Omöjlig kärlek – tips på böcker och filmer inför alla hjärtans dag

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan handlar det om att ge de fem bästa lästipsen inför Alla hjärtans dag som är på torsdag. Ni skall få fem tips på böcker, plus ett bonustips tillagt i efterhand eftersom den boken är så fin och jag glömde att ta med den.

Och så får ni två travar med tips på romantiska filmer i slutet av inlägget.

Böcker om kärlek är nästan alltid som mest fängslande när kärleken mellan två personer är i princip omöjlig, håller ni inte med?

Till min fem-i-topp den här veckan har jag valt några riktigt välskrivna och gripande böcker där kärleken mellan två personer är omöjlig eller åtminstone väldigt svår att leva ut, eller att leva med. Och när man tänker efter är den inte heller särskilt hälsosam.

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

♥  Jag vet inte hur många gånger jag här i bloggen har lyft fram trilogin om Kristin Lavransdotter. Den berättelsen är en av mina favoriter. Vilken kärlekshistoria. Egensinniga Kristin väljer mot allas vilja att gifta sig med sin stora förälskelse, Erlend. Och det går förstås åt pipsvängen eftersom han inte bara är snygg och väldigt charmig utan också oansvarig, och han sviker henne gång på gång. Jag var så irriterad på Kristin för att hon var så förblindad och inte insåg hur trassligt hennes liv skulle bli när hon inte följde sin fars vilja och gifte sig med den hon blivit bortlovad till, den lojale och omtänksamme Simon Darre, utan valde den lättsinnige Erlend. Nu, trettio år senare, kan jag bättre förstå henne. Livet är inte enbart svart eller vitt.

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

♥  Den lilla bokhandeln i Paris är betydligt nyare. I Sverige gavs den ut för tre år sedan. Jag läste den under vår Frankrikeresa förra sommaren och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

♥  Som om du inte fanns är också relativt nyutkommen, jämfört med Törnfåglarna och Kristin Lavransdotter. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio i Florens innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

Bonustips: Vem kan inte känna igen sig i den där himlastormande, förbehållslösa och okomplicerade förälskelsen, där Lucy och Gabe befinner sig i början av berättelsen i romanen Världen utan dig. När man känner sig fullkomligt förstådd och sedd. Innan verkligheten kommer närmare och förälskelsen inte längre är lika enkel och kravlös, och innan man inser att man vill välja olika vägar i livet, som inte stämmer överens med varandra. När man tvingas välja mellan att följa sina personliga drömmar och att anpassa sig till någon annan för förälskelsens skull.

.

Jag tycker inte att jag är någon romantiker, men i så fall undrar jag hur jag kan ha sådana höga travar med romantiska och kärleksfulla filmer…

De flesta av filmerna handlar om romantik och kärlek mellan människor, men någon handlar om kärlek till mat (Julie & Julia) och några mellan människor och djur/vampyrer/blå figurer (Hachikō, Skönheten & Odjuret, Twilight-serien, Dracula, En vampyrs bekännelse, Avatar).

Allra, allra bäst av filmerna är Brokeback mountain, som skildrar en komplicerad kärleksrelation (komplicerad, som sagt, mitt favorittema även bland filmer tydligen) mellan två män i västra USA mellan 1963 och 1983. Så fin kärlekshistoria och så fruktansvärt sorglig. Jag var tvungen att se alla filmer jag kunde komma över med skådespelaren Jake Gyllenhaal efteråt, där det slutade lyckligt för honom.

Fler tips får ni hos Johanna, där många andra har länkat till sina bloggar med sina personliga topplistor på samma tema.

♥ ♥ ♥

En måndag med vårkänslor och glada besked

Efter stormen Alfrida, snökaos och ishalka – i dag fick vi ett första smakprov av våren! Det var som om alla drogs med i vårkänslorna. Det blev en riktigt positiv dag.

Det började med att jag var barnvakt till den här lille killen när hans föräldrar var på Karolinska sjukhuset för att få ett avgörande besked. Nu kan vi alla andas ut, Max’ pappa är friskförklarad efter en kämpig tid.

Efter ett par timmar började Max bli trött, men ville absolut inte sova. Så jag försökte roa honom på olika sätt. Leksakerna var roliga en stund, men mest skrattade han när vi lekte titt-ut och när jag satte locket till hans leksakskorg på huvudet.

Sedan satte jag på en spellista med olika låtar som jag brukar lyssna på, lyfte upp Max och dansade med honom. Jag tycker om River flows in you på piano och när den började sken Max upp. Men nej, intresset höll inte i sig. Då bytte jag till låten Sweet but psycho… Klicka gärna på länken och lyssna på hur den börjar… Max älskade det! Jag spelade låten på repeat säkert tio gånger. Till slut var jag genomvarm, dels av dansandet, dels av Max som var som en liten kamin på tio kilo. Då insåg jag att Max hade somnat, sötisen. Till en låt som börjar med ett ruggigt skrik ;)

Jag blev bjuden på lunch, men hade med mig en egen poké bowl med råris, tofu, grönsaker och en dressing av bland annat fisksås och sesamolja. Jag tänker bli starkare, få mer stabilitet och bli lättare så att höften inte utsätts för lika stor påfrestning. Alltså tänker jag vara noggrann med vad jag äter under en period för att se om det fungerar och smärtan försvinner. Jag har inte glömt att jag skall berätta vad naprapaten sade förra måndagen.

Jag fick med mig hembakade hallongrottor till Bella och Jackie.

Förbi skolan och hämta barn och hem för att äta mellanmål, en grönkålssmoothie som jag hade förberett och kallrökt lax. Tycker ni att tulpanerna har sett sina bästa dagar..? Jag tillhör ju de som tycker att det är fint att fota vissna blommor med macroobjektiv. Jag kanske hinner det i morgon innan jag slänger blommorna.

I morgon skall jag köpa en ny  bukett. Jag hade tänkt handla på ICA på vägen hem, men det var stängt i dag på grund av ett rån sent i går vid stängning. Jag såg polisen vid butiken i morse och tänkte att de parkerat väldigt osmart, senare läste jag om rånet och förstod varför.

Vidare till gymmet. I går bad jag personalen att säga upp mitt medlemskap på gymmet eftersom jag tycker att det är för trångt på gymmet, särskilt i rummet för stretching. Jag vill kunna stretcha igenom kroppen för att bli av med den här skadan jag ältar hela tiden.

I dag kände jag knappt igen mig i rummet där man stretchar. Så mycket rymligare. Det var omstrukturerat så att det fanns plats för fler. Jag sade till killen som jobbar på gymmet att det var en bra förändring och att jag faktiskt funderar på att fortsätta träna hos dem nu  när det blev så bra, och det kommer jag att göra också.

Sedan hem i mörkret, äta middag och se det senaste avsnittet av True Detective.

Inte en rad blev läst i dag, och inte en rad blev skriven i boken. Men så mysigt att få tillbringa litet tid med Max, underbart att få glädjande besked om Max’ pappa, toppen att personalen på gymmet lyssnade på mina synpunkter så att jag kan fortsätta att träna där, härligt med vårvädret. En bra dag!

Men i morgon skall jag bara arbeta.

Sov gott!

Recension: I mörkret, av Cara Hunter

Det här är det andra fallet för kriminalkommissarie Adam Fawley. Jag har inte läst den första boken i serien, Hemmets trygga vrå, men jag upplever inte att det är nödvändigt. Jag fick snabbt en tydlig bild av både Adam Fawley och hans kollegor och fallen har ingenting med varandra att göra, så den här romanen lever upp till att kunna läsas fristående trots att den ingår i en serie.

Prologen skapar omedelbart ett intresse för historien och nyfikenheten håller i sig till slutet. En ung kvinna och ett litet barn hittas av en slump inlåsta i en källare, svårt medtagna och traumatiserade. Den alzheimersjuke gamle mannen som äger och bor i huset tycks inte veta vilka de är. Ganska snart gör man en koppling mellan kvinnan och barnet som hittats inlåsta, och en ung kvinna som försvann för ett par år sedan.

Historien svänger hela tiden åt olika håll allteftersom nya misstankar uppkommer och upptäckter görs. Vi får följa med i den vindlande utredningen, dras med på nya spår, hamna i återvändsgränder och följa nya ledtrådar som dyker upp. Jag gillar det här långsamma berättandet som mer liknar en pusseldeckare än en actionfylld Keplerroman.

Kriminalhistorien är spännande och jag lyckas inte komma underfund med hur allt hänger ihop förrän alldeles i slutet, och då är det för att författaren tycker att det är dags att avslöja det. Historien är som sagt spännande, men jag blir faktiskt mer nyfiken på de olika karaktärerna på polisstationen. Handlingarna avslöjar en hel del om deras personligheter och bilderna jag får av dem är lika tydliga som om jag såg dem framför mig. Det är inga stereotypa personbeskrivningar, tvärtom är de ganska komplexa, och alla har både sympatiska och mer otrevliga drag.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien om kriminalkommisarie Adam Fawley, jag vill fortsätta att följa honom, den nyligen befordrade kriminalinspektören Gareth Quinn och kriminalassistenten Erica Somer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2019-01-23
Serie: Adam Fawley (# 2)
Originalets titel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Formgivning: Lars Sundh
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990550
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris