Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.
Recensionsexemplar från Bio & Fokus Förlag – stort tack!
Jag har läst den här både vackra och otroligt spännande boken. Den är en av de sex böcker som Augustnominerats till Årets svenska fackbok i år. Jag förstår varför. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, utan sträckläste från första till sista sidan. Efteråt bläddrade jag igenom den igen bara för att i lugn och ro kunna titta ordentligt på varje fotografi i boken.
Det här är en perfekt julklapp till alla som är engagerade, eller borde bry sig mer, i klimatförändringarna som påverkar våra sista orörda vildmarker. Unna dig själv ett exemplar av boken också, du kommer att älska den, det gör jag!
Citatet är från sidan 14:
Myrspoven kan göra nonstopflygningar på över 11 000 kilometer, den flyger dag och natt utan att mellanlanda en enda gång och utan att fylla på sina energireserver i form av mat och vatten. Resan tar nio dygn och är inte bara den längsta nonstopflygningen i hela fågelvärlden utan också den längsta nonstopvandringen inom hela djurriket. Myrspovar, som klarar vägen till häckningsplatserna längs arktiska kuststräckor i norr, får leva där några veckor innan det är dags att ge sig iväg på returresan söderut mot övervintringsområdena på södra halvklotet.
Min recension av boken finns här, och här finns fler smakbitar ur bra böcker.
Recensionsexemplar från Bio & Fokus Förlag – stort tack!
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 200
Utgivningsdatum: 2016-09-08
Förlag: Bio & Fokus Förlag
ISBN: 9789197993333
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Som Augustambassadör har jag den stora förmånen att få den här boken som ett recensionsexemplar i brevlådan. Den är en av de sex böcker som nominerats i kategorin Årets svenska fackbok. Det är lätt att förstå varför den blev nominerad. Texten är engagerande och skriven på ett sätt så att jag inte enbart bläddrar i boken för att se på fotografierna, som det ibland annars kan bli med böcker av det här slaget, utan vill läsa allt. Jag vill lära mig om Arktis, en av våra sista orörda vildmarker, där växter och djur särskilt anpassade för det svåra klimatet lever. Jag vill lära mig om den här väldigt speciella platsen på jorden, där kontrasterna mellan sommar och vinter är så stora. Där djuren och växterna visar en enorm uppfinningsrikedom för att klara en sådan extrem situation som den på Arktis.
Jag läser om isbjörnar och lunnefåglar, stormfåglar och fjällugglor, tretåiga måsar och polarharar, och jag blir så fascinerad. Och imponerad. Myrspovar flyger till exempel längre än 11000 kilometer i ett sträck, utan att mellanlanda eller äta och dricka, för att komma fram till Arktis där de häckar. Resan tar nio dygn. Väl framme på häckningsplatserna längs de arktiska kuststräckorna stannar de några veckor, sedan är det dags att ge sig iväg söderut igen. Vilka maratonflygare, det verkar nästan ofattbart!
Jag läser om grisslor, som lockar sina ungar att hoppa tiotals meter från höga klippor ned i havet redan innan de kan flyga, för att ge sig ut på havet tillsammans. Grisslornas första prövning i livet. Dels att klara sig från att landa i grus och stenar på stranden nedanför, dels att undkomma tundrans och havens rovdjur som väntar på lätta byten nedanför klipporna. Och visste ni hur vissa larver klara den stränga kylan under vintermånaderna? De har glycerol och etylenglykol i sin kroppsvätska, biologiska frostskyddsmedel som de själva framställer. Det finns också djur som kan producera sin egen kroppsvärme så att de är oberoende av omgivningens temperatur.
Hur ofta hör man att en fackbok är en bladvändare, eller att man sträckläste den? Inte så ofta. Men det här är precis en sådan bok. Texten är otroligt viktig och intressant och fotografierna så fantastiskt vackra och spännande. En björn som hoppar mellan isflak, en stormfågel som simmar mellan alldeles blå isblock, en vit fjälluggla som nästan inte syns mot den vita snön. Det är så mycket känsla i varje fotografi att de nästan får mig att vilja resa till Arktis för att själv få uppleva allt detta vackra och dramatiska på plats.
Det här är en perfekt julklapp till alla som är engagerade, eller borde bry sig mer, i klimatförändringarna som påverkar våra sista orörda vildmarker. Unna dig själv ett exemplar av boken också, du kommer att älska den, jag lovar!
Antal sidor: 162
Utgivningsdatum: 2016-10-19
Förlag: ETTA
Översättare: Marianne Tufvesson
ISBN: 9789187917202
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida
I en lägenhet i London sörjer två söner och deras far den plötsliga bortgången av en älskad maka och mor. När deras förtvivlan är som störst ringer det på dörren och utanför står den fjäderklädda sorgen. Kråkan fastslår att han kommer att stanna hos den bedrövade familjen tills han inte längre behövs. Han blir deras terapeut, beskyddare och hjälpreda. Ibland obehaglig och konfronterande men också varm och tröstande. Och allteftersom dagarna blir till månader och smärtan över förlusten ger vika för minnen börjar familjen långsamt att läka. Sorgen bär fjäderdräkt är en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om Kråkan och är en utsökt blandning mellan novell, fabel och essä om sorg och kärlek.
.
Så tyckte jag om boken
Sorgen bär fjäderdräkt är en av de böcker jag sett mest fram mot att att läsa i höst. Dels lockade temat sorgearbete mig, dels att sorgen beskrivs som att en kråka som ringer på dörren när den första chocken har lagt sig, och stannar hos den sörjande familjen till dess han inte längre behövs. Det här är en tunn bok, lättläst men ändå inte enkel. Jag läste boken från början till slut i ett svep, och kunde inte alls bestämma mig för vad jag tyckte om boken. Jag läste den en gång till, och det blev litet tydligare. Sedan läste jag vissa delar av boken en tredje gång. Jag förstår att bokens titel är hämtad från Emily Dickinsons dikt Hope is the Thing with Feathers och jag vet att boken är en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling Kråkan. De aspekterna kan säkert ge ytterligare värde och mening åt texten för en insatt läsare. För mig var dock berättelsen i sig alldeles tillräcklig för att göra ett stort intryck.
De delar jag varit tveksam till är de som involverar kråkan. De delarna är helgalna och väldigt humoristiska. Jag förstår rent logiskt att kråkan symboliserar sorgen som drabbar familjen, och att kråkan ger uttryck för hur sorgen tar sig uttryck, men för mig blir det ibland litet för abstrakt för att jag skall bli berörd och själv känna av sorgen. De delarna som skildrar hur pappan och pojkarna reagerar och agerar är däremot så knivskarpa att de går rakt in i hjärtat.
Boken är indelad i tre avsnitt. I det första avsnittet tar sig familjen igenom den allra första och svåraste tiden efter olyckan. Det andra avsnittet handlar om hur tiden går och hur familjen på olika sätt försöker hålla minnet av hustrun/mamman kvar:
Vi brukade allihop få en massa skäll från mamma för att vi stänkte ned spegeln med tandkräm.
I flera års tid stänkte vi ned och spottade och borstade överdrivet länge och spegeln var en vitprickig katastrof som vi alla skamset gottade oss åt.
En dag putsade pappa spegeln och vi var allihop överens om att det var utmärkt.
En hel del andra saker sviktade. Vi pinkade på toasitsen. Vi stängde aldrig lådorna. Vi gjorde de här sakerna för att sakna henne, för att fortsätta längta efter henne.
I det tredje kapitlet får kråkan tillåtelse att gå, sorgen kommer alltid att finnas kvar, men den är inte längre lika förlamande och förödande. Jag inser att den här berättelsen kommer att stanna i mig för alltid. Läs den. Ge den tid att sjunka in. Läs den igen.
Just nu - Just här 