Recension: Stormvarning av Maria Adolfsson

För ett år sedan kom första delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som återvänder till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. Romanen hade titeln Felsteg. Jag blev väldigt nyfiken på den redan innan den kom ut. Inte minst därför att förlagets beskrivning av handlingen talade för att det inte var en kriminalroman i den hårdkokta genren, utan mer fokuserad på personer och miljö, vilket jag oftast föredrar. Jag hann dock inte läsa den innan andra delen i serien; Stormvarning, kom ut i början av det här året.

De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.

Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.

Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 422
Utgivningsdatum: 2019-01-28
Serie: Doggerland (# 2)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789146235125
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Lucy Dillons romaner utspelar sig alltid i den fiktiva, idylliska småstaden Longhampton. Den här gången är det Lorna som återvänder hem för att börja om och för att förverkliga en dröm. Hon skall driva ett eget galleri och sälja tavlor och annan konst av lokala konstnärer. Hon bär på en hel del obearbetade händelser i det förflutna, inte minst i förhållande till sina föräldrar som båda gick bort alldeles för tidigt, och tänker att hon äntligen skall få utrymme för både egna tankar och sina tavlor i lägenheten ovanpå galleriet.

Det utrymme som Lorna planerat för sig själv fylls dock snabbt upp av en ung, förtvivlad släkting som flyr hemmet, bästa väninnan som hamnat i trubbel samt en erkänd, kärv och till åren kommen konstnär och två hundar. De fyra kvinnorna står alla inför förändringar i livet. Lucy Dillon skildrar deras olika sätt att hantera det och vänskapen som växer fram mellan dem med både värme och trovärdighet. De får kämpa för sin lycka, men som alltid i Lucy Dillons romaner ordnar det sig till sist. Och såklart rymmer berättelsen också en hel del kärlek och förvecklingar av olika slag.

Den svenska titeln på Lucy Dillons åttonde och senaste roman, ”Drömmen runt hörnet”, ger enligt min mening en för enkel och lättsam bild av bokens innehåll. Originaltiteln, ”Where the light gets in”, gissar jag är inspirerad av Leonard Cohens låt ”Anthem”, och speglar djupet och allvaret i berättelsen mycket bättre. Det som gör att jag inte kan motstå Lucy Dillons böcker är just att hon skildrar så inkännande det som Leonard Cohen beskrev som ”There is a crack in everything, that’s how the light gets in”. Det är genom sprickorna som ljuset tar sig in. Vi har alla upplevt att vara sorgsna och trasiga, vi har alla våra sprickor och det är det som gör oss mänskliga. Att läsa Lucy Dillons böcker innebär stor igenkänning.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2019-01-31
Förlag: Forum
Originaltitel: Where the light gets in
Översättare: Ann Björkhem
Formgivning: Anna Henriksson
ISBN: 9789137153681
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: I mörkret, av Cara Hunter

Det här är det andra fallet för kriminalkommissarie Adam Fawley. Jag har inte läst den första boken i serien, Hemmets trygga vrå, men jag upplever inte att det är nödvändigt. Jag fick snabbt en tydlig bild av både Adam Fawley och hans kollegor och fallen har ingenting med varandra att göra, så den här romanen lever upp till att kunna läsas fristående trots att den ingår i en serie.

Prologen skapar omedelbart ett intresse för historien och nyfikenheten håller i sig till slutet. En ung kvinna och ett litet barn hittas av en slump inlåsta i en källare, svårt medtagna och traumatiserade. Den alzheimersjuke gamle mannen som äger och bor i huset tycks inte veta vilka de är. Ganska snart gör man en koppling mellan kvinnan och barnet som hittats inlåsta, och en ung kvinna som försvann för ett par år sedan.

Historien svänger hela tiden åt olika håll allteftersom nya misstankar uppkommer och upptäckter görs. Vi får följa med i den vindlande utredningen, dras med på nya spår, hamna i återvändsgränder och följa nya ledtrådar som dyker upp. Jag gillar det här långsamma berättandet som mer liknar en pusseldeckare än en actionfylld Keplerroman.

Kriminalhistorien är spännande och jag lyckas inte komma underfund med hur allt hänger ihop förrän alldeles i slutet, och då är det för att författaren tycker att det är dags att avslöja det. Historien är som sagt spännande, men jag blir faktiskt mer nyfiken på de olika karaktärerna på polisstationen. Handlingarna avslöjar en hel del om deras personligheter och bilderna jag får av dem är lika tydliga som om jag såg dem framför mig. Det är inga stereotypa personbeskrivningar, tvärtom är de ganska komplexa, och alla har både sympatiska och mer otrevliga drag.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien om kriminalkommisarie Adam Fawley, jag vill fortsätta att följa honom, den nyligen befordrade kriminalinspektören Gareth Quinn och kriminalassistenten Erica Somer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2019-01-23
Serie: Adam Fawley (# 2)
Originalets titel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Formgivning: Lars Sundh
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990550
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris