Gänget, av Katarina Wennstam

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Nu är de vuxna, med fruar, karriärer, barn. Men de träffas fortfarande och håller ihop, killarna som en gång utgjorde Gänget. Så försvinner en av dem, och advokat Shirin Nouri blir plötsligt indragen i en historia där det förflutna gör sig påmint med brutal kraft. Vad hände den där kvällen på Fåfängan för nästan tjugo år sedan?
.

Mina intryck och utvärdering

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag någon gång på senvintern fick veta vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Och detta vävs in i en mordhistoria om skuld och skam som börjar med att en numera vuxen man från det gamla ungdomsgänget tar sitt liv. Det låter ju onekligen både intressant och spännande. Och det är det.

Det här är en lättläst och lagom spännande roman med en intrig som håller ihop, men som kanske är litet av det enklare slaget i mitt tycke. Alla delar i intrigen är inte självklara från början, men det är ganska uppenbart hur det hänger ihop och ungefär vad som kommer att hända. Författaren har själv sagt i intervjuer att hennes mål med romanerna är att få ut sitt budskap genom att skapa så kallade bladvändare. Det är enklare att påverka genom romaner än genom mer svårtillgängliga facktexter. Det är också väldigt tydligt att det är just det som är Katarina Wennstams syfte. Det fungerar, boken sätter igång tankar om det som sker såväl i romanformen som i verkligheten. Men ibland blir det litet för mycket information om mäns övergrepp mot kvinnor och om näthat i generella termer kring lagändringar och juridisk praxis, utan att det har någon direkt relevans för handlingen.

Katarina Wennstam har uppnått precis det hon själv uttalat att hon vill uppnå med sina romaner, vilket innebär att jag läser ut boken i ett enda svep och jag funderar en hel del på det som sker i boken och diskuterar det med både min man och våra snart tonåriga tjejer. Ett tips till författaren, om hon vill nå ut även till män med sina böcker, är att skriva spänningsromaner med en manlig huvudperson. Män läser helst böcker om män, och den här typen av romaner skulle verkligen behöva läsas inte bara av kvinnor utan även av män.

 

Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Serei: Charlotta Lugn och Shirin Sundin (del 5)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100145910
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Veckans topplista v 34 – Sommarens bästa

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Sommarens Bästa.

Det här är de fem böcker som jag tyckte var allra bäst under juni – augusti:

Det växte ett träd i Brooklyn, del 1 och Det växte ett träd i Brooklyn, del 2
Det har skrivits så mycket om de här böckerna, men kortfattat är det en makalöst fint berättad uppväxtskildring som präglas av både hopp och hopplöshet. Mest av hopp. En ren njutning att läsa.

Annabelle
Annabelle är författarens debutroman, och vilken debut det är! Så välskrivet och spännande. Deckare är ofta ganska spännande, men inte från början till slut. Och inte på den här nivån.

Den tyska flickan
Året är 1939 och platsen är Berlin. Familjen är förmögen och välutbildad, men genom nya regler tas allt ifrån dem. Arbete, företag, bostad och värdeföremål. De är inte längre önskade i landet och Hannahs far fängslas på oklara grunder innan han åter släpps. Både deras hyresgäster och deras vänner tar avstånd från dem och kallar dem för smutsiga människor och kryp. När den tyska staten erbjuder familjen rätten att lämna landet i utbyte mot allt de äger, har de inget annat val än att acceptera.

Flickan med gåvorna
Berättelsen är välskriven, allt håller ihop ända till slutet. Den är alldeles lagom lång, det är spännande hela tiden och den innehåller inga transportsträckor. Jag får svar på hur och varför, och när svaren visar sig ha en vetenskaplig förklaring som är inspirerad av ett fenomen som finns i vår verklighet, då köper jag hela konceptet. Och slutet, det är faktiskt genialiskt.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

 

Tematrio – Mörker

Säsongens första tematrio hos Lyrans Noblesser är – Mörker. Hon vill att vi berättar om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

Jag har till att börja med valt två böcker som jag läst i år och som skildrar mörkret i vår samtid respektive mörker under andra världskriget. Mitt tredje val till trion är andra delen i Viveca Stens och Camilla Stens trilogi där skärgårdsskräck möter nordisk folktro. Jag skriver litet om varje bok här, och länkar till hela min utvärdering om ni vill läsa mer om böckerna.
.

Ärren vi bär

Ärren vi bär är en välskriven, skrämmande och väldigt spännande psykologisk thriller som baserar sig på autentiska händelser. Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och känner väl till det ämne hon skriver om. De delar av boken som, utan omskrivningar, försköningar eller för den delen pekpinnar, beskriver övergrepp mot unga människor gjorde mig illamående. Jag tycker ändå att författaren har lyckats hitta en bra nivå för hur mycket som behöver skildras i de grövre delarna, och fokus ligger huvudsakligen på själva brottsutredningen. Författaren menar att: ”Ibland behövs fiktionen för att spegla verkligheten. Det är en verklighet som är kall och brutal – och som kan vara så svår att ta till sig att man hellre blundar”, och det ligger något i det.
.

Den tyska flickan

Den tyska flickan är baserad på verkliga händelser, vilket gör den än mer gripande och än mer läsvärd. Det är så svårt att ta in, att den tyska staten kunde införa en rasideologi och dessutom driva den vidare till systematiskt organiserade mord på miljontals människor. I Den tyska flickan får vi följa den upptrappade händelseutvecklingen vid andra världskrigets inledning genom tolvåriga Hannahs upplevelser. Hon ser de krossade butiksfönstren och glaset på gatan efter Kristallnatten, hon ser de tyska flaggorna överallt och hör gång på gång talen på radion som kallar människor som hon själv för avskräde, tjuvar och blodsugare. När den tyska staten erbjuder familjen rätten att lämna landet i utbyte mot allt de äger, har de inget annat val än att acceptera.

Samtidigt som berättelsen är så hjärtskärande och ångestladdad, flödar den av hopp och framtidstro. Hannah lyckas som sitt tolvåriga jag även ta fasta på ljusglimtarna i en orolig tid. Armando Lucas Correa skriver med lätt handlag en prosa som inte är alls är gråtmild eller anklagande, utan tvärtom pragmatisk. Tonläget ligger på precis rätt nivå för att man skall orka läsa och ta till sig det som sker. Handlingen i sig är talande nog.
.

Sjörök

Jag läste första delen i trilogin om Havsfolket när den kom förra året, och jag som normalt sett inte brukar fastna för fantasy och övernaturligheter blev helt såld. Det handlar om tolvåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne.  I första delen av serien, Djupgraven, upplever Tuva att det är något annat, mycket mer skrämmande, som händer. Varje natt drömmer hon mardrömmar. Hon drömmer att hon drunknar. Det är dessutom bitande kallt, dimman känns tätare och havet uppför sig inte som vanligt. Det är som om någonting har blivit farligt där ute, under ytan. Tuva som aldrig tidigare har varit rätt för havet, kan inte fort nog komma ur båten som hon och de andra i klassen skjutsas med till och från skolan. När en klasskamrat försvinner under en idrottslektion, förstår Tuva att den isande rädsla hon känt under en längre tid inte varit inbillning, och hon inser att hon på något sätt har en roll i det som sker.

Förutom att det var spännande, var det så vackert skrivet. Kärleken till havet och skärgården lyste igenom berättelsen. Det var rent magiskt. Jag vill ha mer av det nu i höst, och det får jag, eftersom tredje delen kommer i början av september :)

 

Här har deltagare i Lyrans Tematrio länkat till sina blogginlägg om Mörker. Alla är välkomna att vara med!