Recension: 1984, av George Orwell

1984

George Orwells bok, 1984, köpte jag för säkert trettio år sedan när boken var relativt nyutgiven. Som jag minns det, kom jag av mig i läsningen på grund av den mörka och dystopiska inledningen. Nu har jag äntligen läst den från början till slut, och vilken läsupplevelse det har varit. 1984 är odiskutabelt en dystopi, och som sådan är den bitvis väldigt tung att ta sig igenom. Ändå vill man läsa vidare, veta hur det skall gå.

Huvudperson är Winston Smith, en trettionioårig man som, liksom den övriga befolkningen, lever ett extremt fattigt och torftigt liv med matransoneringar och nedgången bostad, övervakad i varje stund av Storebror, den högste ledaren för Oceanien (England), ett av de tre länderna i världen. Winston arbetar på det partistyrda Sanningsministeriet, där han reviderar och censurerar texter och bilder så att de framstår som att Storebror alltid har rätt och agerar på rätt sätt. Överallt, även i bostäderna, finns avlyssningsapparatur och teleskärmar som alltid är påslagna för att dels sända ut partipropaganda, dels övervaka allt vad befolkningen ägnar sig åt. Kunskap är makt, och genom att begränsa människors kunskaper blir befolkningen lättare att kontrollera och styra. Man ägnar sig i samma syfte åt ordutplåning och skapar ett ytterst fåordigt så kallat Nyspråk, där nyanser och exempelvis uttryck för frihet inte finns med. Om språket inte ens har ett ord för frihet, hur skall befolkningen då kunna veta vad det är och önska sig det?

Ingen vet vad som hände innan Revolutionen då Oceanien blev en totalitär stat. Alla arkiv är förstörda eller förfalskade, alla böcker omskrivna, alla tavlor ommålade och alla data är ändrade. Det förflutna blir vad Partiet väljer att göra det till. Människors tankar styrs genom fruktan, hat och triumf vid segrar över motståndare. Kärlek får inte förekomma förutom till Storebror. Barn utbildas till att spionera på och vid behov ange sina egna föräldrar för illojalt beteende i förhållande till Partiet. Den enda lojalitet som får finnas är lojaliteten till Partiet och Storebror. I syfte att ytterligare begränsa individens frihet och hålla folket i schack skall aktiviteter ske i grupp, aldrig på egen hand.

Winston börjar fundera över tiden innan den stora Revolutionen, innan Partiet med Storebror tog makten. Successivt börjar han ifrågasätta och förakta Partiet och vad det står för. I Julia finner han en likasinnad, med samma hat till Partiet. De lever dock under ständigt hot om att bli avslöjade, dels för sina förbjudna tankar om Partiet, dels för sin förbjudna kärlek till varandra. Det är ingen hemlighet att partiförrädare torteras, mördas och blir opersoner, de upphör att existera både i verkligheten och i dataregister, som om de aldrig funnits.

Boken 1984 skrevs av George Orwell efter andra världskriget med troligtvis Sovjetunionen i åtanke. Likheterna är stora mellan Stalin och Storebror, och karaktären Goldstein som har en central roll i 1984 beskrivs på samma sätt som Troskij, som den ende som öppet vågade kritisera Stalin. Alla andra var kuvade till tystnad, satta i arbetsläger eller döda. Och precis som Goldstein framfört sin kritik i bokform, gjorde Trotskij det fram till dess han mördades av en sovjetisk agent.

1984 väcker många tankar om vårt eget samhälle, och om betydelsen av demokrati och av yttrande- och åsiktsfrihet. Särskilt som vi själva faktiskt censurerar vissa texter (vissa Pippi-böcker, Tintin-böcker m.fl.). Visserligen i gott syfte, men likväl får det som konsekvens en förändrad historieskrivning, precis som i den totalitära staten i boken 1984. Övervakade är vi också, dels genom övervakningskameror på offentliga platser, dels genom att webbplatser registrerar vilka transaktioner vi gör, vilka sidor vi besöker, vad vi gillar och så vidare, och därmed kan skapa en väldigt bra personprofil av sina användare. För att inte tala om hur ett av bokens begrepp, dubbeltänk, har fått ett tydligt genomslag den senaste tiden hos presidenten för världens kanske mäktigaste nation. Det vill säga att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning.

Här ger jag ett smakprov ur boken och diskuterar den med andra.

Mitt betyg: 5/5

 

Antal sidor: 284
Utgivningsdatum: 1984
Originalets titel: Nineteen Eighty-Four
Förlag: Atlantis
Översättare: Thomas Warburton
Formgivning: Agneta Magnusson
ISBN: 9174863371
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Nya böcker att läsa i mars!

lasning-i-marsI mars kommer de här böckerna ut i handeln. En blandad kompott som jag ser fram emot att läsa och recensera.

  • Jag har stora förväntningar på boken Svenska brott – Trippelmordet i Uddevalla, av bland andra brottmålsadvokaten Thomas Bodström. Jag följde det fall som boken handlar om från det att de tre ungdomarna mördats tills domarna föll. Jag fascineras av kriminalfall, både vad gäller polisarbetet och rättsprocessen, och även av den psykosociala delen; hur man överhuvudtaget kan ta någon annans liv, vad är motiven? Det skall bli väldigt spännande att läsa hur författarna till boken har tolkat det material som jag också har läst.
  • En sax i hjärtat är en klassisk pusseldeckare som utspelar sig på 1950-talet. Sömmerskan Hannah Lönn reser till Småland för att ta hand om sin faster, men hamnar mitt i en mordutredning när en av ortens medlemmar i syjuntan blir mördad. Tillsammans med polisen jagar hon efter mördaren bland den lilla ortens hemmafruar, gårdsägare och konditoribiträden. Jag är väldigt svag för gammaldags, charmiga pusseldeckare :)
  • Den hemliga kvinnan är en thriller och jag får uppfattningen att den är helt i min smak. Louise lever ett bra liv med sin man Joachim på Christiansø där hon har ett litet café. En dag mitt i sommarens högsäsong, dyker en främling upp och hävdar att Louise heter Helene, och är hans fru som försvann för tre år sedan. Efter DNA-prover står det klart: Louise är Helene. Röntgenbilder visar att hon har blivit brutalt misshandlad med slag mot huvudet under flera år, något som kan leda till minnesförlust. Men det finns ingen tvekan om att hon är Helene Söderberg. Gift med Edmund, mor till två barn och arvtagare till ett företagsimperium. Hon måste återvända till sitt gamla liv ett liv som hon inte minns. Hon måste säga adjö till mannen hon älskar. Hon måste försöka ta reda på vad som hände natten för tre år sedan när hon försvann.
  • Psykologisk spänning och familjehemligheter innehåller även boken Mocka en hel del av. Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen, till varje pris.
  • Ett långt spår av blod är den första boken i en ny deckarserie. Carter Blake och Elaine Banner får i uppdrag att spåra upp en ökänd krypskytt som rymt från death-row två veckor före sin avrättning. Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.
  • Jag har faktiskt inte läst en enda bok om Maria Wern, bara sett ett par filmer. Nu tänker jag läsa Det du inte vet, som verkar ha en spännande handling med en kvinna som försvinner på Gotland dagen innan hon skall presentera sitt utredningsmaterial kring vilka konsekvenser oljeborrning på ön skulle få.

 

Vilka är era närmaste läsplaner, har ni några tips på vad som inte bör missas av alla boknyheter som kommer nu?

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 7 – Finna sig

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

februari-finna-sig

Baksidan av boken talar om att det här är en roman om kvinnans möjligheter och begränsningar. Jag har inte läst så långt i den än, men trots att den får mig att bli nedstämd med sin vemodiga ton, och trots att jag inte känner igen mig i huvudpersonen, måste jag läsa vidare. Bara en sida till, och en till. Det är både sorgligt och hemskt att huvudpersonen gör vad hon tror förväntas av henne, inte vad hon egentligen känner och vill. Om hon vet vad hon vill. Jag funderar på om någon eller flera i min närhet upplevde barnaåren på samma sätt som Anna, huvudpersonen i boken.

Citatet är från sidan 35:

När Anna tar en paus – när hon smällt ihop kokboken och torkat spishällen, när avsmakningsskeden står lutad mot grytkanten och hon torkat händerna på den styvt manglade handduken, lutar hon sig över Hedda och gör minerna som ska göras. Heddas blick räcker inte som svar. Anna tänker istället att någon av grannarna ser henne, någon av de långa männen som gör samma saker som Jens gör i trädgården men ändå verkar främmande. Hon tar med sig Hedda till kontoret, hon låter människorna där se barnet sova i vagnen. Hur smal hennes midja är igen, låter hon skymta, genom lösa kläder. Hon beställer fotografier som ramas in, fotografier av familjen mot en vit bakgrund.

Mer om boken och vad jag tyckte om den kommer här i bloggen den 6 mars, då är det recensionsdag. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!