Vardag med guldkant – fika, frukost och luncher med nära och kära

Kan ni välja vad ni vill äta från en buffé? Det kan inte jag, jag väljer litet av allt..! :)

Jackie har haft tandställning sedan förra våren, och redan i början av februari var det dags att ta bort den. Efter tandläkarbesöket gick vi in till konditoriet bredvid tandläkaren; Bagarbröderna, för att fira.

Jackie är som jag, vi kan inte välja, så vi åt både varsin smörgås och fikabröd, jag valde en minisemla, som var den godaste jag ätit. Jag frågade konditorn hur han bakat den för att få den så perfekt med luftig vetebulle, alldeles lagom smaksatt mandelmassa och grädde och krispigt lock. Han slingrade sig, och jag som inte kan tolka subtila undanflykter frågade vidare om mjölsort med mera tills Jackie stoppade mig :)) Så jag vet inte receptet, bara att Bagarbröderna i Norrtälje har de godaste semlor jag ätit.

Haha, nu när jag kollade upp länken, så läste jag detta :))

Det är fortfarande oroväckande lugnt på slottet här där vi bor, men kökschefen berättade att allt kommer igång i mars. Jag hoppas det, för både slottets ägare, de anställda och hela bygdens överlevnad.

Det finns ingen meny på slottets hemsida och ingenting om dagens lunch (snälla ni, uppdatera hemsidan, Facebook och Instagram, jag vill att ni överlever!), så jag ringde tre gånger och fick till slut svar, och kunde fråga om jag och Mia kunde boka bord för lunch i fredags. Inga problem, det är kockens val som gäller fram till mars, det vill säga, kocken lagar något av det som finns hemma. Vilket blev pocherad torskrygg med potatis, sås och hackat ägg med dill och kapris. Till kaffet fyra sorters kakor. En mysig långlunch med lika inspirerande samtal som alltid!

Jag åkte hem från vår lunch med huvudet fullt av nya idéer och tankar!

Mia och jag arbetar hemifrån båda två, jag med min avhandling och lektörsutlåtanden, och hon med eget företag som hon startade för tjugotre år sedan, och som ger henne tillräckligt med vinst för att ensam kunna ha råd med egen gård. Starka kvinnor som Mia sprider god energi! Vi träffas och äter lunch när vi har tid, och bilderna här ovanför är från ett tillfälle tidigare i vinter då vi åt lunch på Nedergården här i närheten.

Ibland vill jag inte laga och äta lunch ensam hemma, och passar på att äta på Café Chocolate när jag väntar på att hämta Jackie på gymmet efter skolan, eller själv har tränat.

I morse testade jag och Patrik slottets frukostbuffé. Bella och Jackie var hos sina pojkvänner, så de fyra missade tillfället, men å andra sidan skulle de aldrig i livet gå upp tidigt för att äta frukost klockan 7.30 ;)

Jag äter alltid fruktsallad om det finns, och kokt ägg. I dag drack jag även ingefärsshot och åt slottets egen bärkompott, varmt och sprött bröd, en smörig och god croissant och litet till. Jag var mätt fram till alldeles nyss!

Mona/Boktanken och jag träffas också ibland. för några veckor sedan sågs vi för långlunch i Sigtuna, vid Steninge Slottsby. Vi har många gemensamma intressen och hade som alltid mycket att prata om. Mona är precis som Mia en driftig kvinna med eget företag. Jag hoppas kunna anlita henne då jag skall ta fram en PowerPoint-presentation till min avhandling. Och så ser jag fram mot vår utflykt med kameror till Ingbo källor :)

Jag tänker bli bättre på att träffa mina vänner, det ger så mycket positiv energi! ☀️

Önskar er en fortsatt fin söndag!

En kvinnas plats är ute i världen – Lektioner i kemi, av Bonnie Garmus

Jag berättade i mitt förra inlägg att jag nyligen var inbjuden till en bokträff med Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrands Förlag. Förutom den helt nyutgivna roman jag fick i brevlådan och som jag visade er, landade en goodiebag hos mig några dagar senare, med ett manus, det planerade bokomslaget (snyggt!), en penna, pennvässare och två kylskåpsmagneter, allt i en för berättelsen tidstypisk mapp.

Läs gärna det medföljande brevet om handlingen, som beskrivs som ”skruvad och underhållande”

Boken valdes ut som en av de tio mest spännande debutromanerna under 2022 av tidningen The Observer. Handlingen utspelar sig i Kalifornien i början av 1960-talet och handlar om Elizabeth Zott, en kemist som hålls tillbaka i karriären eftersom kvinnans plats anses vara i hemmet. När hon oplanerat blir gravid, ensamstående med sitt barn och dessutom får sparken från sitt arbete på ett laboratorium, tackar hon ja till att leda ett matlagningsprogram på TV. Hon bestämmer sig för att undervisa landets förbisedda hemmafruar, och de män som plötsligt börjar titta, mycket mer än bara recept. Hon lär dem också kemins lagar (”ta en halvliter H2O och tillsätt en nypa natriumklorid”) och hur man ändrar status quo. Hon lär kvinnorna att en kvinnas plats är ute i världen. Boken kommer att filmatiseras med skådespelerskan Brie Larson i huvudrollen.

Visst låter den lovande!

Så snygga kylskåpsmagneter med citat ur boken. Huvudpersonen avslutar varje matlagningsprogram med: ”Barn, gå nu och duka bordet. Mamma behöver en stund för sig själv”

Håll utkik i maj, då kommer den ut i bokhandeln!

Ny roman i brevlådan: Äpplet faller inte, av Liane Moriarty, och en diskussion om bokgenre

En tegelsten, som alltid av Liane Moriarty

Jag fick en inbjudan till boksamtal om vårens nyheter hos Albert Bonniers förlag och Wahlström & Widstrands förlag, och som en present fick vi som deltog välja en av vårens böcker. Jag hade svårt att välja, men valde till sist den här.

Jag slukar alla Liane Moriartys romaner, och mitt betyg brukar bli fyra av fem. Berättelserna är snabblästa, innehåller både djup och svärta och skildrar vanliga människors liv, och ofta våra ganska sorgliga försök att skapa en fin fasad utåt för att dölja vad som egentligen pågår i våra hem och i våra innersta rum. Tänkvärda böcker.

På Instagram klassificerade jag boken som en feelgoodroman, och fick snabbt en kommentar om att den snarare ingår i genren Psykologiskt drama. Fine för mig, jag bryr mig inte så mycket om vilken genre en bok tillhör. Men intressant ändå, och väldigt roligt och intressant när det blir interaktion med andra i sociala medier. Jag är en nyfiken person som älskar att gräva i detaljer, så jag började läsa på om genres.

Så här gick vår diskussion:

Malins bokblogg: Kallar du hennes böcker feelgood? 🤔 För mig är de för mörka för att kallas feelgood. Psykologiskt drama beskrivs denna som och det tycker jag är träffande.

Jag: Psykologiskt drama passar också bra. Men jag tycker att de är feelgoodromaner, och att det som gör dem så bra och att de sticker ut, är att de har mycket mörker. Men det är ändå mysigt hela vägen, och jag känner mig inte knäckt efteråt utan tvärtom lyft. Däremot är det ju inte feelgood på det sättet som det ofta var tidigare, då handlingen bestod av en ung och naiv kvinna som var olyckligt kär och i slutet av boken var lyckligt kär igen. Liane Moriartys romaner handlar ofta om människor med längre livserfarenhet.

Malins bokblogg: för mig är inte en feelgood en ung och naiv kvinna. Jag har läst alla hennes böcker men tycker ingen av dem är alls åt feelgood-hållet så vi definierar nog genren olika helt enkelt. Jag läser mycket feelgood, men Moriartys böcker tycker jag skiljer sig mycket från dem. Vi tycker olika där. 😊

Jag: Det där var ju en intressant fråga som jag måste gräva litet i :) Vad innebär egentligen olika genres osv. Det verkar som vissa anser: ”Liane Moriartys signum är feelgood med tydliga inslag av feelbad och denna bok är inget undantag … underhållande för den som vill reflektera över livet”, men på Amazon klassas den som psykologiskt drama. Själv vill hon inte kalla böckerna thrillers i alla fall, även om det ofta är något mörkt som händer med många vändningar innan det oväntade slutet. Det är knepigt att genrebestämma böcker. Som att kalla en hårdkokt kriminalroman för deckare, det känns inte heller helt rätt. Hur som helst, insiktsfulla är i alla fall hennes romaner och för mig är aldrig slutet det viktiga, utan hennes fantastiska person- och miljöbeskrivningar.

Malins bokblogg: hahaha 😄 ja, det är intressant med genre. Men också hur olika vi läsare kan läsa in i böckerna. Deckare är ju också en bred genre där vissa säger deckare, andra thriller och en tredje spänning. 😅 Kanske läser man också in olika beroende på vad man brukar läsa i vanliga fall. Jag läser sällan deckare och kan tycka en deckare är rå som någon annan tycker är rätt mesig.
Håller med om hennes böcker – alltid insiktsfulla och med en underliggande spänning.

Den här romanen av Liane Moriarty gav jag faktiskt bara två av fem i betyg

Jag skall visa er fler nya böcker och ett manus till en kommande bok som har skickats till mig. Böcker, alltså ♥ ♥ ♥