Söndagens smakbit ur en bra bok v. 11 – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en roman som inte liknar någon annan jag läst. Jag skulle inte bli förvånad om den finns med bland de Augustprisnominerade i höst. Boken handlar om en ung kvinna som tillsammans med två unga män kliver in i en bokhandel där en kontroversiell konstnär skall framträda. De tar konstnären och besökarna som gisslan och kvinnan filmar det våld som följer. Mitt under terrorattacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Lyssna på mig. Jag tror inte att vi ska vara här. Det var inte hit vi skulle. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik och hon menar att hon kommer från framtiden.

Så här börjar boken:

Hon sitter tyst med slutna ögon medan Amin flera gånger upprepar det namn han har gett henne. Nour. Först när hon hör en antydan av hysteri i hans röst öppnar hon ögonen. ”Minns du något nytt?” Hans ansikte är utmärglat, munnen anspänd, han sitter bredvid henne i Hamads vita Opel, i baksätet som läcker skumgummismulor som fastnar på deras kläder. Hon skakar på huvudet. Hamad säger nåt från förarplatsen, skyndar på dem, och Amin fuktar läpparna och slår med darrande händer på mobiltelefonen som är fäst med silvertejp över metallrören på hennes väst.

Tills i morgon skall jag ha samlat tankarna om boken, då kommer min recension här i bloggen, titta gärna in då.

Fler intressanta smakbitar ur bra böcker finns i bloggen Flukten fra virkeligheten

Tematrio – från/i havet

Temat för Lyrans trio den här veckan är att: berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten)!

 

Min trio blev tre fantastiska böcker som jag rekommenderar er alla att läsa, de är några av mina absoluta favoriter. De har alla tre viktiga budskap, de berör och är dessutom fint författade.

Tårar i havet har jag recenserat här, och Pingvinlektionerna här. Den gamle och havet har jag inte läst sedan jag var tonåring, men nu när jag såg den i bokhyllan blev jag sugen på att läsa den igen.

Andra trios på samma tema kan ni läsa om hos Lyrans Noblesser!

 

Bokbloggsjerka v. 11 – Om Stereotyper i böcker

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Oftast är jag för nyfiken och har för litet tid för att läsa böcker med huvudpersoner som är stereotypa. Jag vill reagera, bli överraskad, imponerad, känna något. Det gör jag inte om jag hela tiden förstår vad som skall hända och hur huvudpersonerna skall agera.

Ibland läser jag sådana böcker ändå, om böckerna ger något annat som kompenserar för stereotypa karaktärer. Som Keplers böcker. Den manlige huvudpersonen, Joona Linna, är erfaren och skarpsinnig, dessutom stabil, lugn och stenhård i sin yrkesroll. Hans kvinnliga kollega, Saga Bauer, är ung, blond och blåögd och närmast overkligt vacker, precis som prinsessan i sagan. Dessutom är hon utöver att vara vacker och späd, även atletisk och stark. Ja, tjena…

I Keplers böcker blir jag inte det minsta berörd av människornas öden, vilket jag normalt sett vill bli, men det snabba tempot, de lättillgängliga historierna och upplevelsen som liknar att se en actionfilm har gjort att jag läst flera av dem. I Keplers böcker är det aldrig subtilt och tvetydigt, när någon är rädd skrivs det uttryckligen, alternativt beskrivs det som att hjärtat slår hårdare och snabbare. När författaren inte litar på läsaren, utan måste förklara allt i detalj, brukar det få mig att backa rejält. Keplers böcker har fått 3:or i omdöme av mig, men deras senaste bok Kaninjägaren fick faktiskt en 4:a, därför att det psykologiska djupet var större än i deras tidigare böcker. Jag oroade mig till och med för hur det skulle gå för vissa av karaktärerna, och det var inte självklart att Joona Linna och Saga Bauer skulle komma helskinnade ur det som hände. Deras superkrafter var inte längre att lita på. Det höjde läsupplevelsen.

Länkar till fler som diskuterar stereotyper i böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.