Fullt fokuserad på en invecklad formulering satt jag helt i mina egna tankar, när jag i ögonvrån såg att hela himlen var eldröd. Snabbt ut för att ta en bild, och Shelly poserade duktigt som vanligt.
På Instagram lade jag till musik till bilden, från Den gode, den onde, den fule, som passade bra till färgerna, det kala trädet och stämningen i bilden. Klicka här, sätt på ljudet och säg emot eller håll med mig om att musiken passade bra ;)
Klicka gärna på länkarna till boktitlarna så kommer ni vidare till mina recensioner. Några böcker har jag läst, men inte hunnit skriva om än, som till exempel Je m’appelle Agneta, Queenie och Där kräftorna sjunger.
”Tänk om den första bok jag läser i år sätter nivån för årets kommande läsning, det vore fantastiskt. För det är precis vad den här romanen är, fantastisk. Lågmäld med snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt.”
Nu skall jag gräva ned mig i det svenska folkhemsbygget, demokrati, jämlikhet, svensk grundlag, regeringsformen, rättskultur, integration, Girjasmålet, minoriteters religiösa och kulturella rättigheter, positiv särbehandling och det svenska samhällets grundläggande värderingar.
Tiden räcker inte riktigt till när det är mycket som händer i livet, så inläggen här i bloggen har varit sällsynta. Men kanske är jag tillbaka nu. Jag hoppas det. Jag skjutsade Bella och Jonathan till bussen i morse, och möttes av det här när jag kom hem. Ofta är det blåsigt och onödigt kallt här på Upplandsslätten, men när det är så här dramatiska soluppgångar kommer verkligen vidderna till sin rätt!
Vi är med hästar igen ♥ Två unghästar som gått i hästflock i ett respektive tre år, ohanterade. De var båda två hingstar tills för en månad sedan. Det mesta har hittills gått bra. Hannibal som flyttade hem först, har lärt sig att gå in i stallet utan att bli rädd, att stå i en box (han har bara gått utomhus tidigare), att ha träns och longeringsgjord, att bli ledd, att bli longerad, att stå stilla på stallgången, att komma när jag ropar. Ja, sådant som ingår när man tämjer en häst som levt mer eller mindre vild i en hingstflock hela sitt liv.
Det värsta som hänt är väl att Hannibal bestämde sig för att slita sig från mig, och jag bestämde mig för att inte tillåta det. Så jag släppte inte grimskaftet, utan släpade med tjugo meter på mage bakom honom innan jag tvingades ge mig och såg honom trava lugnt iväg ut på vägen. Men nu har jag vidtagit åtgärder så det inte händer igen :)
Jag läser väldigt mycket, men inte så många romaner. Men det kommer ett gäng recensioner inom kort. Jag läser däremot många manus som jag skriver lektörsutlåtanden om. Väldigt lärorikt, intressant och roligt, men dessvärre inga manus jag kan berätta mer om här. Förhoppningsvis blir vissa av dem utgivna så småningom.