Recension: Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet

Tänk om den första bok jag läser i år sätter nivån för årets kommande läsning, det vore fantastiskt. För det är precis vad den här romanen är, fantastisk. Lågmäld med snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt.

Jo och Lou har lämnat det hektiska Parislivet där Jo arbetat som specialistläkare. De njuter av att få bli gamla tillsammans på sin favoritplats på jorden, den lilla ön Groix utanför Bretagnes kust i Frankrike. Ön är bara sju kilometer lång och tre kilometer bred med drygt 2000 invånare, vilket gör stämningen mellan öborna familjär.

Vårt första möte blir med Jo, när han sitter längst fram i kyrkan med rödsprängda ögon på sin älskade hustrus begravning och undrar vad det var som gick fel. Det borde ju ha varit han som lämnade först, inte hon, så full av liv och bara drygt femtio. Hon var den varmhjärtade och omtänksamma, den som höll ihop familjen och kontakten med vännerna. Han gav sin kärlek och tid till henne och till arbetet, och till Pomme, ett av barnbarnen. För övriga i familjen har han varit mer som en skuggfigur, som funnits där men inte varit särskilt engagerad eller delaktig.

Lous plötsliga bortgång sätter igång en lång rad av händelser då det mesta blir ifrågasatt och omprövat. Som sin sista vilja ger Lou i uppdrag till Jo att se till att deras barn blir lyckliga:

”Du var en fantastisk älskare, en underbar make, men en frånvarande far. Din far och  din farfar gav sig ut på sjön och du har gjort samma sak. Dina förfäder vigde sina liv åt havet, själv vigde du ditt åt sjukhuset. Våra barn har klarat sig bra yrkesmässigt, men de är inte lyckliga. Att juristen läser upp det här brevet för dig i dag betyder att jag inte längre kan göra något för dem. Det är upp till dig nu.” (citat från sidan 37)

Vi får följa hur familjen kämpar på olika sätt för att nå fram till varandra, nu när Lou inte finns med dem längre som det sammanhållande kitt som hållit ihop familjen. Precis som i de flesta familjer rymmer den här familjen både hemligheter och lögner, svek, brustna relationer och otrohetsaffärer. Men också väldigt mycket ömhet, värme och kärlek.

Min abstinens när boken var utläst, efter den underbara berättelsen och den mysiga miljön, fick  mig att läsa på om ön Groix och staden Lorient, som ligger drygt en mil från ön på fastlandet. Groix hamnar definitivt på min bucket list över platser jag vill besöka.

Mellan himmel och Lou är den första bok jag läser av Lorraine Fouchet, nu vill jag läsa flera. Jag ser fram emot nästa översatta bok som kommer i juni i år; Poste restante, ett brev till Locmaria, som också utspelar sig på ön Groix.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2018-03-20
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Entre ciel et Lou
Översättare: Anna-Stina Johnson
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789188697080
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

Sju dagar med familjen – Söndagens smakbit ur en bra bok

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:


För två år sedan insåg jag att trenden med julböcker, det vill säga feelgoodromaner med mycket julkänsla, kommit även till Sverige. Jag läste boken Let it snow, och det jag kände när jag läste den var verkligen äkta, vintermysig julstämning. I år verkar antalet julböcker svämma över alla bräddar, och jag trodde att det här var en av dem.

Så var det inte riktigt. Visserligen utspelar sig handlingen kring jul och nyår, och visst är det bitvis både mysigt och snö, men mest av allt är det en insiktsfull relationsroman om en familj och deras olika relationer till varandra. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Närmare analys och omdöme om Sju dagar med familjen kommer på tisdag. Här är ett smakprov utan spoilers från sidan 142 f. En av döttrarna ringer till sin pojkvän sedan sex år tillbaka, mannen hon skall gifta sig med inom ett år. Hon har precis fått veta att hennes mamma har cancer:

”Gråt inte. Hon klarar det”, sa han stelt.
” Och om hon inte gör det? Min mardröm, liksom! Hon får inte, får inte dö.”
”Så får du inte tänka.”
” Jag fick reda på det av en slump alldeles nyss. Jag kollade i hennes iPad och såg alla hennes sökningar, och sen mejlet från Nicola också.”
”Nicola?”
”Hennes bästa väninna. Du har träffat henne. Hon den blonda, lite högljudda?”
”Just det, hon ja. Du Liten, jag är hemskt ledsen men vi ska ha champagnefrukost här. Du ska se att det ordnar sig. Vi pratar sen.”
Och han lade på.

Inte särskilt julmysigt, eller hur? Det här stycket tycker jag förmedlar ganska bra hur mycket outtalat det ryms under ytan, både vad gäller känslor och handlingar. Berättelsen rymmer en hel del svärta, men mycket feelgood också som gör att boken är lättläst.

Transformationen, av Magic Frigren

Bella och Fame

Transformationen är den första delen i en planerad trilogi om Melly och hennes vänner. Vi får följa henne från det att hon kommer som en skamsen, sorgsen och religiöst grubblande ung kvinna till sina släktingar, genom ett spännande mysterium med en trehundra år gammal dagbok och en jakt på ledtrådar för att finna formeln till att se in i framtiden, till det att mysteriet får sin upplösning. När berättelsen är slut har Melly och hennes vänner kommit till viktiga insikter om både sig själva och vad de vill med sina fortsatta liv.

Tidigare i år läste jag Historieläraren av Matt Haig. Den här romanen har likheter med den. Den är eftertänksam och innehåller många funderingar och klokheter om livet, samtidigt som berättelsen fullkomligt porlar av kvickhet och humor. Jag tycker mycket om språket och hantverket. Det är en skickligt uppbyggd intrig som håller ihop från början till slut och det är väldigt spännande på ett pusseldeckarvis. Inte minst hur historierna om Tibra, en alkemist som levde för trehundra år sedan och lyckades upptäcka formeln för att se in i framtiden, och Melly skall vävas ihop, vilken koppling de båda kvinnorna har till varandra.

Jag upplever Transformationen som en så kallad crossoverroman som kan läsas och uppskattas av både ungdomar och vuxna, men framförallt tycker jag att det är en roman för unga vuxna, och kanske borde den marknadsföras som en sådan för att nå ut till fler. Jag tycker inte att omslaget motsvarar stämningen som berättelsen förmedlar, och tror att romanen skulle tjäna på ett mindre dystert omslag.

Jag ser med förväntan fram emot att läsa de kommande delarna också. Jag vill inte släppa taget om alla de fängslande karaktärerna i berättelsen. Särskilt intressanta och färgstarka är kvinnorna, och de spelar också de mest framträdande rollerna i romanen. Jag vill veta vad de många mystiska händelserna och upplevelserna kommer att leda till. Särskilt de som berör Melly själv. Vem är hon, egentligen?

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2017-04-18
Serie: Transformationen (del 1)
Förlag: Magic Frigren Press
Formgivning: Fredrik Frigren
ISBN: 9789177731047
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris