Både tjejerna och jag håller utkik efter dramatiska molnformationer och fina solnedgångar. I går var det Bella som tyckte att jag skulle titta ut eftersom det var så fint. Och det var det. Den här bilden är den jag fotade från vår trappa.
Och så här blev det med appen Snapseed och effekterna Utseende: pop och Verktyg: HDR scape och kurvor för att ljusa upp bilden litet. Visst blev bilden litet som ur en undergångsfilm?
Verkligheten är fin, men ibland kan det vara kul att förstärka den litet, och kanske få fler att upptäcka hur vacker och storslagen naturen är.
Som ett exempel på att vissa inte alls ser det som är omkring dem kan jag berätta om en gång jag och min dåvarande kille skulle springa några kilometer i skogen. Han sprang först, och hade bara siktet inställt på att springa en viss sträcka på en viss tid, fokuserad framåt. Jag sprang bakom honom och såg hur han var på väg att springa rakt in i två älgar som stod på stigen! Jag började ropa högt för att han skulle se dem, men han var så inne i sin uppgift att springa och hann inte ens se älgarna innan de var borta, trots att de stod framför honom och sedan sprang ut i skogen. Om man då förstärker verkligheten litet kanske även sådana som han börjar se sig omkring och upptäcker hur mycket fint det finns omkring oss. Hoppas.
Det som nu är mitt arbetsrum var från början tjejernas lekrum. Det ligger i anslutning till köket, så det passade perfekt att de kunde leka där under tiden jag lagade mat, till exempel, och jag hade uppsikt över dem hela tiden.
Vi gjorde om rummet till ett djungelrum med tapeter, gardiner och kuddar med vilda djur-motiv. Patrik byggde till och med en hydda med vasstak, den ser man på den översta bilden till vänster. När tjejerna blev litet äldre använde de inte kojan så mycket, då bytte vi ut den mot bland annat ett skrivbord, och Jackie och Bella fick själva välja färger på sina stolar: röd och rosa. Vi var uppenbarligen inte så noga med att allt skulle matcha, utan lät tjejerna välja hur de ville ha det. Kontrasterna mellan alla nyanser i rummet sticker verkligen i ögonen :)
När tjejerna fick varsitt sovrum blev lekrummet mitt arbetsrum. Den vita bokhyllan hade farmor skrivit en lapp på om att jag skulle få det när hon gick bort, så den har jag använt sedan 2003, alltså i arton år. Jag hade tänkt byta ut den nu, men insåg att den har ett större djup än vanliga Billy-bokhyllor, vilket behövs till mina fotoalbum och album med scrapbookinglayouter, så den får stanna. Jag behövde bara limma några lådor som inte höll ihop ordentligt. Djungelgardinerna var kvar väldigt länge, och mattan, och tapeterna med bården… På motsatt sida av rummet stod en bokhylla där vi hade alla våra DVD-filmer.
För fem år sedan började jag läsa och recensera mängder med böcker. Bokhyllorna svämmade över! Jag började packa ned DVD-filmer i de vita lådorna på bilden, men dels protesterade Jackie och Bella mot att göra oss av med vissa filmer, dels började jag också vackla. Lådorna blev stående i väntan på beslut hur vi skulle göra, och böcker som inte fick plats i bokhyllorna travades på lådorna, på golvet, i bokvagnar och i en resväska (!)
Rummet blev litet av en lagerlokal. Till exempel förvarade vi extraskivor till salsbordet i arbetsrummet, till vänster om bokhyllan med DVD-filmer, och där stod rullarna med julpapper, papper till skrivaren och stora kartonger med scrapbookingsaker.
Tro det eller ej, men att rensa och organisera köket och skafferiet, som jag visade i det här inlägget, sög inte musten ur mig, tvärtom, det gav massor med energi. För att få ordning i arbetsrummet krävdes en samordnad insats med bokhyllorna i vardagsrummet, så jag rensade och organiserade arbetsrummet parallellt med bokhyllorna. Det var kaos överallt under ett par veckor, men sedan blev det perfekt ordning!
Här hade jag börjat bära ut böckerna till borden i vardagsrummet och sortera dem efter genre, om de inte skulle bäras ut ur huset. Jag gick igenom alla DVD-filmer igen, och märkte upp lådorna med de filmer vi skulle spara så att vi lätt kan hitta de filmer vi vill se. Resten (fyra stora lådor) står i garaget för vidare färd till återvinningen. De stora iläggsskivorna till salsbordet bar jag ut till vår lada. De står torrt och bra där.
Jag mätte och planerade och bestämde mig för att byta ut den bruna bokhyllan och byrån mot vita bokhyllor som skulle rymma mer, och göra rummet litet ljusare. Plus att bokhyllorna hade glasdörrar som skulle skydda mot damm. Det stora skrivbordet gjorde det omöjligt att gå fram till ett av fönstren och att öppna de innersta skåpdörrarna på bokhyllan, så det bytte jag mot ett mindre. Eftersom jag får ont i min höft om jag sitter för länge bytte jag kontorsstolen mot en slags pall som man sitter/står litet lutad mot en rörlig sits. Fortfarande rörig bokhylla och rörigt skrivbord, men det skulle jag ta tag i.
Jag har gått igenom varenda låda och varenda hylla, varenda papper och varje annan pinal, och nu ligger allt sorterat. Inte så snyggt med de bruna kartongerna och blandat vita och grå förvaringslådor, men det skall jag ordna. Jag har satt upp andra gardiner som släpper igenom mer ljus och det är rent på skrivbordet. Tapeterna och bården med tigrar, geparder och lejon stör inte mig, så de får sitta kvar.
Snurrstället köpte jag när jag hade scrapbookingbutik, så det är 17 år och fungerar perfekt fortfarande. Det är också rensat och sorterat. Hjärtat har Jackie tovat ♥
Allt som jag, och även Jackie som också rensat och sorterat i sitt rum, kasserat syns på mittenbilden. Chili var med och tittade på.
Efter så mycket slit måste man vila. Egentligen var Fame missnöjd med att jag tagit hennes plats i fåtöljen ;)
Jag är väldigt nöjd med min läshörna! Bella ville inte ha kvar fåtöljen med fotpall i sitt rum, men i mitt arbetsrum passar den ju perfekt.
Fåtöljen har blivit Fames favoritplats. Därifrån har hon uppsikt över allt som händer och ligger mjukt och skönt.
Skillnaden. Före och efter att jag rensade och organiserade med KonMari-metoden.
Nu är alla skåp och lådor i köket rensade och sorterade enligt KonMari-metoden, liksom högskåpet i köket, kylskåpet, skafferiet, garderoben med kläder, bokhyllorna och arbetsrummet. Näst på tur står lådorna med julsaker, utrymmet under vår trappa där det hänger väskor och skridskor från då barnen var sex-sju år och kattvindarna innanför tjejernas rum. Och alla lådor och hyllor med sänglinne och dukar. Och sedan väntar uthusen; magasinet, ladan och stallet.
Jag är överraskad av att jag inte har ledsnat, utan tvärtom får energi av detta. Men nu är energin slut för i dag. I morgon skall jag först och främst arbeta med min avhandling, och det kommer att gå så mycket lättare i mitt städade arbetsrum!
Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.
Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.
Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?
För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.
Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.
Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.
Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.
Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.
Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.
Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.
Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.
Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!
Så här såg det ut utanför mitt arbetsrum i går kväll. Magiskt.
Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!
Just nu - Just här 