Recension: Ibland mår jag inte så bra, av Therése Lindgren

9789137149011_200x_ibland-mar-jag-inte-sa-bra

Thérese Lindgren är Sveriges största kvinnliga Youtuber med 10 miljoner videovisningar i månaden, hon driver en podd och hon är numera också författare. Att hon är en person med inflytande, en så kallad influencer, visar insamlingen hon gjorde till Djurens Rätt med hjälp av sina följare. Tillsammans fick de ihop nästan 600.000 kronor.

I slutet av förra året kom hennes debutbok, där hon berättar om sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Om första gången hon kände ångest, om panikattacken hon trodde var en stroke och om hur hon fick lära känna sig själv på nytt. Hennes personliga berättelser blandas upp med viktig fakta om psykisk ohälsa, om hur det var att söka hjälp och vilken hjälp det finns att få. Boken Ibland mår jag inte så bra blev på bara två månader 2016 års mest sålda faktabok.

Psykisk ohälsa berör många fler än jag hade en aning om. Var tredje person har det senaste året drabbats av en panikångestattack, ändå talas det inte särskilt mycket om det. Kanske för att man vill framstå som felfri såväl på utsidan som insidan, och är rädd för vad omgivningen skall tycka om man visar svaghet. Psykisk ohälsa anses drabba kvinnor oftare än män. Men då skall man också tänka på att kvinnor kanske har lättare än män att visa sig sjuka och svaga, och oftare pratar om hur de faktiskt mår och söker hjälp. Sjuttio procent av alla som tar sitt liv är män, vilket talar för att psykisk ohälsa inte alls är en kvinnosjukdom.

Thérese Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra är väldigt personlig och dessutom väldigt välskriven. Boken är intressant och kan säkert också vara ett stöd för både dig som själv drabbas av ångest och panikattacker, och för dig som är familjemedlem eller vän till någon som gör det. I min och i äldre generationer uppfattar jag det som att människor anstränger sig för att verka oberörda, starka, lyckliga, problemfria och framgångsrika. Toppen för den som faktiskt uppfyller de kriterierna. Men att låtsas vara något man inte är och att vara oärlig mot sig själv gör dig bara svagare och ger dig ännu sämre självkänsla, eftersom det inte är genuint och äkta. Jag är övertygad om att den yngre generationen, med sitt mycket mer toleranta och accepterande sätt i bloggar och youtubekanaler, kommer att göra skillnad när det gäller människors syn på sig själva och varandra och även synen på psykisk ohälsa. Att en sådan bok som Thérese Lindgrens ges ut, och får ett sådant enormt positivt mottagande, är ett tydligt tecken på det.

Mitt betyg: 5/5

 

Antal sidor: 143
Utgivningsdatum: 2016-11-09
Förlag: Forum
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Linda Alfvengren
ISBN: 9789137149011
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: En enastående karriär, av Martin Engberg

feb-en-enastaende-karriar

Martin Engbergs En enastående karriär kallas av förlaget en intellektuell underhållningsroman, och det är nog just vad det är. Innehållet motsvarar väldigt väl omslagets ironiska motsatsförhållande till titeln. Ungefär lika upplyftande är huvudpersonens liv och karriär som omslagets gråbruna omslag. Tonen för romanen sätts utan omsvep på bokens första sida. Jonas Andersson-Olsson blir fullkomligt sågad på sitt slutseminarium i litteraturvetenskap. När han hämtat sig efter chocken, går han hem och gör slut med sin flickvän som han hela tiden har tyckt att han står över i både bildning och finess:

Jag vet inte varför det överraskade mig, men i min föreställning var Lisa av ett annat material, grövre, än mig, anpassad för ett liv i en annan värld. Min roll (som jag sett det) hade varit att komma från ett annat håll, liksom stiga ned, och i det avstånd som fanns mellan oss – eftersom vi var så olika – skulle det finnas utrymme för oss båda att växa, åtminstone för mig. Här var jag och levde med en kvinna som varken intresserade sig för Iliaden, Gilgamesheposet eller Virginia Wolf. Jag var professorn, gift med en kassörska (i framtiden). Det skulle skänka en viss hemlighetsfull kärvhet till min framtoning. Visa att jag, trots att jag var akademiker, levde i kontakt med det verkliga, verkliga livet.

Som ni förstår är det här ingen person man känner sympati för, trots att flera andra omständigheter talar för att man skulle kunna göra det. Som att han hela tiden känner att han måste spela en roll, dels för att passa in i akademikervärlden, dels på grund av behovet att tvärtom göra narr av den. Kommen från en arbetarklassbakgrund upplever han akademikervärlden mer som en betraktare än som en naturlig del av den. Det är dock ironiskt, underfundigt och präglat av en stor dos kärv humor. Jag gillar också hur författaren lyckas skildra vilken tragisk person Jonas Andersson-Olsson är, utan att det blir övertydligt.

Det är också småroligt och tydlig igenkänning i hur den akademiska hierarkin skildras. Det är säkert inte heller osannolikt att den doktorand som får sitt arbete sågat, istället för att ta till sig de förslag om förbättringsarbeten han får, väljer att ta på sig offerkoftan och anser att orsaken till misslyckandet ligger i bristande handledning. Det är vad Jonas Andersson-Olsson gör. Han väljer att lägga avhandlingsskrivandet på hyllan, och under tiden han arbetar som svartalf på Universitetsbiblioteket ägnar han sig åt att fundera över hur han skall få revansch i förhållande till den tidigare idoliserade handledaren.

Första delen av boken har mig absolut i sitt grepp, jag är genuint nyfiken på hur det skall gå för Jonas Andersson-Olsson. Tyvärr blir fortsättningen en ganska långtråkig transportsträcka om huvudpersonens dagar på institutionen och hans hämndbegär i förhållande till handledaren. Berättelsen tappar driv och energi och jag börjar fundera på vad författaren egentligen vill säga med sin berättelse. Enligt min mening borde större fokus istället ha lagts på att bygga upp slutscenariot, hur det kom sig att Jonas Andersson-Olsson valde att agera och gå vidare på det sätt han gjorde. Tidigare i boken har vi fått läsa om huvudpersonens tankar i stort som smått, men när det kommer till den centrala delen, det vill säga hur han väljer att fortsätta sin yrkesbana efter misslyckandet som doktorand, sker det mer som ett faktum.

Mitt betyg: 2/5

 

Antal sidor: 206
Utgivningsdatum: 2017-02-09
Förlag: Norstedts
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789113074757
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 8 – 1984

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

1984

1984, klassikern som väl ingen missat. Från den kommer uttryck som storebror ser dig om samhällen som övervakar sina medborgare. Huvudpersonen lever i en totalitär stat, ständigt övervakad och avlyssnad av Partiet, kontrollerad ända in i tankevärlden precis som resten av befolkningen. Den enda kärlek och lojalitet som får finnas är den till Storebror, Partiets ledare. Barn utbildas till att ange sina egna föräldrar om de visar minsta tecken på illojalitet mot Partiet.

Citatet är från sidan 61:

Du, har jag berättat för dig, sade han och småskrattade med pipan i munnen, om den gången mina två knattar tände eld på kjolen på en gammal torgkärring för att dom hade sett henne slå in korv i en SB-affisch? Dom smög sig bakom henne va, och hade tändstickorna klara. Jag tror att hon blev helt bränd. Små satungar, va? Men på bettet som fan!  Dom får prima utbildning i Spionerna nuförtiden – ännu bättre än på min tid. Vet du vad det nyaste är dom har fått med sig hem? Hörlurar att lyssna i nyckelhål med? Lillflickan kom hem med en sån i förrgår – hon prova den på vardagsrumsdörren och hon sa det hördes dubbelt så bra som med bara örat vid nyckelhålet. Det är ju en leksak förstås, men det ger dom den rätta inställningen, va?

Min recension av 1984 finns här, och här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!