag läste den på ett par timmar, lyckas Martina Haag fånga både stämningar, känslor och andan som präglade högstadiet.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 177
Utgivningsdatum: 2017-11-08
Förlag: Piratförlaget
Form: Lotta Kühlhorn & Söner
ISBN: 9789164204912
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥

 

Recension: Där Satan har sin tron, av Unni Lindell

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

.

Unni Lindell har tidigare skrivit en deckarserie med Cato Isaksen i huvudrollen. I den avslutande delen om honom, Honungsfällan, skrev författaren in Marian Dahle med syftet att hon skulle ta över huvudrollen från Cato Isaksen. Det här är den första delen med henne som huvudperson.

Marian Dahle får i uppdrag att tillsammans med en pensionerad psykolog återuppta cold casefallet med en sexårig flicka som försvann i Oslo för femton år sedan. Samtidigt sätts en brutal hämndplan i verket. Män blir kidnappade, torterade och mördade.

Vi kastas rakt in i den brutala verklighet som drabbar de kidnappade männen, och jag var väldigt tveksam till om jag skulle klara att läsa vidare om så grovt våld:

Kunskaper i anatomi var ingenting de behövde i jobbet, men under arbetet med tronen hade han sökt information i gamla tidskrifter. Ändtarmen utgjorde en del av matsmältningssystemet och var mellan tio och femton centimeter lång. Den gastrokoliska reflexen orsakade sammandragningar i magsäcken och tunntarmen. Han hade tillverkat metallföremålet ute i verkstaden, av en gammal stötfångare. Och läderbältet hade ett metallås, så att offret inte kunde ta sig loss.

Där Satan har sin tron är en psykologisk thriller inom genren Nordic Noir. Det är mörkt, grymt och oförskönat. Huvudpersonen, liksom flera av de andra karaktärerna i boken, slits av både fysiska och psykiska problem. Det här är raka motsatsen till feelgood-romaner, det är verkligen ingen trivsam läsning. Till och med språket är rakt, korthugget och befriat från känslor. Men man känner ändå, det kan jag intyga, en stor olust till både miljöer, personer och det som sker. Ganska symptomatiskt får Marian Dahle sitt arbetsrum i polishusets källare, som för att förstärka det mörka och skitiga. I början av boken stör jag mig väldigt mycket på Marian Dahle, som får uppdraget att lösa fallet med den försvunna sexåriga flickan, trots att hon mer eller mindre är ett vrak. Trevlig är hon inte heller, tvärtom.

Den här typen av råa deckare är helt ny för mig. Obehagskänslan kryper in under skinnet, men att inte läsa vidare är uteslutet. Det är alldeles för spännande. När upplösningen närmar sig ökar tempot och jag läser som om det är jag som är jagad. Slutet är oväntat, precis som det skall vara i en lyckad deckare. Från att i början av boken ha varit tveksam till att läsa vidare, kapitulerar jag någonstans mitt i. Ja, jag kommer att vilja läsa även nästa bok i serien om Marian Dahle.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 434
Serie: Marian Dahle (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-04-11
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164205025
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

 

Summering av Påskutmaningen 2017

Publicerat den av Justnujusthar13 kommentarer

Påsken är över för den här gången, och så är även Mias Påskutmaning.Väldigt roligt initiativ, Mia!

Påsken har för mig inneburit umgänge med familj, släkt och vänner, men jag hann i alla fall läsa drygt 2,5 böcker, varav en är en riktig tegelsten på över 600 sidor. Dessutom var de två böcker jag hann läsa ut fantastiskt bra. Den jag läser nu, Där Satan har sin tron, är ruggig och spännande. Jag vet inte om jag skulle klara att se den på film, med ödesmättad musik i bakgrunden som en extra effekt för smygande skräck. Recensionsdatum för den är först i morgon, så jag väntar med att skriva mer om den.

Problemet med får och getter har jag recenserat här. Antal sidor: 350
Häxan har jag recenserat här. Antal sidor: 607
Där Satan har sin tron. Antal lästa sidor: 312/434

Summa antal lästa sidor under påsken: 1269.

Tycker ni att det låter mycket? Fram till för ett år sedan hade jag tyckt att det var väldigt många sidor lästa under så kort tid. Men efter att jag upptäckt bokbloggarnas värld, där många hinner läsa tre böcker i veckan, inser jag att jag kommer att hamna långt ifrån den som vinner utmaningen, kanske halvvägs :) Men jag är väldigt nöjd, det har varit en väldigt skön påskhelg som faktiskt känts lång. Kanske för att vi tagit det så lugnt.

Hur det har gått för alla andra kan du läsa här, hos Mias Bokhörna.

♥