Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
Jag har läst ungefär en fjärdedel av Andras vänner och tycker mig känna igen ramen för berättelsen från författarens senaste bok; Stora små lögner (som för övrigt visas som teveserie hos HBO Nordic just nu, med bland andra Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Laura Dern i några av rollerna). Det är en psykologisk spänningsroman med väl utmejslade karaktärer som agerar som folk antagligen gör ibland i vanliga livet också, med en viss framtoning utåt och helt andra känslor och tankar inom sig. Precis som i författarens föregående bok får man veta redan inledningsvis att något hemskt kommer att hända, och sedan pendlar historien mellan nutid och dåtid.
Citatet är från sidan 51:
Det fanns saker han kunde säga till Clementine, anklagelser han ville slunga ur sig, men han visste att så snart de lämnat hans mun skulle han vilja ta tillbaka dem, för han själv förtjänade så mycket värre. Ändå fanns anklagelserna ständigt där, inte på hans tunga men i hans strupe, som om de fastnat halvvägs, som en bit osmält mat, så att det ibland kändes svårt att svälja.
I dag skulle hon hålla ett av de där meningslösa föredragen som hon numera höll. På något bibliotek ute i någon avlägsen förort. Det var säkert ingen som skulle komma dit i det här vädret. Varför gjorde hon det? Hon tackade nej till spelningar för att göra det här obetalda arbetet. Det var obegripligt för Sam. Hur kunde hon välja att återuppleva den där dagen, medan Sam hela tiden kämpade för att hindra glimtar av skamfyllda minnen att om och om igen dyka upp i huvudet?
Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten
♥