Recension: Kolibri, av Kati Hiekkapelto

.
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Anna Fekete har ett förflutet – som barn flydde hon kriget i Jugoslavien – och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt fall som fångat hela nationens intresse. Och det hjälper inte att hennes nya medelålders partner, Esko, inte ens bryr sig om att dölja sina rasistiska fördomar. En ung kvinna har mördats i ett joggingspår och ett smycke föreställande en aztekisk gud har återfunnits i hennes ägo. Inom kort följer ännu ett mord, och allt tyder på en seriemördare, som får smeknamnet Kolibrin. Men kan Anna spåra upp mördaren innan han – eller hon – slår till igen? Och i så fall: till vilket pris för henne själv?
.

Så tyckte jag om boken

Störst behållning fick jag av skildringarna av hur det är att vara flykting och invandrare i Finland. Skillnaderna mellan den äldre och den yngre generationens förmåga att acklimatisera sig i ett land med för dem nya värderingar, synen på det gamla hemlandet och det nya, skolans betydelse för integrationen, samhällets och den inhemska befolkningens syn på invandrare i allmänhet och invandringens konsekvenser i synnerhet. Det är en befriande rak, nyanserad och osentimental samhällsskildring ur flera perspektiv. Det är intressant läsning.

Kolibri imponerar inte lika mycket som spänningsroman. Jag upplever inte handlingen som särskilt trovärdig, vilket inte bara avspeglar sig i upplösningen av mordhistorien utan även i de ledtrådar som framkommer successivt i berättelsen. Det blir aldrig riktigt nagelbitande spännande eftersom jag har svårt att ta det som sker på allvar. Jag har också svårt att förstå huvudpersonens mentala och fysiska förfall under tiden som brottsutredningen pågår. Det sker för snabbt och kontrasten blir för stor för att det skall vara övertygande. Däremot tycker jag om författarens stil, sättet hon uttrycker sig på. Utan att bli omständlig lyckas hon klä stämningar och känslor i några få ord. Det gör berättelsen både levande och lättläst.

Författaren fick sitt internationella genombrott med serien om kriminalpolisen Anna Fekete. Kolibri är den första delen i serien. Även de kommande delarna har ett tydligt samhällsengagemang och berör frågor kring immigration och flyktingkris. Jag är väldigt nyfiken på hur författaren kommer att låta karaktärerna utvecklas, och hur hon kommer att skildra välfärdssamhällets mörka baksida i de kommande delarna.

Betyg: 3/5
.

Antal sidor: 376
Serie: Anna Fekete (del 1)
Utgivningsdatum: 2017-04-10
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177015710
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Om jag var din hemmafru, av Lotta Lundgren

Det Lotta Lundgren skrivit är inte bara en otroligt vacker kokbok, det är samtidigt en kåserisamling som fullkomligt flödar över av torr humor. Lotta Lundgren har vunnit priser för sin bok och recensenterna älskade den när den kom ut för några år sedan. Det gör jag också!

Gemensamt för alla recepten, fotografierna och för de tillhörande kåserierna är att de fullkomligt sprudlar av lust till matlagning och mat. Det är så befriande! Finns det något härligare än att använda sin fantasi och passion i köket och laga till en riktigt god rätt! Kanske när gästerna skippar återhållsamheten och ängsligheten och vågar släppa loss och njuta av maten. Lotta Lundgrens bok inbjuder till det. Fram för mer lustfylld matlagning och matpassion vid middagsbordet!

Jag skall visa exempel på både recepten och humorn, och börjar med ett recept på en väldigt god mazarinkaka.
.

Så här såg mitt färdiga resultat ut när jag bakade den inför förra årets Schlagerfestival.

Till mördegen behövs
4 dl vetemjöl
1 dl socker
125 g smör, rumsvarmt
1 ägg
.

Till kristyren behövs
1 äggvita
3 dl florsocker (enligt boken bara 1 dl, men då blir kristyren för rinnig)
.

Till mazarinfyllningen behövs
300 g mandelmassa
150 g smör, rumsvarmt
2 msk socker
2 ägg
1 äggula
Frukt, bär efter eget önskemål (jag valde nektariner)
.

Gör så här
1. Sikta ned mjölet i en bunke. Tillsätt socker, smör och ägg och nyp ihop till en deg.
2. Ställ svalt minst en timme.
3. Kavla ut och klä en normalstor pajform eller flera mindre.
4. Sätt ugnen på 175 grader C.
5. Riv mandelmassan grovt och blanda med smör och socker. Tillsätt äggen, ett i taget, samt äggulan (vitan sparar du till kristyren). Rör till en slät smet och häll i pajskalet.
6. Skär frukten i bitar och tryck ned i smeten.
7. Grädda mitt i ugnen ca 35 minuter, eller tills kakan fått vacker färg.
8. Rör samman äggvita och florsocker till kristyr. Ringla den över den avsvalnade kakan.

 

Ur Lotta Lundgrens bok, sidan 34:

Utslagsfråga nr 1: Det är en tidig morgon i december och du har just vaknat upp bredvid någon som, för att uttrycka sig krasst, är litet för bra för dig. Vad gör du? Alternativ A) Smyger ut i badrummet och börjar blaska med tvål, vatten, tandkräm, ögondroppar, täckstift, läppstift, rakhyvel, näskanna, lösröv och myskolja. Alternativ B) Smyger upp och ställer dig vid spisen.

Betyg: 5/5
.

Antal sidor: 179
Utgivningsdatum: 2013-09-18
Förlag: Norstedts
Formgivning: Karin Ahlgren och Lotta Mårlind
Foto: Pelle Bergström
ISBN: 9789113055008
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Godmorgon, midnatt! av Jean Rhys

Livet blir inte som hon tänkt sig, Sasha, protagonisten i Godmorgon, midnatt! Hon är förtvivlad och djupt olycklig, tills hon plötsligt under en kort stund känner sig lycklig och obekymrad. Det svänger snabbt, men mest kämpar hon för att inte känna någonting alls. Hon önskar att hon kunde vara som alla andra, en respektabel kvinna, och hon gör halvhjärtade försök i den riktningen. Hon köper sig en klänning och en hatt, och hon färgar håret. Hon skall förvandlas till den hon borde vara. Hon får olika arbeten, men lyckas bara behålla dem under några veckor eller högst några månader innan hon blir uttråkad och avskedad. Innerst inne varken vill eller kan hon acklimatisera sig till samhällets förväntningar.

Nätt och jämt försörjd genom en fond som upprättats för henne för att reta resten av släkten, återvänder hon från London till Paris. Där tog livet en abrupt vändning för ett antal år sedan och hennes värld rasade samman, men hon är hellre ledsen i Paris än i London. Hon sörjer sitt liv, sin ungdom. Hon dricker sig berusad varje dag och somnar med hjälp av sömntabletter. Som ensam kvinna, utan sällskap av en nära anhörig man, i Europa under 1930-talet blev man inte väl ansedd. Och särskilt inte om man som ensam kvinna drack för mycket, och dessutom offentligt.

När den saken är avgjord kan jag börja på min andra Pernod. Nu är stämningen i rummet annorlunda. Nu vet de allihop vem jag är. Jag är en kvinna som kommit in hit för att dricka mig full. Det händer då och då. De tar en drink; de här kvinnorna, och sedan tar de en till och sedan börjar de gråta tyst och stillsamt. Och sedan går de in på toaletten och sedan kommer de ut – pudrade men med påsar under ögonen – och sedan slinker de med sänkt huvud ut på gatan.

Med en sådan äkthet och en sådan nerv kan man antagligen inte formulera sig om man inte själv har upplevt samma förtvivlan, samma ensamhet, som Sasha i boken. Som någon som tappat fotfästet i tillvaron. Omslaget är så symboliskt passande. Sasha försöker på olika sätt framstå som alla andra, men under det skyddande ytterlagret göms en kvinna i spillror. En kvinna som planlöst driver omkring mellan kaféer, barer och billiga hotellrum, och som tar emot hjälp och pengar och låter sig bjudas på drinkar från män som uppmärksammar henne.

Betyg: 3/5
.

Antal sidor: 167
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Förlag: Modernista
Originaltitel: Good Morning Midnight
Översättare: Annika Preis
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177016076
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris