Den underjordiska järnvägen, av Colson Whitehead


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig.
.

Mina intryck och utvärdering

Den underjordiska järnvägen har blivit väldigt uppmärksammad, och den har fått både National Book Award 2016 och Pulitzerpriset 2017. Nyligen fick författaren även motta Arthur C. Clarke-priset för sin roman om slaveriet i USA under mitten av 1800-talet. Det är inte osannolikt att romanen kommer att äras med fler priser. Som exempel finns Den underjordiska järnvägen med bland de nominerade böckerna till Man Booker Prize 2017 som delas ut i oktober.

Är då Den underjordiska järnvägen värd all uppmärksamhet och priser? Jag är litet kluven. Den underjordiska järnvägen är utan tvekan en läsvärd och välskriven berättelse om det grymma och omänskliga slaveriet och vad det gjorde med människor, både med dem som hade afrikanskt och amerikanskt ursprung, och vad det gjorde med samhället. Eftersom en roman på samma tema gavs ut i svensk översättning i början av året, Yaa Gyasis roman Vända hem, är en jämförelse romanerna emellan ofrånkomlig.

Till skillnad från Yaa Gyasis roman Vända hem som skildrar nio olika generationers liv och öden, fokuserar Colson Whitehead på en enskild person, tonåriga Cora, och det som händer henne. Generellt finns det förstås fördelar med båda angreppssätten, bredd eller djup. Jag tycker dock inte att Whiteheads roman får ett större djup än Gyasis, trots det snävare persongalleriet. Båda romanerna skildrar den grymhet som slavar och deras ättlingar utsattes för. I Whiteheads roman beskrivs våldet som grövre, mer sadistiskt. Ändå griper inte personernas öden tag lika hårt som i Yaa Gyasis roman, där jag mycket tydligare såg personerna framför mig. Kände deras rädslor, sorg och glädje. Även miljöbeskrivningarna var betydligt starkare i Gyasis roman. Jag kunde nästan känna dofterna som beskrevs, både de behagliga som kryddor, mat och växter, men även de vämjeliga, när människor låg travade på varandra i sin egen avföring i fängelsehålorna. Känslomässigt är Yaa Gyasis roman en starkare skildring. Den berör mig mer.

Den underjordiska järnvägen var ett verkligt nätverk i USA som organiserades av abolitionister, med syfte att hjälpa slavar att fly från den amerikanska södern till nordstaterna och/eller Kanada. Som kodord användes termer från järnvägen. Flyktrutter kallades spår, hus som fungerade som säkra gömställen kallades stationer och flyktingarna själva passagerare eller bagage. De frivilliga som ställde upp och hjälpte rymlingarna refererade till sig själva som konduktörer. I Whiteheads roman blir nätverket en faktisk järnväg med spår under jord. Whitehead beskriver i sin roman också en systematisk steriliseringskampanj av kvinnor med afrikanskt ursprung, liksom ett medicinskt experiment på män med afrikanskt ursprung. Vad jag har förstått förekom liknande övergrepp i USA, men ungefär hundra år senare, och jag är inte säker på om det bara var människor med afrikanskt ursprung som drabbades. Jag ställer mig tveksam till Colson Whiteheads val att basera sin roman på en blandning av verkliga och fiktiva händelser. Det skapar i onödan tveksamheter och tvivel till en mörk del av vår världs historia.

Sammanfattningsvis är Den underjordiska järnvägen en bok som är svår att lägga ifrån sig. Den är välskriven och spännande. Jag blir dock mer berörd av ämnet än av författarens sätt att skildra det. Jag hade också önskat att Whitehead antingen skrivit en helt fiktiv roman, eller en roman baserad på verkliga händelser. Genom att väva in verkliga händelser som förvandlats till fiktion i berättelsen, vet man som läsare inte vet vad som är sant eller resultat av författarens så kallade skönlitterära frihet, och det tar tyvärr udden av berättelsen.

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-07-31
Originaltitel: The Underground Railroad
Översättare: Niclas Nilsson
Form: Jojo Form
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100171100
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

Den underjordiska järnvägen ska dessutom bli tv-serie.

Lästa böcker i augusti + månadens bästa

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I augusti var min favorit: Det växte ett träd i Brooklyn (del 2)

Det är inte enkelt att välja någon bok som allra bäst den här månaden, jag har lyckats få bara bra böcker i händerna, men Det växte ett träd i Brooklyn är en fullkomligt trollbindande uppväxtskildring, där vi får ta del av livet i Brooklyn genom Francies iakttagelser och upplevelser. Jag riktigt njöt av språket och det långsamma tempot, och blev både berörd och rörd när jag läste.

Jag trodde inte att jag skulle hinna läsa särskilt många böcker den här månaden, men åtta stycken blev det i alla fall. De är sinsemellan ganska olika, både vad gäller genre och prosa, men jag tycker att de håller en hög nivå allihop. Det blev till slut en riktigt bra läsmånad!

Klicka på titlarna här nedanför så länkas du till mina recensioner.
.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Fredrik Backman, Vi mot er
Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn (del 2)

★★★★
Viktor Banke, Andrum
Armando Lucas Correa, Den tyska flickan
Peter May, Coffin Road

★★★
Katarina Wennstam, Gänget
Caroline Eriksson, Hon som vakar

 

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under september? Själv har jag en rejäl trave med böcker som jag hoppas hinna läsa. Bland annat Stora stygga vargen av Nele Neuhaus, Mafioso av Ray Celestin, 1918 av Per T Ohlsson, Världen utan dig av Jill Santopolo, Tjockdrottningen av Moa Herngren och Den svavelgula himlen av Kjell Westö.

Coffin Road, av Peter May

.

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den. Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa. I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död…

.

Mina intryck och utvärdering

Det här är en sådan bok som verkligen lockar till att söka upp platserna som nämns på google maps. Miljöbeskrivningarna är helt fantastiska och författaren lyckas få mig att vilja boka en resa omedelbart till öarna Flannan Isles i nordvästra delen av Skottland. Och det trots att det ständigt regnar och vinden sliter i kläderna, och trots att det är kargt med branta klippor och ett vilt och skummande hav där vågorna kan bli trettio meter höga. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken.

Jag gillar det långsamma tempot, där den ilandflutna mannen steg för steg måste försöka komma underfund med vem han är, vad han gör där och vad som hänt honom. Det är spännande, inte på ett hetsigt och nagelbitande sätt, men på ett ödesmättat, förtätat och intensivt vis. Det är lätt att leva sig in i hur frustrerad och desperat situationen måste te sig. Själv läser jag febrilt för att komma underfund med hur allt hänger ihop.

Ett extra plus för att det här är en spänningsroman som inte väjer för en synnerligen aktuell och livsviktig fråga, som just nu debatteras och diskuteras i både Europa och USA. Historien får därmed ett angeläget sammanhang och på köpet får vi som läsare kunskap och möjlighet att själva ta aktiv ställning. Jag vill inte gå in på vad det rör sig om, en stor del av behållningen av boken är att vara i samma fas som huvudpersonen, och inte veta vad allt egentligen handlar om förrän mot slutet av boken. Ni måste helt enkelt läsa själva :)

Det här är en fristående spänningsroman, den första jag läser av Peter May. Jag blev riktigt betagen av den, och ser fram emot att läsa många fler av honom.

.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 319
Utgivningsdatum: 2017-08-03
Förlag: Modernista
Översättning: Charlotte Hjukström
Omslagsformgivning: Lars Sundh & Markus Hedström
ISBN: 9789177017158
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris