Bokbloggsjerka v 17 – Favoritförlag

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Spontant tänker jag på Sekwa förlag och till exempel boken I väntan på Bojangles. Jag är litet extra svag för fransk film och litteratur, som ofta är känslosamt, litet lätt melankoliskt och väldigt charmigt, där tempot är litet långsammare och det kanske inte alltid blir ett lyckligt slut utan mer som livet faktiskt är, ganska slumpartat.

Men jag gillar å andra sidan variation, och den senaste tiden har jag läst en alldeles underbar roman från Louise Bäckelin Förlag; Problemet med får och getter, en charmig pusseldeckare i 50-talsmiljö från Albert Bonniers Förlag; En sax i hjärtat, en kriminalroman med övernaturliga inslag från Piratförlaget; De mörkermärkta, Camilla Läckbergs senaste kriminalroman från Forum bokförlag; Häxan, en stark debutroman om slavhandelns konsekvenser från Norstedts förlag; Vända hem.

Ja, ni vet ju själva, listan över förlag som ger ut spännande litteratur kan bli hur lång som helst. Förlagen är bra på olika typer av litteratur och vill man ha variation får man läsa böcker från inte bara ett förlag utan från många.

Länkar till fler som diskuterar favoritförlag finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 14 – Bokserier som pågår i en evighet

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

 

I vissa fall vill man att de skall fortsätta för evigt, och när de slutar saknar man de fiktiva personerna som om de vore verkliga människor. Så var det med Kulla-Gulla. Jag läste serien som barn och älskade den. För något år sedan såg jag den på Bokbörsen och köpte hela den vackra serien. Snart skall jag läsa den igen, nu med vuxna ögon och andra perspektiv, men tills dess är jag bara glad att se hela serien stå där i bokhyllan.
.

Deckare brukar kunna rulla på i en evighet, det finns ju hela tiden nya kriminalfall att lösa. Men för att hålla intresset vid liv tycker jag att det krävs att det sker en personlig utveckling hos huvudpersonerna, som i Cilla och Rolf Börjlinds deckarserie om Olivia Rönning och Tom Stilton. Eller att böckerna är enormt charmiga, som de här pusseldeckarna av H K Rönblom.

Länkar till fler som diskuterar evighetslånga bokserier finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 12 – Författare som bidrar till film

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film? Om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Tre bra böcker som blivit film

Cilla & Rolf Börjlinds första del i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton; Springfloden, blev en otroligt bra teveserie. Efter två avsnitt stod jag inte ut med att vänta på övriga åtta avsnitt och köpte boken. Sedan plöjde jag hela serien och såg förstås teveserien också. Det kan mycket väl vara min favoritserie bland kriminalromaner. Jag hoppas att SvT lyssnar på folkets vilja och gör teveserier av Börjlinds övriga böcker i serien också.

I slutet av förra året började man filma berättelsen som bygger på Meg Wolitzers bok, Hustrun. Glenn Close, Jonathan Pryce, Christian Slyter och Frances McDormand är några av skådespelarna. Jag var väldigt nyfiken på den här boken, som gäller den alltid så aktuella frågan om livsval. Dels utifrån vad man själv vill med sitt liv, dels av hänsyn till andra, dels utifrån vilka möjligheter som samhällets strukturer ger och vilka hinder de utgör. Min spontana känsla när boken var utläst, var att det inte var en bok helt i min smak. Men jag kunde inte sluta fundera på den, och efterhand insåg jag att författaren avsett mycket mer än vad jag först fått intryck av. Ju mer jag funderade på både bokens form och handling, desto mer växte den i mina ögon. Det skall bli väldigt spännande att se filmen när den kommer.

If I stay är en fin film som baseras på den ännu mer gripande boken med samma namn. Det var bland annat huvudpersonens fantastiska cellospel som fick vår ena dotter att börja spela cello. Filmen vinner på den vackra musiken, men den når inte upp till bokens nivå i övrigt. Jag satt och läste den där våra tjejer tar danslektioner. Det gick förbi andra människor hela tiden och det satt andra i fåtöljerna bredvid. Så sade plötsligt en sexårig flicka till mig: du är alldeles blank på ögonen, varför är du det? Jag berättade litet om handlingen och att det var väldigt sorgligt. Hon verkade nöja sig med den förklaringen.

 

Två böcker som borde bli film

Mamma är bara litet trött och Det är något som inte stämmer är två böcker som borde bli film. Den första handlar om utbrändhet och den andra om otrohet och skilsmässa. De är inga mästerverk som böcker, men jag tror att många som varit i samma situationer kan känna igen sig i huvudpersonerna och kanske, kanske få litet styrka ifrån dem.

 

Länkar till fler som diskuterar stereotyper i böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.