Helgbilden v. 16 – Lugnt och skönt

fame trött

I helgen knockades jag ordentligt av trötthet. Helst hade jag gjort som Fame, kurat ihop mig i sängen och omväxlande sovit och läst böcker. Men på lördagar har Bella och Jackie veckans andra danslektion, så vi pallrade oss iväg. (Notering till mig själv: boka inte in några som helst aktiviteter på helgerna nästa termin, vi vill gå omkring i pyjamas hela helgerna och bara ta det lugnt!)
.

bok jag lät dig gå

Medan jag väntade på tjejerna som dansade, läste jag ut Domaren, av Ian McEwan. En väldigt intressant och tankeväckande bok om en domare som måste fatta beslut i ett fall där en snart 18-årig pojke av religiösa skäl vägrar ta emot blodtransfusioner som ett led i behandlingen mot aggressiv leukemi. Recension kommer här i bloggen. Väl hemma igen började jag läsa Jag lät dig gå, av Clare Mackintosh. Jag har bara läst halva boken än, men jag inser redan nu att den kommer att vara en av vårens favoriter för mig.
.

kalas

På söndagen insåg jag att jag måste ta tag i Jackies inbjudningskort till kalaset hon skall ha nästa helg. Jag gör sällan kort, det är nästan bara till tjejernas kalas som det händer, men då blir det massproduktion istället… Hela klassen skall bjudas, vilket innebar 14 kort. Det var bara att fundera ut en design, ta fram färgglatt material och köra på. Det där med perfekt färgmatchning brukar jag inte bry mig om när det gäller kort till barn, eller till vuxna med barnasinnet kvar. Färgglatt blir nästan alltid snyggt med färgglatt ;)
.

kalas 2

De ser inte helt lika ut, men har samma design. Dubbla kort med inbjudan skriven inuti kortet. Mönstrat papper ovanpå stommen, ett spetsband, tårtpapper, en tillklippt vimpel, utstansade ballonger som jag fäste snören vid, så att det ser ut som de lyfter, några blommor och pins och så skriva ut och fästa ordet kalas. Efter tre timmar var de 14 korten klara. I dag skall Jackie dela ut dem i klassen, hoppas att kompisarna blir glada.
.

pion

Det är april, och med det aprilväder. Ena stunden är det ljummet och skönt, andra haglar det och vinden viner runt husknuten. Men våren kämpar på, så här långt har till exempel en av våra pioner kommit.
.

löjtnantsjärta

Och så här långt har vårt Löjtnantshjärta kommit. I helgen skall det bli härligt väder igen, + 13 grader här i våra trakter, så på lördag är det nog dags att rensa upp i rabatterna och jordförbättra med brunnen hästgödsel. Men det är då det, nu skall jag återvända till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.

Hoppas ni får en fin vecka ♥

.

 

224 – Pausar (105/366)

fame april

Shelly har varit hos sin uppfödare under en vecka inför utställning. Då passar Fame på att lägga beslag på sittpuffen som brukar vara Shellys plats. Bildmässigt hade det varit snyggare att beskära fotot så att mer fokus kom på Fame och mindre på rummet, men jag fotar framförallt för att dokumentera vår vardag, och då kan det vara roligt att ha bilder på hur det såg ut hos oss 2016.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Recension: Pingvinlektionerna av Tom Michell

pingvinlektionerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 221
Utgivningsdatum: 2016-01-21
Förlag: Brombergs
Illustrationer: Neil Baker
Översättning: Nille Lindgren
ISBN: 9789173377362
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
.

Handlingen i korthet

Det här är en fullkomligt underbar och häpnadsväckande berättelse som dessutom är sann. Författaren berättar om när han som ung och äventyrslysten på 70-talet bestämmer sig för att resa till Argentina. Han varnas för att ekonomin i landet är i totalt kaos, terrorismen är utbredd, mord och kidnappningar tillhör vardagen och en blodig militärkupp är sannolikt i antågande. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle drömma om att resa till Argentina under sådana förhållanden. ”Det här var naturligtvis precis vad jag ville höra, och den enda uppmuntran jag behövde.” När Tom får en tjänst som adjunkt på en internatskola reser han.

Under en promenad längs stranden får han syn på de första svarta, orörliga skepnaderna. När han kommer närmare inser han att hela stranden är full av hundratals döda pingviner, täckta av tjock, kvävande olja och tjära. Varje våg sköljer upp nya fåglar och Tom inser att inte bara hundratals utan tusentals pingviner har gått en fruktansvärd död till mötes. Plötsligt ser han att en av dem rör på sig. En tapper liten pingvin är vid liv. Tom kan inte lämna den åt sitt öde, och inte heller avsluta pingvinens lidande. Han får en idé om att ta hem den, tvätta den ren och släppa ut den i havet igen. När han efteråt sätter ned pingvinen i den våta sanden och börjar gå därifrån, vägrar pingvinen att lämna Toms sida.

Pingvinen, som senare får namnet Juan Salvador, smugglas med på en strapatsrik resa till internatskolan där Tom skall undervisa. Juan Salvador blir omgående centrum för allas uppmärksamhet på skolan. Han vaggar fram i livet och charmar alla i sin väg. Han blir rugbylagets maskot, värd på Toms fester, hushållerskans förtrogne och simtränare till en blyg student. ”Att Juan Salvador gav intryck av att ägna delad uppmärksamhet åt sin besökare kom sig av hans sätt att lägga huvudet på sned och betrakta sin samtalspartner först med det ena ögat, sedan med det andra. Alla visste att de kunde lita blint på hans takt och finkänslighet, och på att de skulle få hans ovillkorliga stöd och uppmuntran.”

Juan Salvador lockar fram det bästa ur dem han möter och förändrar livet på djupet för många. Mellan Tom och Juan Salvador växer en unik och speciell vänskap fram.

 

Vad jag tyckte

Samtidigt som läsaren får följa med på den spännande resan, och uppleva utvecklingen som sker mellan den lilla pingvinen och hans omgivning, får vi inblick i det argentinska samhället och den politiska och ekonomiska situation som rådde i Sydamerika under 1970-talet. Författaren har ett stort naturintresse och ett starkt engagemang i miljöfrågor, och boken berör också också ämnet hur människors sätt att leva påverkar djurlivet.

Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som fastnar i minnet och som man inte glömmer. Jag och vår 11-åring har haft boken som högläsningsbok, och vi älskade den båda två. Boken innehåller dessutom så fina illustrationer av Juan Salvador i olika situationer. Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla.
.

pingvin