De allra första dagarna av 2025

Det blev väldigt kallt, – 15 grader i morse och nu i kväll är det – 18, men jag är tacksam att det ännu inte varit ned mot – 30, som det brukar bli under ett par dagar i början av året.

2012 skrev jag om när det var – 24 grader här, och jag var tvungen att fixa frusna rör, och förra året skrev jag igen om när det var ned mot – 20 grader och rören frös. Jag har höjt temperaturen i drängstugan inför natten – håll tummarna för att rören inte fryser i natt!

Jag bär korgar med ved och eldar från morgon till kväll. Ibland när jag bär vedkorgen, håller elden vid liv i kaminen och löser isproppar i frusna vattenrör, tänker jag på boken och teveserien Raskens, av Vilhelm Moberg. Berättelsen om det hårda slitet vid ett soldattorp i Småland under 1800-talet. Vad de fick slita. ”Det är viktigt att ha sådant att jämföra med. Man måste hela tiden jämföra, det finns alltid någon som har det värre”, som pojken Ingemar säger i boken och filmen Mitt liv som hund. Både Raskens och Mitt liv som hund förtjänar att läsas om.

I går fick vi besök av min brorsdotter, som hade sin Siberian Husky-valp med sig. Det här är en valp med mycket energi, men hon vill samtidigt sitta i knät, ha hela flocken nära annars gnäller hon, och så är hon är pratig! En väldigt personlig liten valp. Och så har hon ju de typiska blå ögonen, som är typiskt för Husky. Hon är bara åtta veckor, men redan lika stor som vår Shelly.

Bästa arbetsplatsen, vid brasan. Jag har utformat en egen metod och utvecklat en teori för min avhandling. Jag har omarbetat flera gånger, men nu känns det stabilt.

Som avkoppling har jag laddat ned en app som Bella tipsade om och som jag kan rekommendera. En ordapp, Ordel, där man har sex försök på sig att komma på vilket ord som söks. Litet klurigt och kul.

De senaste dagarna har det varit stjärnklart och kyligt, och i går kväll såg man norrsken här hos oss. Att få se norrsken har länge funnits på min checklista över saker jag vill hinna se i mitt liv. Jag har trott att jag måste uppåt i landet för att få en skymt av norrsken, men numera har solaktiviteten ökat och de geomagnetiska stormarna är större, så vi kan se norrsken även här i Roslagen. För två år sedan var det betydligt kraftigare norrsken, då tog jag bilderna som jag visar i det här inlägget.

Ser ni Orions bälte, bältet av tre stjärnor på rad, precis över taket på huset, och Karlavagnen, som är de sju mest ljusstarka stjärnorna i Stora björnen, på den vänstra bilden? Jag tycker dock att man bara ser sex stycken av stjärnorna.

Nu skall jag gå ut och leda in hästarna i stallet för natten, och hämta mer ved, så att den inte är iskall i morgon bitti när det är dags att tända dagens första brasa i kaminen.

I morgon väntas blixthalka, extremkyla och mycket snö. Hoppas ni inte behöver ta er ut i trafiken.

Kulturkollos ”Just nu i januari 2025”

Det är första lördagen i månaden och dags för Kulturkollos ”Just nu”, som handlar om vår kulturella aktivitet.

Just nu läser jag… Moa Herngrens roman Syskonfejden, som jag fick i julklapp. Jag har inte kommit så långt än, men som alltid i sina relationsromaner sätter Moa Herngren direkt fingret på det som ofta är typiskt i vissa relationer, den här gången mellan syskon.

Syskonens far har gått bort och det väcker existentiella funderingar och funderingar kring uppväxten, samtidigt som det skapas en ny dynamik mellan syskonen. Det är min sammanfattning utifrån bara några kapitel. Min analys och min upplevelse av romanen som helhet kommer, förhoppningsvis, snart här i bloggen.

Just nu lyssnar jag på … varierande musik som kan passa för att peppa mig att träna. Jag har påbörjat en spellista för just träning. Man får göra vad man kan, och musik brukar ge en bra effekt för att komma igång. Om inte annat, så blir träningen ett sätt för mig att faktiskt lyssna på musik, för det gör jag sällan annars, jag tycker om tystnad.

Just nu tittar jag på … Prison Break. När Michael Scofields bror blir dömd för mord på felaktiga grunder bestämmer han sig för att befria sin bror från det ökända Fox River-fängelset. Jackie föreslog den här serien och nu har vi sett den första säsongen.

Alla skådespelarna är fantastiskt bra, särskilt Robert Knepper som spelar T-bag. Hans karaktär är så subtilt obehaglig och skrämmande. Peter Stormare som John Abruzzi är också extra bra, med en kombination av varma och totalt iskalla egenskaper. Vi har sett första säsongen, och den har varit totalt beroendeframkallande. Visst, det är kan vara litet kul med intelligenta huvudpersoner, som framstår som superhjältar, men det bästa med den här serien, så här långt, är skådespelarna som lyckas skildra trovärdiga karaktärer med både onda och goda sidor.

Just nu njuter jag av … att vara inomhus och sitta och arbeta i husets varmaste rum, där jag eldar i kaminen. Det är fint med snö och praktiskt med litet kyla, så man slipper leriga hästhagar, men när det blir – 15 grader kallt är det för kallt. Då kommer oron för frusna vattenrör och dyrare el.

Just nu längtar jag efter … att lämna in mitt avhandlingsmanus för genomläsning. Inte för att bli av med det, för just nu är jag inne i ett flow och högst uppe i den bergochdalbana det ofta innebär att vara en skrivande person, men för att få respons på den teori och metod jag arbetat med den senaste tiden.

Nyårsmeny med smördegsportal, den godaste skagenröran, oxfilé och minipavlova

Nyårsafton och jag lagade trerätters till mina tjejer och mig ❤️

Till förrätt, pankopanerade pilgrimsmusslor och skagenröra, som jag absolut kommer göra igen. Vi ville inte att skagenröran skulle smaka bara majonnäs, som vissa kan göra, men den här var perfekt.

Till skagenröran

1 dl crème fraiche (jag tog light)
3 msk majonnäs
270 gram räkor
Finhackad salladslök, några msk
Finhackad dill, 2-3 msk
3 tsk pressad citron
Salt och vitpeppar

Av smördeg gjorde jag små portaler, litet symboliskt som en väg från 2024 till 2025. Jag hade sett smördegsringar på TikTok och gjorde mindre varianter genom att linda remsor av smördeg runt baksidan av mina muffinsformar av metall, penslade med ägg och strödde över sesamfrön. In i ugnen, 200 grader, ungefär 20 minuter.

Till varmrätt, oxfilé med potatisgratäng. Vi hade kokta potatisar kvar sedan gårdagen, så jag testade att göra potatisgratäng med dem.

Jag var litet osäker på om det skulle påverka resultatet att det inte skulle bli stärkelse från potatisen i gratängsåsen, men det fungerade perfekt. Bara att koka upp grädde, mjölk, riven vitlök, salt och peppar i en kastrull och vända runt den skivade potatisen, hälla i de smorda formarna, strö riven ost över och in i ugnen som vanligt.

Sparrisen penslade jag med olivolja och strödde över havssalt och riven gruyère, in i ugnen 10-12 minuter, 225 grader.

Till efterrätt, pavlova med aprikospuré, vispad grädde och färska bär. Den smälte verkligen i munnen. Jag hade gjort åtta stycken marängbottnar, och fick behärska mig för att inte äta en till.

Jag hade spritsat ut vispad marängsmet på en plåt, in i ugnen på 225 grader, längst ned i ugnen och direkt sänkt värmen till 125 grader. Ungefär 1 tim 30 min i ugnen, sedan svalna på galler innan jag bredde på aprikospuré, spritsade grädden och dekorerade med bär.

Kaos i köket, men så kul att laga de här rätterna!

Jag skjutsade tjejerna till nyårsfirande och sedan hem för att hålla koll på hästarna. Allt gick bra i år, Ragnar var helt lugn och Hannibal var inte lika skärrad som tidigare år. Jag behövde bara vara en halvtimme i stallet vid tolvslaget. Jag såg inte ett enda fyrverkeri på grund av snöfallet, men det lät som en krigsplats runt oss.

Shelly och jag tog det lugnt tills det var dags att starta bilen och ut i tio cm snö på oplogade vägar för att hämta tjejerna med vänner. Vid fyra i morse var vi hemma igen.

Ett lugnt och skönt nyår, men nästa nyårsafton önskar jag, som Askungen, att vara på en stor fest i långklänning.

Hoppas ni också hade en fin kväll. Gott nytt år! 🌟🌟🌟