Nästan helt ensam hos frisören

Cappuccino och månadsmagasin i en ganska öde frisersalong. Jag var här i dag med mitt spretiga och nästan vita hår (hur har det kunnat solblekas så mycket när det knappt varit någon sol?)

Jag köpte dessutom halvårskort på gymmet för två veckor sedan, till styrketräningslokalen, inte gruppträningspass. Humöret klev genast upp tio trappsteg, men jag känner mig samtidigt som en skurk. Jag åker till gymmet så att jag är där när de öppnar på morgonen vid sju-åtta. Nu under semestertider är jag nästan ensam där då. Jag är väldigt noga med att hålla avstånd och torkar av alla maskiner och tvättar händerna läääänge.

Men tänk om de nya rönen är riktiga, att viruset är luftburet? Det är svårt att veta hur man skall göra, särskilt som humöret och antagligen hälsan sjunker i takt med tiden under distansering, och livet känns så mycket roligare av endorfinerna från träning, men jag vill inte smitta någon och inte bli smittad själv. Svårt!

Undviker ni att gå till frisören nu när pandemin pågår? Vågar ni er till gym eller andra offentliga lokaler?

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!