Söndagens smakbit ur en bra bok v. 49

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

let-it-snow-1

 

Inför jul är det många som brukar bygga upp den rätta julstämningen genom att se romantiska filmer på vintertema, som Love Actually och The Holiday. I år är första gången jag lägger märke till att samma (amerikanska) fenomen finns bland böcker. Det här är en sådan julbok, i samma stil som filmerna jag nämnde, och man fylls verkligen av julstämning. Det är amerikanskt, det är lättsamt, charmigt och det är romantiskt. Och utöver det – massor av snö!

Citatet är från sidan 29. Jubilee sitter på ett tåg i snöstorm på julafton, på väg till sina morföräldrar eftersom föräldrarna blivit häktade efter bråk om en sällsynt del till en tomteby. In på tåget kommer fjorton skrikande tjejer i matchande, figurnära sweatshirtkläder med Ridge Cheerleading på baken.

Det kändes som om jag var fången i ett socialt experiment som gått snett – kanske något som hade med kloner att göra. Några i sällskapet vände sig mot mig och Jeb. Fast egentligen vände de sig bara till Jeb. ”Oh my God!” sade en av Amrarna. ”Visst är det här världens värsta resa? Har ni sett snön?” En riktigt skarp en, den här Amber. Vad skulle hon lägga märke till härnäst? Tåget? Månen? Den mänskliga existensens underliga nycker? Sitt eget huvud? Jag sade inget av det där, för när jag lämnar den här världen vill jag inte att en cheerleader skall vara orsak till det.

Min recension av boken finns här och här finns fler smakbitar ur spännande böcker.

Ha en fin tredje advent!

★ ★ ★

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 45

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensionsexemplar från Bio & Fokus Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Bio & Fokus Förlag – stort tack!

Jag har läst den här både vackra och otroligt spännande boken. Den är en av de sex böcker som Augustnominerats till Årets svenska fackbok i år. Jag förstår varför. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, utan sträckläste från första till sista sidan. Efteråt bläddrade jag igenom den igen bara för att i lugn och ro kunna titta ordentligt på varje fotografi i boken.

arktis-2

Det här är en perfekt julklapp till alla som är engagerade, eller borde bry sig mer, i klimatförändringarna som påverkar våra sista orörda vildmarker. Unna dig själv ett exemplar av boken också, du kommer att älska den, det gör jag!

Citatet är från sidan 14:

Myrspoven kan göra nonstopflygningar på över 11 000 kilometer, den flyger dag och natt utan att mellanlanda en enda gång och utan att fylla på sina energireserver i form av mat och vatten. Resan tar nio dygn och är inte bara den längsta nonstopflygningen i hela fågelvärlden utan också den längsta nonstopvandringen inom hela djurriket. Myrspovar, som klarar vägen till häckningsplatserna längs arktiska kuststräckor i norr, får leva där några veckor innan det är dags att ge sig iväg på returresan söderut mot övervintringsområdena på södra halvklotet.

Min recension av boken finns här, och här finns fler smakbitar ur bra böcker.

Ha en fin dag!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 44

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensionsexemplar från Sekwa - stort tack!
Recensionsexemplar från Sekwa – stort tack!

Det här är en av de böcker jag såg mest fram emot att läsa i höst. Den är väldigt speciell och liknar ingen bok jag läst tidigare. Man kanske kan säga att det är en fabel, det vill säga en kort och kärnfull berättelse som inte gör anspråk på att vara sann. Den har en sensmoral, det vill säga något som fabeln vill lära ut”.

Den handlar om en man och två söner som sörjer sin fru respektive sin mor som plötsligt gått bort efter en olycka. Boken är indelad i tre avsnitt; om den första och svåraste tiden, om att försöka hålla den som gått bort kvar genom att minnas henne och slutligen om att tillåta henne att lämna familjen.

Citat är från sidan 77:

Vi brukade allihop få en massa skäll från mamma för att vi stänkte ned spegeln med tandkräm.

I flera års tid stänkte vi ned och spottade och borstade överdrivet länge och spegeln var en vitprickig katastrof som vi alla skamset gottade oss åt.

En dag putsade pappa spegeln och vi var allihop överens om att det var utmärkt.

En hel del andra saker sviktade. Vi pinkade på toasitsen. Vi stängde aldrig lådorna. Vi gjorde de här sakerna för att sakna henne, för att fortsätta längta efter henne.

Min recension av boken kommer upp i bloggen under dagen.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Ha en fin dag!