Kategori: Böcker lästa 2017

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 9 – Andras vänner

Publicerat den av Justnujusthar37 kommentarer

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

009

Jag har läst ungefär en fjärdedel av Andras vänner och tycker mig känna igen ramen för berättelsen från författarens senaste bok; Stora små lögner (som för övrigt visas som teveserie hos HBO Nordic just nu, med bland andra Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Laura Dern i några av rollerna). Det är en psykologisk spänningsroman med väl utmejslade karaktärer som agerar som folk antagligen gör ibland i vanliga livet också, med en viss framtoning utåt och helt andra känslor och tankar inom sig. Precis som i författarens föregående bok får man veta redan inledningsvis att något hemskt kommer att hända, och sedan pendlar historien mellan nutid och dåtid.

Citatet är från sidan 51:

Det fanns saker han kunde säga till Clementine, anklagelser han ville slunga ur sig, men han visste att så snart de lämnat hans mun skulle han vilja ta tillbaka dem, för han själv förtjänade så mycket värre. Ändå fanns anklagelserna ständigt där, inte på hans tunga men i hans strupe, som om de fastnat halvvägs, som en bit osmält mat, så att det ibland kändes svårt att svälja.

I dag skulle hon hålla ett av de där meningslösa föredragen som hon numera höll. På något bibliotek ute i någon avlägsen förort. Det var säkert ingen som skulle komma dit i det här vädret. Varför gjorde hon det? Hon tackade nej till spelningar för att göra det här obetalda arbetet. Det var obegripligt för Sam. Hur kunde hon välja att återuppleva den där dagen, medan Sam hela tiden kämpade för att hindra glimtar av skamfyllda minnen att om och om igen dyka upp i huvudet?

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

♥

Recension: Mitt hat får ni inte, av Antoine Leiris

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

mitt-hat-far-ni-inte-atlantis

Kvällen för terrordåden i Paris i november 2015 hade jag och min man sett en film och slog över till nyheterna. Vi blev båda chockade av det som mötte oss, och satt som paralyserade kvar i soffan och följde rapporteringarna till efter midnatt. I Paris hade det under kvällen skett samordnade attentat mot flera offentliga platser. 89 av dödsoffren och över 300 de skadade befann sig i konsertlokalen Bataclan. Inte bara vi, utan hela världen var i chock.

Mitt hat får ni inte skildrar hur just den här kvällen drabbade en man och hans son på det allra hemskaste sätt. Antoine Leiris var hemma med den sjutton månader gamla sonen, Melvil, medan hans fru Hélène var på konsert med en vän, i konsertlokalen Bataclan. Den kvällen mördades Hélène när fyra terrorister öppnade eld mot publiken. Några dagar efter terrorattacken gav Antoine sitt svar till terroristerna på Facebook. Han tänkte inte ge varken sitt eget eller sin lilla sons hat till terroristerna:

I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte. Jag vet inte vilka ni är och jag vill inte veta det, ni är döda inombords. Om den Gud i vars namn ni dödar blint har skapat oss till sin avbild måste varje kula i min hustrus kropp ha slitit upp ett hål i hans hjärta.

Mitt hat får ni inte är skriven som en dagbok från tiden för attentatet, då Antoine inser att det skett ett attentat och att det skett där hans fru är, till dess han får beskedet att hon är död och vidare genom den första tiden efter dådet. Det är hjärtskärande och redan i första kapitlet läser jag med tårar i ögonen. Särskilt gripande är det att läsa om hur Antoine och Melvil försöker ta sig igenom vardagen, som hela tiden påminner om att Hélène saknas i deras liv. Som kvällsrutinen då Antoine och Hélène brukade bada Melvil tillsammans. Nu finns hon inte med dem. Sorgen, ilskan, vanmakten och smärtan känns genom sidorna, och kanske ännu starkare eftersom boken är skriven med ett så poetiskt, men samtidigt rakt och osentimentalt språk. Det är behärskat och tillbakahållet, som i ett försök att med orden hålla sorgen i schack. Det gör det än mer smärtsamt att läsa.

