Söndagens smakbit ur en bra bok v. 34 – Vi mot er av Fredrik Backman

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

.

Ungefär vid den här tiden förra året läste jag en bok som knockade mig totalt. Fredrik Backmans bok Björnstad. Den var utan tvekan en av årets bästa enligt mig, och jag tror att den har stora chanser att bli vald till Årets bok på bokmässan nu i höst. Vi mot er är uppföljaren. Ingen kan väl ha missat att det handlar om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte, att det handlar om småstadsmentalitet, lojalitet, kärlek, svek och civilkurage.

Jag har inte läst ut hela boken än, men kan lugna alla som är rädda att den inte skall motsvara de höga förväntningarna efter att ha läst Björnstad. Fredrik Backman har gjort det igen. Jag småskrattar omväxlande med att bli tårögd när jag läser. Precis som Björnstad är Vi mot er en känslomässig bergochdalbana och speglar antagligen väldigt bra ett helt vanligt svenskt samhälle med de människor som bor där.

Citatet är från sidan 250 f, och jag har valt det därför att det inte avslöjar något om handlingen men ändå är så typisk, insiktsfull Backmansk prosa:

Peter kommer hem sent. Mira sitter vid köksbordet med sin dator, hon åkte hem tidigt från jobbet för att laga mat till barnen, tvätta och städa. Nu jobbar hon igen, men utan att cheferna ser det, hon lägger ned fler arbetstimmar totalt än alla kollegor men ändå kommer hon snart bli känd på kontoret som ”hon som alltid går tidigt”. Att vara mamma kan vara som att dränera grunden på en villa, eller lägga om taket. Det  kostar tid, svett och pengar, och när det är färdigt ser allting ut exakt som det gjorde från början. Det är inget man får beröm för. Men att sitta kvar en extra timme på kontoret är som att hänga upp en vacker tavla eller en ny lampa, alla ser det.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman efter att han skrivit första delen om Björnstad.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Bästa teveserie och film baserade på böcker

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken är din bästa bok-teveserie?

Jag svävar ut och väljer tre teveserier baserade på böcker :)

 

1 – Det tog två säsonger av Game of Thrones som tv-serie innan jag gav den en chans. Det jag såg var alldeles för våldsamt, blodigt och det var skrattretande många scener med avklädda kvinnor, utan att det fanns någon direkt anledning för handlingen. För att inte tala om att som en del av handlingen ingår drakar och vita vålnader. Jag var alldeles för skeptisk för att ens ge den en chans. Till att börja med. När jag väl gjorde det var jag helt fast, och jag plöjde alla säsonger som fanns på DVD och tecknade avtal med HBO enbart för att kunna se senaste säsongen av Game of Thrones.

Det är snyggt filmat, skådespelarna är perfekta för sina roller, replikerna är fantastiska och man blir hela tiden överraskad. Jag kommer att tänka på Carl Jonas Love Almqvist, som skrev ”varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Så är det i Game of Thrones, det är aldrig svart eller vitt. Och huvudpersonerna dör, en efter en. Det är inte så vanligt, men ger serien trovärdighet, det som händer skulle kunna hända i verkligheten. Många gånger inser jag att författaren hämtat inspiration från verkliga historiska skeenden.
.

2 – Av min granne fick jag låna första delen i serien Outlander, av Diana Gabaldon. Jag läste och fastnade direkt. Trots att den innehåller ett historiskt hopp från en tid till en annan, sådant brukar vanligtvis avskräcka mig. Sedan fick jag höra att första boken i Outlanderserien spelades in och skulle sändas på Viaplay. Serien gjorde succé överallt och köptes in av fler och fler länder.
.

3 – Törnfåglarna… Jag var väl 14-15 år och köpte boken begagnad. Jag tror knappt att jag lade den åt sidan förrän den var slut. Sedan kom tv-serien, och jag vet inte om någon tv-serie gjort mig, och säkert många andra, så frustrerad och förbannad på den envisa, karriärlystna prästen Ralph de Bricassart som väljer Gud framför ljuva Meggie Cleary.
.

Och som bonusfråga undrar Mia: Vilken är din bästa bokfilm?

Niceville läste jag i ett sträck när vi var på semester. En väldigt stark bok på många, många sätt. Intressant, spännande, frustrerande och väldigt rolig. Berättelsen utspelar sig i början av 1960-talet, i Jackson, Mississippi, och handlar om tre olika kvinnor. Aibileen och Minny är afroamerikanska hembiträden som städar hem och ser efter barnen hos olika vita familjer. Skeeter är en ung vit kvinna med författardrömmar, som får tolv svarta hembiträden i staden att berätta sina livs historier för henne, så att hon kan samla ihop dem till en bok. Boken handlar om deras situation och hur de blir behandlade hos de vita familjerna. På den tiden var amerikanska södern präglad av rasism och svarta blev väldigt illa behandlade.

När boken filmades blev resultatet mer en feelgood-historia, istället för den mångfasetterade handlingen i boken. Två och en halv timme gick väldigt snabbt, och det är väl ett tecken på att filmen är bra. Skådespelarna passade för sina roller utifrån hur jag föreställde mig dem när jag läste boken och manuset följde boken nära. Många av replikerna var hämtade ordagrant från boken. Som så ofta när böcker blir film blir det inte samma upplevelse att se filmen som att läsa boken. Men se den ändå, den är bra.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Hon som vakar, av Caroline Eriksson

.
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter. Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske. När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.
.

Mina intryck och utvärdering

Långsamt, nästan monotont, rullas historien upp om en nyseparerad författare med skrivkramp, ensam i ett radhus. Hon är totalt bedövad av sorg och av trötthet, och det avspeglas väldigt väl i texten. Den är mörk, dyster och energifattig. I början av boken är det nästan jobbigt att läsa vidare. Den deprimerande känslan tynger. Efterhand lägger hon märke till familjen i radhuset mittemot. De ger intryck av att vara så lyckliga och så lyckade. Den perfekta familjen. Men så händer något som gör att hon blir fullkomligt besatt av dem, hon kan inte låta bli att betrakta dem i smyg. Hon förföljer dem för att se vilka de umgås med och vad de gör. För vad är det egentligen som pågår mellan kvinnan och mannen mittemot?

Minnesbilder från vad som skett tidigare i kvinnans liv blandas med vad som sker nu. Men kan man vara säker på att det som verkar ske, verkligen sker? Att det som har skett, verkligen har skett? Vad är verklighet och vad är fantasi? Plötsligt tycks det inte finns något klar gräns däremellan, allt smälter samman.

Jag gissar ganska snart hur historien hänger ihop, vem som egentligen gör vad och vem som är vem. Det är snårigt, men inte tillräckligt snårigt. Jag upplever inte heller historien särskilt kuslig eller spännande. Däremot är det väldigt intressant med det psykologiska perspektivet och de dysfunktionella relationerna som sakta blottläggs bit för bit.

Till skillnad från liknande historier, leder inte den skrämmande situationen till att huvudpersonen totalt tappar fotfästet, tvärtom. I rädslan för vad som tycks hända familjen mittemot, får hon istället kraft. Hon börjar använda sig av det hon ser i sin nya roman, skrivkrampen lossnar och hon skriver som besatt. Det är oväntat med en huvudperson som verkar vara helt under isen, men som lyckas finna kraft i andra människors hemligheter och fasor. Jag gillar det. Särskilt mycket tyckte jag om slutet.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 238
Utgivningsdatum: 2017-08-09
Förlag: Forum
Form: Nils Olsson
ISBN:9789137147895
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris