Recension: Mödrarnas söndag, av Graham Swift

Så här snyggt är omslaget när man vecklar ut det – en del av en målning av konstnären Leonardo Dudreville

”En gång för länge sedan”, så börjar den här omtumlande och fantastiska berättelsen som dels är en kärlekshistoria, dels en tidsskildring som på sätt och vis rymmer hela 1900-talet.

Mödrarnas söndag syftar på den dag på året, då tjänstefolket på engelska gods fick ledigt för att åka hem till sina familjer. Det här är en berättelse om vad som hände några familjer just den ödesmättade dagen, den 30 mars 1924, och vilken betydelse det fick för den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild på Beechwood.

Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod uppställt och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville i det. Självklart kunde han det. Och hon hade aldrig varit i det förut, och hon skulle aldrig vara i det igen. Och hon var också naken.

För första och enda gången möts husjungfrun Jane Fairchild och den ende levande sonen och arvtagaren till godset Upleigh, Paul Sheringham, på hans föräldragods. Under sju års tid har de i hemlighet varit älskande och tvingats att träffas i smyg i buskar och uthus. Nu har han bett henne att komma till godset. Just den här dagen har inte bara tjänstefolken lämnat godsen för att bege sig till sina familjer. Även herrskapet Sheringham har rest på utflykt för att planera det arrangerade bröllop som skall stå om två veckor, mellan Paul Sheringham och familjen Hobdays dotter, i syfte att försöka bevara det som varit och som annars riskerar att försvinna.

När husjungfrun Jane Fairchild kommer cyklande längs grusgången upp mot godsets huvudentré, öppnar Paul Sheringham den stora porten för henne och hjälper henne av med kläderna, som om han i den nya situationen är underordnad henne istället för tvärtom. Efteråt ligger hon kvar i hans säng och ser på honom på samma sätt som en hustru skulle göra medan han i lugn och ro klär sig. Han har ett inplanerat möte med sin blivande fru och måste ge sig av, men han tar god tid på sig, klär sig onödigt elegant och kommer med all sannolikhet att bli försenad. Knappt märkbart, men väldigt kännbart, låter författaren oss ana att något kommer att hända som skall förändra allt, för alla.

Mödrarnas söndag hade kunnat vara en djupt tragisk berättelse om otillåten kärlek, men samtidigt som den är sorglig och gripande är den också livsbejakande. Till skillnad från Paul Sheringham, som tvingas fylla sina bortgångna bröders platser och ensam vara släktens framtidshopp, har husjungfrun Jane Fairchild ingen familj och därför inte heller några krav på sig om att hon bör bli vid sin läst och inga krav på hur hon bör uppföra sig. Hon har ingenting att förlora och kan själv välja vilken riktning hon vill att hennes liv skall ta. Förmiddagen på godset Upleigh blir ett uppvaknande. När Paul Sheringham lämnar henne ensam på godset går hon omkring naken i alla rum och känner sig för första gången mer som sig själv än någonsin tidigare.

När Jane Fairchild cyklar tillbaka till sin arbetsplats hos herrskapet på Beechwood upplever hon en oväntad känsla av frihet. Det känns som om hennes liv just har börjat, som om dagen har vänts ut och in, som om det hon varit med om och lämnat bakom sig inte är förlorat i ett hus, utan påverkar hela hennes sätt att se på livet, som om det har blandat sig med luften hon andas. Med ens vet hon vad vill göra med sitt liv.

Nästan maniskt läste jag boken i ett svep från början till slut. Jag måste få veta hur det skulle gå, vad de illavarslande antydningarna skulle visa sig ha för innebörd. Tankarna fortsatte efter att boken var utläst, och jag kände ett behov av att läsa boken en gång till. Den här gången lugnare, för att njuta av prosan och inte missa någon enda tanke eller formulering. Det är en berättelse om otillåten kärlek och det är självklart en bok om klass, det är ofrånkomligt när det handlar om godsägare och tjänstefolk. Men berättelsen visar också hur maktstrukturer kan förändras beroende på både personliga och yttre omständigheter. Det är en ovanligt tunn bok, men den rymmer så mycket och berör så djupt.

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-03-10
Originaltitel: Mothering Sunday
Översättare: Hans-Jacob Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100169299
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Mocka, av Tatiana de Rosnay

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen – till varje pris.

 

Så tyckte jag om boken

Baksidestexten får det att låta som om det här är en slags deckarhistoria, där huvudsyftet med berättelsen är att hitta bilföraren som smet från olycksplatsen. Visst är det väldigt spännande, men för mig var det i första hand den psykologiska spänningen, den realistiska skildringen av hur olika medlemmarna av en familj kan agera och fungera när något så hemskt händer som i Mocka, som fick mig att hela tiden vilja läsa vidare. Hur de närmaste vännerna och omgivningen reagerar när en familj bryts sönder. Hur familjehemligheter väcks till liv och kommer upp till ytan när någonting så här hemskt inträffar. Hur man omprövar sin tidigare ståndpunkt i förhållande till både det förflutna och framtiden. Hur man plötsligt kan agera fullkomligt ologiskt, men ändå uppfatta det som helt naturligt i den situation man just då befinner sig.

I början reagerade jag på språket, som jag uppfattade som korthugget och med en distanserad ton. Efterhand som jag läste insåg jag att språket är en av bokens stora förtjänster. Dels motsvarar kärvheten det skyddande skal som Justine lindar runt sig för att uthärda och inte gå under av sorg och oro, dels tror jag att den litet kärva tonen krävs för att hålla berättelsen uppe, med tanke på det gripande öde som drabbar personerna i boken.

Man skulle kunna tro att boken är tung att ta sig igenom, men den är tvärtom väldigt snabbläst. Mestadels läste jag den på ett stimmigt café, och berättelsen fick mig att glömma både tid och rum. När boken var utläst stannade känslan som boken förmedlat kvar hos mig väldigt lång tid efteråt. Det här är en fullkomligt underbar bok.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 321
Utgivningsdatum: 2017-03-14
Originaltitel: Moka
Översättare: Ulla Linton
Förlag: Sekwa
Formgivning: Sebastian Gröndahl och Magnus Petersson
ISBN: 9789187648762
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lästa böcker i mars 2017

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I mars var min favorit Johannes Anyurus dystopi, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, som var en läsupplevelse långt utöver det vanliga. Min gissning är att den blir Augustnominerad i höst.

Tretton lästa böcker den här månaden, men så var det också en hel del kvällar och helger som var kalla och grå, och som passade perfekt för läsning. Dessutom var tre av böckerna små sagoböcker som gick snabbt att läsa, även om man fastnade vid varje illustration, den ena vackrare än den andra.

En väldigt bra läsmånad med en bok som var topnotch på alla sätt; De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Mest hade jag sett fram emot att läsa om Trippelmordet i Uddevalla, och den boken motsvarade mina förväntningar fullt ut. Den visade att verkligheten som vanligt överträffar dikten. True crime med verkliga mordfall och brottsutredningar behöver inte tampas med frågor om trovärdighet, vilket ofta är fallet för påhittade kriminalhistorier.

 

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Johannes Anyuru, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Betyg: 5/5
Thomas Bodström & Lars Olof Lampers, Svenska brott. Trippelmordet i Uddevalla. Betyg: 5/5
Antoine Leiris, Mitt hat får ni inte. Betyg: 5/5
Beatrix Potter, Sagan om Pelle Kanin. Betyg: 5/5
Beatrix Potter, Sagan om Kurre Ekorre. Betyg: 5/5
Beatrix Potter, Sagan om Skräddaren, Katten & Mössen. Betyg: 5/5
.

★★★★
Marie Bengts, En sax i hjärtat. Betyg: 4/5
Anna Jansson, Det du inte vet. Betyg: 4/5
.

★★★
Litterär kalender 2017. Betyg: 3/5
Cecilia Lindblad, Det havet gömde. Betyg: 3/5
Kristina Ohlsson, Syndafloder. Betyg: 3/5
.

★★
Liane Moriarty, Andras vänner. Betyg: 2/5

 

Nu under april skall jag fokusera på att läsa böcker som jag har hemma, och som fått vänta på att bli lästa på grund av recensionsexemplar som måste prioriteras. Några nyheter blir det förstås också, är man lika nyfiken som jag går det inte att helt avstå från dem ;)

Vilken bok blev er favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som ni ser extra mycket fram emot att läsa under april?