Vinnaren av Women’s Prize for Fiction 2018 – Kamila Shamsie

Det här priset, Storbritanniens finaste pris till årets bästa engelskspråkiga roman skriven av en kvinna, delades ut i går den 6 juni. Förutom äran fick vinnaren motsvarande ungefär 350.000 kronor.

Den 8 mars presenterades den långa listan med sexton nominerade romaner och den 23 april var det dags för den korta listan. Dessa var nominerade och det blev alltså Kamila Shamsie med Home Fire som tog hem priset.

Elif Batuman, The Idiot
Imogen Hermes Gowar, The Mermaid and Mrs Hancock
Jessie Greengrass, Sight
Meena Kandasamy, When I Hit You: Or, A Portrait of the Writer as a Young Wife
Kamila Shamsie, Home Fire
Jesmyn Ward, Sing, Unburied, Sing

Enligt juryn är de här sex böckerna någonting alldeles extra, särskilt vad gäller prosan. Till slut valde de den bok som de tyckte allra mest talade till vår tid. Home Fire handlar om identitet, motstridiga lojaliteter, kärlek och politik.

Kamila Shamsie är en pakistansk-brittisk författare som debuterade år 1998 med In the City by the Sea. Hon har publicerat flera romaner, bland annat Burnt Shadows (Brända skuggor) år 2009, som hittills är den enda som är översatt till svenska. Kamila Shamsie arbetar även som krönikör och kritiker i The Guardian.


Jag har inte läst varken vinnaren eller övriga nominerade, har ni?

Dagens boklunch – Lax och jordgubbssalsa med chili och lime

Plötsligt har jag börjat läsa olika böcker beroende på var jag är. En i bilen, en i soffan, en när jag äter frukost och lunch. Det här är en lunchbok. En riktigt bra sådan, tänkvärd. Ett par recensioner kommer före, men sedan är det dags att berätta mer om Jodi Picoults roman.

Dagens lunch blev lax och en salsa gjord av litet av varje. Några jordgubbar, en halv chili som jag hackade, strimlade sockerärtor, hackad röd lök, litet limesaft, fetaost, salt och peppar. Väldigt somrigt, fräscht och gott.

Hoppas ni får en fortsatt fin dag!

Recension: Silvervägen, av Stina Jackson

Lelle kör hela nätterna längs riksvägen som i folkmun kallas Silvervägen. Varenda småväg, varenda ödetorp söker han igenom. Han letar mer och mer desperat efter sin sjuttonåriga dotter, Lina, som är spårlöst försvunnen sedan tre år tillbaka. Han får ingen ro, ångesten tär på honom, och värre blir det när ytterligare en tonårsflicka försvinner.

Till det lilla samhället Glimmersträsk kommer sjuttonåriga Meja tillsammans med sin mamma. De har alltid levt på samhällets skuggsida, och Meja är som bedövad efter alla år då hon tvingats vara den som tar hand om sin mamma istället för tvärtom. Hon har tappat räkningen på hur många gånger de har brutit upp från en plats och flyttat. Den här gången är det till en man långt ute i skogen, som mamman träffat genom en dejtingsida.

Ni som har läst Vargarnas historia, av Emily Fridlund, kommer att känna igen den ödesmättade, lågmälda stämningen som berättelsen förmedlar. Och det finns många fler likheter mellan berättelserna. Precis som i Vargarnas historia utspelar sig handlingen på en avlägsen, liten ort med många hemligheter och lögner, och även här får en familj som lever mer eller mindre ett hippieliv, i omgivningens ögon en sekt, stor betydelse för berättelsen. I båda böckerna är de tonåriga huvudkaraktärerna asociala och missanpassade, båda har en mamma som har nog med sig själv. När hippiefamiljerna dyker upp i deras liv dras de in i deras hemtrevliga och kärleksfulla gemenskap och får äntligen känna hur det känns att vara en riktig familj.

Intensiteten och den lågmälda tonen är nästan hypnotiserande och bokens största behållning. Jag vill å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skall gå för Meja, och för Lelle som jag lider med och önskar skall få ro. Å andra sidan vill jag inte läsa för snabbt, jag vill hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Berättelsen håller ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skall knytas ihop. Jag hade önskat att just den delen varit litet mer sinnrik. Jag föredrar när man på slutet av boken själv inser hur allt hänger ihop genom att man då ser den röda tråden genom ledtrådar som avslöjats längs vägen, utan att ha förstått att det var just ledtrådar. Här har författaren valt att knyta ihop trådarna genom berättande samtal som förklarar var, när, hur och varför. Det drar tyvärr ned intrycket av en i övrigt fängslande berättelse som det var en ren njutning att dras in i.

Silvervägen är författarens debutroman, och den är nominerad till det svenska deckarpriset Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut. Priset delas ut vid Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i samband med Bokmässan i september.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100176006
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris