Lästa böcker i mars och månadens bästa

Med min begränsade lästid är jag numera väldigt selektiv med vad jag läser. Böcker som inte fångar mitt intresse inom ett rimligt antal sidor slutar jag helt enkelt att läsa. Den här månaden har jag bara läst två böcker, men å andra sidan ungefär 1000 sidor. Båda böckerna är väldigt bra på olika sätt. Klicka på boktitlarna här nedanför om ni vill läsa vad jag skrivit om dem.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

★★★
Vuxna människor av Marie Aubert

Nu har den första chocken efter coronavirusets inträde i vår värld börjat lägga sig, och jag tror att jag har vant mig att leva med oron. Dags att lyfta av den blöta filt som legat över mig den senaste månaden och strukturera tillvaron efter de nya förutsättningarna. Att vänta ut det här viruset går inte, det inser jag.

Romanen Som pesten var en hjälp för mig faktiskt, att få bättre grepp om vad en pandemi innebär för personer och samhällen. Som terapi i en lightversion.

Har ni läst någon riktigt bra bok den senaste tiden som ni kan tipsa om?

Önskar er en fin skärtorsdag!

Lästa böcker i februari och månadens bästa

Att jag läser väldigt mycket facklitteratur varje dag innebär inte att jag får nog av läsning. Tvärtom, faktiskt. Efter att ha grävt ned mig rejält i internationella teoretiska diskussioner kring juridik och samhällsutveckling fick jag ett sådant enormt behov av att läsa bara för att koppla av. Jag längtade efter att ha ett flyt i läsningen och inte behöva tänka precis hela tiden på vad jag läste och vad det innebar, egentligen, och ur olika perspektiv.

Det ledde till att jag nöjesläste sex stycken böcker under februari, och allihop var riktigt bra. En reportagebok och en spänningsroman ger jag högsta betyg. Tre av böckerna skulle passa perfekt som bokcirkelböcker; Klubben, Lite död runt ögonen och Doktor Glas.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Klubben, av Matilda Gustavsson
Ingen utväg, av Cara Hunter

★★★
Lite död runt ögonen, av David Ärlemalm
Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg
Mellan djävulen och havet, av Maria Adolfsson

★★★

Redemption Point, av Candice Fox

I dag skall jag gräva ned mig i rättsteori igen och förhoppningsvis räta ut en del frågetecken, eller kanske bara konstatera att frågetecknen kvarstår, vi får se. Som nöjesläsning har jag inte bestämt mig för vilken bok jag skall läsa nu. Har ni läst någon riktigt bra bok den senaste tiden som ni kan tipsa om?

Om urminnes hävd, och varför samebyn vann i målet mot staten

Det här är ett av de mest komplicerade mål som varit uppe i Högsta Domstolen.

Ni känner kanske till att Girjas sameby har drivit en rättsprocess mot staten sedan 2009. Frågan har gällt vem som har rätt att upplåta jakt och fiske på området, samebyn eller staten.

Det har alltså inte handlat om vem som har rätt att själv utöva jakt och fiske på området, utan om vem som har rätt att också bestämma att någon annan får jaga och fiska. Samebyn har varit kritiska till att staten upplåtit jakt- och fiskerättigheter till andra, vilket har stört rennäringen. Dessutom anser samebyn sig känna bäst till djurlivet i området, och kan avgöra vad som bör jagas och inte för att hålla djurpopulationen på en lämplig nivå.

I dag kom domen som gav samebyn rätt.

Kortfattat om domen och om urminnes hävd

Jag har inte hunnit läsa domen noggrant än (den är på 92 sidor), men så här uppfattar jag innehållet i korthet.

Jakt- och fiskerättigheterna har etablerats genom de rättigheter som enskilda samer tidigare har förvärvat genom så kallad urminnes hävd, det vill säga den juridiska rätt som grundar sig på att man under lång tid har haft rätt att använda marken.

Högsta Domstolen hänvisar till att det vid mitten av 1700-talet hade utvecklats en i förhållande till kronan exklusiv rätt för samer på området att råda över jakten respektive fisket. Från mitten av 1700-talet och fram till tillkomsten av 1886 års renbeteslag försvagades visserligen samernas faktiska position genom olika statliga åtgärder, ”men ingen av dessa åtgärder var av det tydliga och definitiva slag som skulle ha kunnat utsläcka rätten att råda över jakten och fisket”. Högsta Domstolen anser att denna rätt gick över till medlemmar i samebyn under 1800-talet.

Även om det saknas ett skriftligt avtal om nyttjanderätten visar den långa tiden man nyttjat marken att det funnits ett muntligt avtal, och ett sådant är också giltigt som avtal. I praktiken brukar urminnes hävd innebära att man nyttjat marken under två mansåldrar, vilket skulle innebära ett nyttjande som pågått minst sedan 1880-talet. Samebyns nyttjande av marken sträcker sig längre än så, och ligger alltså klart inom ramen för den tidslängd man kan kräva.

Om ni vill läsa hela domen, så finns den här. Domen innehåller bakgrunden till det här målet, vad som gäller kring samernas rätt till jakt och fiske, sedvanerätt och urminnes hävd, tolkning av rennäringslagen och mycket mer. Viktig och intressant läsning.