Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.
Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.
Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.
Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)
Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.
Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.
När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.
Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.
Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.
Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.
Kram och ha en fin kväll 💞
Just nu - Just här 
Att träna hemma är nog ett klokt beslut och man kan göra mycket själv med den egna kroppen som motstånd. Att sedan rida och promenera i frisk luft ger ju också mycket. Krönikan har jag läst och visst ska man vara försiktig men att stärka kroppen med promenader är viktigt oasett ålder. Och den styrkan kan vi behöva. Att hålla avstånd och undvika folksamlingar är givet.
Även fast vi bor i stan har vi alltid mat och det vi kan behöva hemma för ett par veckor. Jag är uppvuxen med det så detta har jag tagit med mig när jag flyttade hemifrån. (Dock kanske då som ung för en vecka)
Färska grönsaker och frukt kan behöva köpas förstås.
Uppiggande med ditt collage.
Önskar dig lycka till med boken.
Ha det så bra ni kan.
GillaGillad av 1 person
Jag tror att jag kommer att träna mer lagom och mindre tungt nu, för att inte bryta ned kroppen och kunna stå emot eventuell smitta bättre. Litet styrketräning för att inte bli sned igen måste jag väl göra, men mest skall jag rida och ta promenader med hästen. Det ger ett inre lugn också som är så otroligt skönt, att rensa tankarna helt och hållet. Och att vara i naturen. Tur i oturen att det här kom nu när det börjar bli varmare. Det hade varit ännu jobbigare att sitta isolerad om det varit -20 grader, inte lika roligt att vara utomhus då. När allt lugnar ned sig hoppas jag att jag kan komma in till stan någon dag så vi kan ses och du får visa mig runt på söder.
Sköt om dig!
GillaGilla
Jag visar dig så gärna ” mitt Söder”. Och det kommer andra tider 😍
GillaGilla
Sociala kontaker är nåt jätteviktigt!! Nu för tiden sköter ju många unga det via cyberspace. Men jag vet att jag led av ensamheten när jag var långtidsarbetslös.
Och ja. En får ta en dag i taget…
Var rädd om dig!
GillaGillad av 1 person
Ja, man behöver sociala kontakter. Tur att det finns sociala medier nu när man skall hålla sig så isolerad som möjligt. Sköt om dig du också!
GillaGillad av 1 person
Låter klokt att strunta i gymmet och satsa på träning hemma. Det gör jag också. Låg sjuk förra veckan och hostan sitter i så nu har det blivit lugnt med träning men promenader i alla fall. Ska snart ta fram hantlar, gummiband mm. Och min dotter o man har gjort om sitt garage till gym så kan träna där också om jag vill. Att vara i skogen med hästar är ju ändå det bästa som finns. Igår när sonen och jag gick där i skogen så saknade jag min häst så himla mycket.
Jag brukar också handla så jag har det mesta hemma. Har handlat lite extra nu, ett paket havregryn, ett paket mjöl, ett paket ris extra. Men det får räcka. Är mest orolig för mina föräldrar. De är så envisa och vill knappt ta emot hjälp. Vi går och handlar tidigt på morgonen säger de…
Kul att du kommer framåt med din bok! Starkt gjort att ta tag i det efter ett långt uppehåll. Måste kännas så skönt när den blir klar! Vi får väl ligga lite lågt med den ny date och ta den sen när allt lugnat ner sig. Vill inte ut och åka pendeltåg som läget är just nu. Ta hand om er! Kram
GillaGillad av 1 person
Hoppas du mår bättre nu? Vilken envis hosta du dragits med. Mina föräldrar har också varit envisa, men nu tror jag att de börjar förstå allvaret. Pappa beställer sin medicin och får den i brevlådan och jag hämtar ut deras mat. Tråkigt att vi inte kan ses nu, men så snart det blir varmare kan vi kanske ses utomhus någonstans, dit vi kan ta bilen och där vi kan hålla avstånd till varandra och andra. Ta med picknick kanske. Man måste försöka göra vardagen så ljus man kan ♥
Ta hand om dig och familjen, kram!
GillaGilla
Karin Thunberg intervjuades på Aktuellt ikväll. Tycker att hennes resonemang är rätt. Men man kan ju se det krasst också – sjukvården vill inte ha hundratals (i Italien tiotusentals) ”gamlingar” på halsen som tar resurserna i anspråk som annars hade kommit den arbetsföra befolkningen tillgodo. Bara en tanke…
Att ”oroa sig” över elevernas studier och sociala tillvaro när skolorna stängs är i mina ögon irrelevant i sammanhanget. Just barn/ungdomar anpassar sig väldigt snabbt till nya förhållanden. De som inte har den disciplinen att plugga – tough luck. Å det där med socialt umgänge – jag menar de chattar/FBar ju med varandra även om de bara står en meter från varandra. Det är nog ingen fara. Sedan kan man diskutera om beslutet att stänga skolorna var rätt eller fel. Den där professorn Giesecke (cool snubbe) var helt emot lösningen när han intervjuades i Aktuellt ikväll.
Nu blev det en lååååång kommentar;-) Snygg selfie där, du ser inte ett dugg trött ut.
GillaGillad av 1 person
Jag är inte orolig över Jackie och Bella när det gäller skolan, jag kommer att kunna hjälpa till och se till att de gör det de skall. Värre kan det nog bli för barn i familjer som inte har studierutin, eller i familjer med olika problem. Skolan ger dels de här barnen struktur i sin vardag, dels en fristad. Ute på landet är bostäderna ofta större eftersom det är billigare här ute, så vi kommer att kunna samsas på den yta vi har, men tänk den familj som kanske bor i en mindre lägenhet och skall få vardagen att fungera med både vuxna och barn hemma från arbeten och skola. Det kan bli en mardröm.
När det gäller oss i västvärlden som levt i en tid då allt fungerat och vi har kunnat lita på att samhället tar hand om oss tror jag att det här är en chockartad upplevelse på många sätt när vi måste avstå saker och upplevelser som vi alltid tyckt oss ha rätt till. Jag tyckte att det var en märklig reaktion av Karin Thunberg att haka upp sig på att hon kände sig åldersdiskriminerad, när det viktigaste är att se till att sjukhusen hinner med att ta hand om alla smittade, och äldre har ju ansetts vara en riskgrupp. Jag läste ett uttryck som jag tycker passar bra: privilegierad arrogans. De som tillhör riskgrupper och envisas med att vistas i folksamlingar kan ju ha med sig ett kontrakt där de intygar att de inte vill ha vård om de blir smittade, utan överlåter sin plats till någon annan. För det är där vi kommer att hamna, att sjukvårdspersonalen tvingas välja vilken som skall få vård och inte.
GillaGilla
Ja man får ta en dag i taget, man måste tänka så
GillaGillad av 1 person
Ja,och göra det bästa av varje dag. Jag tycker att jag blev litet handlingsförlamad i början, men man måste nog bestämma sig för att upprätthålla en bra vardag. Jag arbetar ju hemifrån, så jag skulle kunna gå omkring i pyjamas hela dagen om jag ville, men jag tycker att det är en markering för sig själv att nu är det arbetsdag, att göra sig i ordning som om man skall iväg till en arbetsplats.
GillaGilla