Men det här är inte enbart en berättelse om sorg. Det är också en berättelse om kärlek och hopp. Dagen efter Hélènes begravning tar Antoine med sig Melvil till Hélènes grav. Han vill att Melvil skall förstå att hon är där.

”- Mamma är där.” Melvil släpper plötsligt min hand. Han kliver upp på stenen. Trampar ned rosorna och liljorna som inte har något att sätta emot hans beslutsamhet. Jag är rädd att han letar efter henne. Han fortsätter genom djungeln av sorgebetygelser. Griper tag i fotot. Tar med sig det. Kommer sedan tillbaka till mig och tar min hand. Jag vet att han har hittat henne. Han vill att vi går. Att vi genast, utan dröjsmål, tar med oss mamma hem. Jag protesterar inte. Han vill in i famnen. Jag trycker honom till mig. Hon är med oss. Vi är tre. Vi kommer alltid att vara tre. När vi går passerar vi vattenpölen. Jag hoppar på ett ben i den. Han skrattar.

Mitt betyg: 5/5

 

Antal sidor: 111
Utgivningsdatum: 2016-10-13
Förlag: Atlantis
Originaltitel: Vous n’aurez pas ma haine
Översättare: Thomas Andersson
Formgivning: Fredrik Siwe
ISBN: 9789173538688
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

♥

Lästa böcker i februari 2017

Publicerat den av Justnujusthar16 kommentarer

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I februari var min favorit George Orwells dystopi, 1984.

last-i-februariOmdömen om böckerna

Den här månaden innebar en del överraskningar för mig. Thérese Lindgrens bok, Ibland mår jag inte så bra, köpte jag till vår elvaåriga dotter som ville läsa om vloggprofilen som hon sett på Youtube. Jag började bläddra i boken och insåg att den var så mycket mer än jag hade trott. Klicka på länken här nedanför så kommer du till min recension av hennes bok. Den fick full pott av mig, det hade jag inte trott. Och där får jag skämmas litet, för mina fördomar mot unga människor som blir kändisar genom sina videos. Men, jag är glad att fick möjlighet att tänka om.

Nästa överraskning var Midnattssolens timme. En historisk deckare som utspelar sig i Lappland. Folktro möter religion som möter vetenskapligt tänkande. Älskade den boken, så trivsam läsning. Inte ofta man tycker det om deckare.

George Orwells klassiker, 1984, var kanske inte en överraskning direkt, men även om jag hade räknat med att den skulle vara bra, så var den ännu bättre. Särskilt i ljuset av hur världen ser ut i dag, med övervakning, censur och lögner från makthavare.

När jag tänker på det nu, inser jag att februari bestod av idel ganska dystra böcker… Psykisk ohälsa, en kraschad karriär, en missnöjd mor och hustru, ett storebror-ser-dig-samhälle, mord och hjärt- och kärlsjukdomar. Inte så muntert, när man ser det på det sättet. Ändå är jag väldigt nöjd med vad jag läst den här månaden. Jag tycker att jag har läst böcker som borde ha gjort mig åtminstone litet klokare än innan.

 

★★★★★
Cecilia Ekbäck, Midnattssolens timme. Betyg: 5/5
Therése Lindgren, Ibland mår jag inte så bra. Betyg: 5/5
George Orwell, 1984. Betyg: 5/5

★★★★
Han Kang, Vegetarianen. Betyg: 4/5
Gun-Marie Nachtnebel, Annika Tidehorn, Hjärtvänlig mat: livsstilsboken som skyddar ditt hjärta. Betyg: 4/5

★★★
Maria Isacsson, Ensamfararen. Betyg: 3/5
Agnes Lidbeck, Finna sig. Betyg: 3/5

★★
Martin Engberg, En enastående karriär. Betyg: 2/5

 

Har ni läst någon extra bra bok som ni kan tipsa om? 

I mars kommer jag att läsa en hel hög med böcker som jag tror att ni också kommer att gilla, eller bli nyfikna på. Det blir flera deckare, några romaner och ett par faktaböcker. Och så Beatrix Potters ljuvliga små sagoböcker om bland andra Pelle Kanin och Kurre Ekorre. Perfekta små påskpresenter till barn eller barnbarn, ni skall få se!

♥