Top Ten Tuesday – tio favoriter att läsa i vår

Dagens tema hos The Broke and the Bookish är: Top Ten Books On My Spring TBR

Jag har valt tio böcker som kan bli antingen flipp eller flopp, jag har ingen som helst aning om vad jag egentligen kan förvänta mig, men jag hoppas att de inte bara blir trevlig läsning för stunden, utan minnesvärda.

  • Vad hände med barnen är en bok om barnen till dem som tidigare kallades för ”de fallna kvinnorna”. Sista delen i en trilogi om människors värde under 1900-talets första hälft.
  • Mocka, en roman med thrillerkänsla om vad som händer när en pojke blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan, och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes, och pojkens mamma inleder sina egna efterforskningar av den skyldige. En psykologisk spänningsroman om familjehemligheter som kommer upp i ljuset.
  • En sax i hjärtat skall vara en gammaldags pusseldeckare, vilket jag är väldigt svag för efter att jag läste två böcker av H K Rönblom och blev helt såld.
  • Så här skrev Lotta Olsson, litteraturkritiker på DN om Problemet med får och getter: ”Tycker du inte alls om deckare? Byt då den du har fått i julklapp mot den här. Det är en skickligt berättad, rolig och skrämmande roman – som råkar innehålla en brottsutredning.”
  • Balladen om det sorgsna caféet är ett triangeldrama i den amerikanska södern.
  • Mitt namn är Lucy Barton beskrivs som en känslig och osentimental skildring av den komplicerade kärleken mellan mor och dotter.
  • Mödrarnas söndag, den dag på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. Boken beskrivs som en stor liten roman om livsval och öde.
  • I huvudet på en banbrytare lockade mig med den här texten: ”våra hjärnor har inte förändrats nämnvärt de senaste 40 000 åren, ändå har mänskligheten utvecklats från grottmänniskor till dagens högteknologiska individer, en utveckling som inte hade kunnat ske utan människor som tänkt nytt, så kallade banbrytare”. Jag blir förstås nyfiken på vad det är som gör att vissa människor bryter sig ur invanda, trygga mönster och blir banbrytare. Hoppas bara att det inte är en sådan där banal självhjälpsbok, risken finns.
  • Andrum: om stölden av en flyktingkris och om de bestulna. Om den farofyllda vägen till Sverige, om mötet med myndigheter, om makthavare och medier och om mottagandet. ”Har vi kunnat ge de asylsökande skydd eller är det Sverige som behövt andrum från flyktingvågen?”
  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar tror jag är en originell roman som jag är väldigt nyfiken på. Det handlar om terrorism, nationalism, hopp och hopplöshet, och dessutom med en oväntad twist av sci-fi, vilket gör mig ännu mer nyfiken på hur författaren har fått ihop historien så att den håller. Recension av den kommer här i bloggen på måndag 20 mars.

 

Det var min lista. Håller ni med, eller har ni andra favoriter i vår?

 

Spännande nya deckare!

Det är väldigt roligt att lyfta på locket till brevlådan och se att det ligger ett bokpaket bland tidningar, brev och reklam. Extra roligt var det i dag, när boken dessutom låg fint omlindad med svart silkespapper i en silverfärgad bokpåse. Väldigt passande till boken som har titeln De mörkermärkta.

Intrigen låter lovande, så här står det på bokens baksida:

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.

Om två veckor ges De mörkermärkta ut. Min recension kommer den 4 april, så titta gärna in igen då om ni vill veta vad jag tyckte.
.

Jag har faktiskt inte läst en enda av Anna Janssons deckare om Maria Wern, trots att serien består av 18 böcker. Nu får jag chansen att läsa den senaste boken i serien. Även den här deckaren låter lovande, eller vad tycker ni?

Sensommarvärmen dröjer sig kvar på Gotland. Maria Wern är på fest hos sina nya grannar i Åminne när en explosionsartad brand utbryter i ett hus i närheten. Dådet sätts i samband med en serie inbrott i sommarstugeområdet. Morgonen därpå försvinner Tomas Hartmans dotter Sofi spårlöst från stranden i Åminne. På uppdrag av Region Gotland utredde hon konsekvenserna av oljeborrning på ön. Försvinnandet sker dagen innan resultatet ska presenteras. Både miljöaktivister och riskkapitalister i oljebranschen väntar ivrigt på hennes svar. Demonstrationerna mot oljeborrning drivs av Rasmus Flöjel, Sofis pojkvän under gymnasietiden. Allt fler ansluter sig till protesten. Tomas Hartman för en förtvivlad kamp mot tiden för att finna sin dotter. Han vet hur ängslig och sårbar hon egentligen är och hur hårt hon får kämpa mot sina egna demoner.

Min recension av Det du inte vet kommer den 27 mars!

Ha en fin kväll!

Recension: Litterär kalender 2017

Samfundet De Nio bildades år 1913 och har till uppgift att främja skönlitteratur, freds- och kvinnofrågor, att dela ut litterära priser, att ge ut en tidskrift och sedan 2003 även att publicera en årlig kalender med fokus på svensk essäistik. Målsättningen med varje års litterära kalender är att publicera något av det bästa inom svensk essäistik och presentera nyskrivna skönlitterära bidrag. Tidigare hade varje Litterär kalender en tidigare ledamot som tema. Det har varit bland andra Ellen Key, Karl Vennberg, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Hjalmar Gullberg, Stina Aronsson och Karin Boye. Numera är ämnena vitt skilda.

I årets kalender medverkar bland andra Elis Burrau, som debuterade för ett år sedan med en diktsamling och som nästa år romandebuterar. Man behöver med andra ord inte vara en sedan länge etablerad essäist för att bli utvald att medverka. Etablerad och rutinerad är däremot Nina Burton, vars senaste bok fick Augustpriset år 2016. Hon medverkar också i årets Litterär kalender. Liksom Leif Elggren, som presenteras så här:

… född av två idioter, åtnjuter titeln Kung, är baserad i Stockholm och försöker mer eller mindre hopplöst att orientera sej mellan de två poler vi kallar Födelse och Död. Han är också en Guds son.

Medverkar gör alltså nyligen debuterade, etablerade och ibland uppenbart avvikande poeter författare, konstnärer och litteraturvetare. Texterna speglar förstås dem som författat dem, vilket ger en väldigt spretig kalender, särskilt som det saknas ett gemensamt tema att sluta upp kring.

Den i mitt tycke mest intressanta och mest läsvärda texten i årets kalender är Ola Larsmos bidrag; Platsens minne. Ett försvar för dokumentärromanen. Han berättar fängslande och initierat om det tillfälle då han som sexåring blev rädd för historien. Då han bläddrade i ett uppslagsverk och såg bilderna från Pompeji. Hur människor som dör lämnar efter sig ett hålrum när de försvinner, precis som människorna som vittrat bort och bildat hålrum efter sig i askan som täckte Pompeji. Ola Larsmo anknyter bland annat till vad som hände med många av de svenska migranter som hamnade i en kåkstad i USA i slutet av 1800-talet. Vi har valt att inte se dem, eftersom de inte uppfyller den bild vi vill ha av svenska emigranter. Men precis som hålrummen i Pompeji fylldes med gips och på det sättet återskapade de människor som levt där, återskapar Ola Larsmo de svenskar som bodde i ett slumområde i en ravin, Swede Hollow, i Minnesota. Att läsa Platsens minne. Ett försvar för dokumentärromanen är som att läsa en kort avhandling, men med ett mer lättillgängligt och mindre akademiskt språk. Fakta blandas med personliga tankar och resonemang på ett sätt som gör att texten berör. Det är riktigt bra.

Litterär kalender 2017 är som helhet ingen bladvändare och jag gissar att kalendern inte heller blir någon storsäljare. Och jag undrar om de texter som kalendern innehåller verkligen är de bästa Sverige har att uppvisa inom essäistik? Det är lärt och kunnigt, därom råder ingen tvekan, men uppfyller samtliga texter de krav som brukar ställas på en essä? Man brukar anse att man i en essä diskuterar ett eget ämne ganska fritt och att essän går att jämföra med en debattartikel eftersom du skall föra ett resonemang och komma med egna åsikter. Du behöver däremot inte komma fram till ett entydigt svar. Essän skall bestå av fakta och av personliga tankar eller resonemang. Många av texterna i kalendern saknar den kombinationen, och påminner mer om noveller eller redogörelser för olika händelser och/eller fenomen. Om jag fick önska, skulle nästa års kalender fokusera mer på traditionell essäistik och på texter med ett gemensamt tema.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 340
Utgivningsdatum: 2017
Förlag: Norstedts
Formgivning: Elsa Wohlfahrt Larsson
ISBN: 9789113076737
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris