Med hälsning från Båstad, av Jenny Fagerlund

Jag ville läsa något lättsamt, som jag orkade ta mig igenom trots att sommarvärmen fick hjärnan att kännas som fylld av bomull. Den här boken passade perfekt. Den är en klassisk feelgoodroman som är skriven på ett lättsamt sätt som gör att man inte sjunker särskilt djupt ned i de svårigheter som drabbar de inblandade, man vet att det kommer att ordna sig. Den innehåller trassliga relationer, en kärlekshistoria och förvecklingar. Allt inom ramen för ett somrigt Båstad där tennisveckorna pågår för fullt.

Boken handlar om Linda som efter elva år på samma redaktion fått erbjudande om en tjänst på ett av Europas största livsstilsmagasin i London. De flesta i hennes omgivning tycker att det är en fantastisk möjlighet och ett steg uppåt i karriären. Hennes sambo, mamma och svärmor visar på olika sätt, både uttryckligen och litet mer subtilt, att det är på tiden. Men dagarna innan hon skall resa dras jobberbjudandet tillbaka. Både hon och sambon ser det som en spricka i den fina fasad de upprätthåller med välavlönade arbeten, en elegant lägenhet på Östermalm i Stockholm, de passande vännerna och lyxiga resor. Tillsammans kommer de fram till att hålla misslyckandet hemligt tills de kommit på en lösning.

Av en slump får Linda idén att resa till sin moster Bodil i Båstad och hålla sig gömd där tills vidare. Och det är då det trasslar till sig ordentligt. När Linda dyker upp på Bodils trappa blir det uppstarten på en rad förvecklingar, förändringar och avslöjanden. Familjen bröt helt kontakten med Bodil för tjugofem år sedan, utan att Linda fått veta orsaken. Successivt avslöjas mer och mer av vad som hände för länge sedan, samtidigt som Linda börjar fundera över relationerna till sin sambo och sin mamma, och vad som egentligen är viktigt i livet.

Det är så här man skulle önska att verkligheten kan se ut. Att man kan förändras så som Linda gör. Från att bli alldeles förskräckt över att behöva åka med en smutsig bil och att lägga ut påhittade inlägg på Instagram om hur lyckat liv hon lever i London, trots att hon skäms över sig själv och gömmer sig i Båstad, till att se bortom ytan och den glassiga fasaden och uppskatta det mer jordnära och äkta.

För mig var det stor igenkänning i de delar av boken som handlar om Lindas relation med sin mamma. Saknaden av att kunna sitta och småprata om allt möjligt utan att det är på bara den enas villkor, och utan att behöva undvika vissa ämnen för att inte riskera osämja och relationen. Eller att aldrig räcka till. Att aldrig få ett uppriktigt och stolt grattis, bra gjort. Besvikelsen över en pappa som försöker minimera skadorna efter de återkommande konflikterna mellan mamma och dotter, ständigt överslätande i tron att det är det enda alternativet.

I Jenny Fagerlunds roman löser sig allt precis så som man själv skulle önska sig, men som väl sällan händer i verkligheten. Förvecklingar och missförstånd reds ut, relationer förändras till det bättre och framtiden ser betydligt ljusare ut än den gjorde från början. Tack och lov för en roman som visar att möjligheten faktiskt finns till ett lyckligt slut!

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2018-06-22
Förlag: Norstedts
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789113083155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Boken kom så fint förpackad med godis i form av tennisbollar, älskar genomtänkta bokpaket!

 

Pärlan som sprängde sitt skal, av Nadia Hashimi

När jag då och då har turen att få läsa en sådan här bok tänker jag att jag skall vara mer restriktiv och noggrann med vilka böcker jag läser framöver, och bara försöka läsa böcker som just den här. Böcker som inte bara är välskrivna och underhållande utan också leder in läsarna på okända vägar som blir ögonöppnare och ger nya kunskaper.

Pärlan som sprängde sitt skal är två parallella berättelser om två kvinnors liv i Afghanistan, nu och för ungefär etthundra år sedan. Trots att jag lyssnar på och läser nyheter om situationen i Afghanistan, och trots att Sverige tar emot många flyktingar från Afghanistan, är jag förvånansvärt okunnig om hur Afghanska kvinnor har det. Den här romanen gjorde mig förfärad, ledsen och frustrerad över att ojämlikheten mellan kvinnor och män fortfarande är så stor i bland annat Afghanistan. Samtidigt är det en otroligt fängslande relationsroman som faktiskt ganska oväntat visade sig vara en bok jag sträckläste. Det hade jag inte trott med tanke på ämnet.

Redan efter första kapitlet är jag fast i berättelserna om dels Rahima, dels Shekiba, som är Rahimas mormors farmors mor som levde i början av 1900-talet. Berättelserna om de båda flickornas levnadsöden har mycket gemensamt och visar hur sakta förändringar sker i ett land som Afghanistan, där kvinnor av många betraktas som mindre värda än män. Båda flickorna tvingas under en period klippa av sig håret, klä sig och uppträda som pojkar, bli en bacha posh. Rahima för att kunna uträtta ärenden åt sin mor och sina systrar när fadern är ute i strider och plundringståg, eftersom kvinnor inte får vistas offentligt utan manligt sällskap, Shekiba när hennes farbror skänker henne som gåva till kungen och han använder henne som vakt i sitt harem. Båda flickorna blir bortgifta till män de inte själva valt i syfte att föda männen många barn, till män som har rätt att misshandla dem om de har lust. Båda flickorna har en stark längtan efter att själva få bestämma över sina liv, vilket gör det svårt för dem att helt anpassa sig och inlemma sig i de gamla traditionerna och värderingarna.

Det här avsnittet tycker jag är ett bra exempel på bokens ton och innehåll (s. 339):

”Jag hade varit så självsäker när jag var en bacha posh. Jag var inte rädd för någonting när jag var ute tillsammans med pojkarna. Om de hade utmanat mig och sagt åt mig att brotta ned en vuxen man hade jag gjort det. Jag trodde att jag klarade allt. Och nu darrade jag inför min man, inför min svärmor. Jag hade förändrats. Jag hade förlorat självförtroendet. Klänningen jag hade på mig kändes som en maskeradkostym, någonting som dolde den självsäkre, egensinne pojke jag kunde ha varit. Jag kände mig löjlig, som en som låtsades vara någonting han inte var. Jag föraktade mig själv.”

Efter att ha läst boken kände jag ett enormt behov av att ta reda på mer om det jag just läst, hur mycket sanning det egentligen ligger bakom de två berättelserna. Författaren är själv afghansk-amerikanska och känner väldigt väl till värderingar från Afghanistan och när jag sökte efter fakta visade sig romanen spegla verkligheten i Afghanistan. Jag fann exempelvis att läskunnigheten för kvinnor i Afghanistan hör till en av de lägsta i världen – omkring 18 procent. Flickor på landsbygden fortsätter dessutom sällan sin skolgång efter lågstadiet om det inte finns kvinnliga lärare. Flickor blir fortfarande bortgifta även när de är så unga som tretton, som en av huvudpersonerna i boken.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 475
Utgivningsdatum: 2018-05-02
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Originaltitel: The Pearl that broke its shells
Översättare: Boel Unnerstad
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789188447739
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Dagens boklunch – linscurry med kokosmjölk och lime

När blomkålen kostade bara 10 kr/kg i butiken blev jag sugen på att laga en blomkålsgryta som Bella lagade för några månader sedan. Det visade sig att det inte alls är samma recept, men lika gott blev det. Perfekt, nu har jag två varianter att växla mellan!

Den här gången var det jag som kallade på Shelly så att hon också fick vara med på bilden. Hon låg i solen, trots att det är + 33 grader i skuggan i dag (galen hund, jag vet). Boken är en av de nominerade till Årets bok. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Receptet till linscurryn kommer här. Det är för 4 portioner.

  • 4 port ris (jag skippade det)
  • 2 dl torkade röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 msk riven färsk ingefära
  • 1 tsk sambal oelek
  • 1 msk olja
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 msk curry
  • 2 tsk tomatpuré
  • 5 dl grönsaksbuljong
  • 400 ml kokosmjölk
  • 1/2 blomkålshuvud
  • 250 g körsbärstomater
  • 1 lime
  • salt och peppar
  • 65 g babyspenat
  • 1 dl cashewnötter


Gör så här

1. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skölj linserna och låt dem rinna av.
3. Skala och hacka den gula löken. Skala och riv ingefäran.
4. Fräs den gula löken och sambal i olja i en stor kastrull. Pressa ner vitlök och rör i ingefära, curry och tomatpuré. Tillsätt linser, buljong och kokosmjölk. Koka upp under omrörning och sjud ca 10 minuter under lock.
5. Skär blomkålen i mindre bitar. Lägg ner dem i kastrullen och koka ytterligare ca 10 minuter.
6. Skär tomaterna i halvor och limen i klyftor, vänd ned i grytan.
7. Smaka av med salt och peppar.
8. Servera linscurryn med ris, nötter och limeklyftor.

 

Ganska varmt med gryta till lunch på årets varmaste dag, men väldigt gott. Testa!