I dag firar bloggen 12 år

Det är dock inte tolv år sedan mitt första blogginlägg. Det inlägget skrev jag i min förra blogg, som jag startade som en del av mitt företag. Jag hade ingen aning om vad jag skulle använda varken bloggen, Facebook eller senare Instagram till, men mitt Designteam startade upp allt och skrev inlägg tillsammans med mig, och sedan rullade det bara på.

När jag sålde företaget fortsatte jag att skriva och lägga upp bilder, och nu är bloggen som en liten tidskapsel som jag inte riktigt kan sluta med. Här kommer ett gäng bilder från den första tiden med bloggen!

Bella var åtta år, Jackie var sex år och jag var fyrtiofyra. Tjejerna var redo för Monster High-kalas som vi anordnade. De var utklädda till sina favoriter bland Monster High-dockorna, som var så trendiga då. Jag stylade Bella som Clawdeen Wolf och Jackie som Lagoona Blue. Över huset var det ett stort kryss efter flygplan, ungefär som – här bor vi!

Jackie önskade sig en radiostyrd bil i födelsedagspresent. Den körde hon med, tills det blev kväll, då stoppade hon om den med en filt. Vi reste runt i Frankrike och hade en fantastisk dag i Asterixparken utanför Paris. Jag scrappade. Tjejerna fick varsin kanin; Gullefjun och Polly, som rev sönder min klänning. Senare rev märkligt nog en annan Polly sönder en annan av mina klänningar.

Bella och Jackie var midsommarfina, och senare åkte vi till Frankrike ♥

Jag hade fortfarande scrapträffar hos mig och scrappade layouter ibland. Vi hälsade på hos Camilla och arabhästarna. Jag blev uppringd av tidningen Tara, som ville skriva om mitt scrapbookingintresse. Tjejerna fick frukost utomhus, i koppar från Frankrikeresan. De gamla barnmöblerna fanns här när vi flyttade in. Jag bakade och lagade mat.

Vi hälsade på hos Caroline, som har Raggorgeous Ragdolls, och fick äran att bli mattar till Fame, en av Vegas kattungar. Några fler bilder från vår resa ned till Bordeaux, och en torskrygg med räkor som jag själv lagade.

Bella skrev glad-dagbok, Jackie bröt armen, det var luciafirande i kyrkan (så mysigt!) och vi firade jul.

Jag hade min klänning med hundar och jag tränade ofta tillsammans med Camilla. Jag ordnade barnkalas, köpte ljuvligt goda caneléer, umgicks med tjejerna, deras kusiner och min svägerska. Och skottade snö för att komma ut med hästarna till hagen! Tjejerna hade en rosa gran i sitt rum, där Fame gillade att ligga högst upp i toppen.

Tjejerna började klippa sig där jag klipper mig. Jackie tappade sin första tand. Alice och jag väntade på tjejerna när de skulle komma hem med bussen efter skolan. Tjejerna och jag läste och sjöng varje kväll innan de skulle sova. Mysig tid ♥ Trädet på bilderna föll över min bil när stormen Alfrida drog in över landet sju år senare. Visst är det ofta så, att man ser helt andra saker i bilderna när man tittar på dem flera år senare, än när bilderna togs.

Den första tiden med bloggen bestod av familjeliv, barnen, resor, mat, träning och djur. Inte en enda bokrecension. Recensioner började jag skriva 2016.

Vilka fantastiska år det har varit! Det blir spännande att se om fortsättningen blir lika bra!

♥

De allra första dagarna av 2025

Det blev väldigt kallt, – 15 grader i morse och nu i kväll är det – 18, men jag är tacksam att det ännu inte varit ned mot – 30, som det brukar bli under ett par dagar i början av året.

2012 skrev jag om när det var – 24 grader här, och jag var tvungen att fixa frusna rör, och förra året skrev jag igen om när det var ned mot – 20 grader och rören frös. Jag har höjt temperaturen i drängstugan inför natten – håll tummarna för att rören inte fryser i natt!

Jag bär korgar med ved och eldar från morgon till kväll. Ibland när jag bär vedkorgen, håller elden vid liv i kaminen och löser isproppar i frusna vattenrör, tänker jag på boken och teveserien Raskens, av Vilhelm Moberg. Berättelsen om det hårda slitet vid ett soldattorp i Småland under 1800-talet. Vad de fick slita. ”Det är viktigt att ha sådant att jämföra med. Man måste hela tiden jämföra, det finns alltid någon som har det värre”, som pojken Ingemar säger i boken och filmen Mitt liv som hund. Både Raskens och Mitt liv som hund förtjänar att läsas om.

I går fick vi besök av min brorsdotter, som hade sin Siberian Husky-valp med sig. Det här är en valp med mycket energi, men hon vill samtidigt sitta i knät, ha hela flocken nära annars gnäller hon, och så är hon är pratig! En väldigt personlig liten valp. Och så har hon ju de typiska blå ögonen, som är typiskt för Husky. Hon är bara åtta veckor, men redan lika stor som vår Shelly.

Bästa arbetsplatsen, vid brasan. Jag har utformat en egen metod och utvecklat en teori för min avhandling. Jag har omarbetat flera gånger, men nu känns det stabilt.

Som avkoppling har jag laddat ned en app som Bella tipsade om och som jag kan rekommendera. En ordapp, Ordel, där man har sex försök på sig att komma på vilket ord som söks. Litet klurigt och kul.

De senaste dagarna har det varit stjärnklart och kyligt, och i går kväll såg man norrsken här hos oss. Att få se norrsken har länge funnits på min checklista över saker jag vill hinna se i mitt liv. Jag har trott att jag måste uppåt i landet för att få en skymt av norrsken, men numera har solaktiviteten ökat och de geomagnetiska stormarna är större, så vi kan se norrsken även här i Roslagen. För två år sedan var det betydligt kraftigare norrsken, då tog jag bilderna som jag visar i det här inlägget.

Ser ni Orions bälte, bältet av tre stjärnor på rad, precis över taket på huset, och Karlavagnen, som är de sju mest ljusstarka stjärnorna i Stora björnen, på den vänstra bilden? Jag tycker dock att man bara ser sex stycken av stjärnorna.

Nu skall jag gå ut och leda in hästarna i stallet för natten, och hämta mer ved, så att den inte är iskall i morgon bitti när det är dags att tända dagens första brasa i kaminen.

I morgon väntas blixthalka, extremkyla och mycket snö. Hoppas ni inte behöver ta er ut i trafiken.

♥

Kulturkollos ”Just nu i januari 2025”

Det är första lördagen i månaden och dags för Kulturkollos ”Just nu”, som handlar om vår kulturella aktivitet.

Just nu läser jag… Moa Herngrens roman Syskonfejden, som jag fick i julklapp. Jag har inte kommit så långt än, men som alltid i sina relationsromaner sätter Moa Herngren direkt fingret på det som ofta är typiskt i vissa relationer, den här gången mellan syskon.

Syskonens far har gått bort och det väcker existentiella funderingar och funderingar kring uppväxten, samtidigt som det skapas en ny dynamik mellan syskonen. Det är min sammanfattning utifrån bara några kapitel. Min analys och min upplevelse av romanen som helhet kommer, förhoppningsvis, snart här i bloggen.

Just nu lyssnar jag på … varierande musik som kan passa för att peppa mig att träna. Jag har påbörjat en spellista för just träning. Man får göra vad man kan, och musik brukar ge en bra effekt för att komma igång. Om inte annat, så blir träningen ett sätt för mig att faktiskt lyssna på musik, för det gör jag sällan annars, jag tycker om tystnad.

Just nu tittar jag på … Prison Break. När Michael Scofields bror blir dömd för mord på felaktiga grunder bestämmer han sig för att befria sin bror från det ökända Fox River-fängelset. Jackie föreslog den här serien och nu har vi sett den första säsongen.

Alla skådespelarna är fantastiskt bra, särskilt Robert Knepper som spelar T-bag. Hans karaktär är så subtilt obehaglig och skrämmande. Peter Stormare som John Abruzzi är också extra bra, med en kombination av varma och totalt iskalla egenskaper. Vi har sett första säsongen, och den har varit totalt beroendeframkallande. Visst, det är kan vara litet kul med intelligenta huvudpersoner, som framstår som superhjältar, men det bästa med den här serien, så här långt, är skådespelarna som lyckas skildra trovärdiga karaktärer med både onda och goda sidor.

Just nu njuter jag av … att vara inomhus och sitta och arbeta i husets varmaste rum, där jag eldar i kaminen. Det är fint med snö och praktiskt med litet kyla, så man slipper leriga hästhagar, men när det blir – 15 grader kallt är det för kallt. Då kommer oron för frusna vattenrör och dyrare el.

Just nu längtar jag efter … att lämna in mitt avhandlingsmanus för genomläsning. Inte för att bli av med det, för just nu är jag inne i ett flow och högst uppe i den bergochdalbana det ofta innebär att vara en skrivande person, men för att få respons på den teori och metod jag arbetat med den senaste tiden.

♥